Felix's kusin och.... (Discontinued)

♡ Kapitel 10 ♡

Tårarna är slut och Ogge och jag ligger i hans säng. Vi bara ligger där bredvid varandra och kollar upp i taket. Hans ena hand är i min. Hans andetag är lugna och gör även mig lugnare. Jag blir lugn av Ogge och hans närvaro. Det tar jag verkligen som något positivt.
"Förut så tänkte jag väldigt mycket. På typ livet o så...." Jag gör en kort paus och fortsätter. Ogge klämmer till min hand för att visa att han lyssnar.
"Jag tänkte på att jag har en underbar kusin och att jag genom han har fått träffa er, dig, Oscar och Omar. Ni alla betyder så sjukt mycket för mig fast att jag bara har känt er i några veckor. Oscar och Omar är som mina bröder. Dom kan inte ta Felix's plats men dom är väldigt nära vänner till mig nu. Och det är jag så glad för. Och sen är det du. Ogge, du är så underbar. Du är inte som min bror. Du är speciell och du har en speciell plats i mitt hjärta...." Jag tar en paus. Jag tar ett hackigt andetag och kämpar med att tårarna inte ska börja rinna. Jag vill verkligen inte gråta igen men jag vet att det snart kommer hända. Det här som jag nu kommer berätta har jag inte berättat för någon. Bara Felix och mina föräldrar vet om det, eller i alla fall lite av det, inte allt. Jag tar ett djupt och hackigt andetag och fortsätter.
"När jag var liten så var jag mobbad. Jag blev kallad fula saker, som typ CP-barn, bitch, idiot och ja, såna saker... Jag blev hotad på Facebook av en av mobbarna och jag vågade inte gå till skolan. Jag var rädd att dom skulle slå mig. Varje dag fick jag tvinga mig att gå till skolan, för att sedan vara rädd hela dagen. Rädd att dom skulle göra något mot mig. Dom slog aldrig mig, vilket jag är glad för. Men mitt liv har bara blivit så jobbigt pågrund av detta. Jag har svårt att lita på folk. Jag har fortfarande den där ensamheten kvar inom mig. Och jag känner mig osäker väldigt ofta. Osäker på om folk verkligen gillar att vara med mig eller om dom bara är det för att vara snälla. Jag känner mig osäker på hur jag ser ut. Om jag kollar mig själv i spegeln skulle jag kunna säga så många saker om hur ful jag är. Jag skulle hitta så många fel på mig, på mitt ansikte och min kropp. Jag vill inte känna så här. Jag vill inte känna mig osäker. Och tror det eller ej men när du säger att jag är fin eller något så blir jag riktigt glad. Om du bara säger att jag är fin i håret så blir jag glad. En kille har aldrig sagt att jag är fin, söt eller vacker. Jag har aldrig haft en pojkvän och ärligt så var du min första kyss... Men fast att du gör mig glad så blir jag osäker. Du kanske inte gillar att vara med mig men du känner dig tvungen. Asså jag vet inte, men jag känner mig bara så osäker på allt..." Där slutar jag prata och försöker torka mina tårar. Det bara rinner fler och fler och jag ger upp. Jag släpper Ogges hand och sätter mig upp. Ryggen lutar jag mot väggen och Ogge sätter sig framför mig. En tår rinner ner för hans kind och får snart sällskap av andra. Jag fick Oscar Molander att gråta, jag är en dålig människa. Herregud!
"Åh nej! Ogge, gråt inte! Snälla!" Jag slänger mig i hans famn och vi ramlar bakåt. Jag hamnar över honom och kramar om honom hårt. Mitt ansikte begraver jag i hans nacke, precis som förut.
"Snälla gråt inte!" Säger jag igen. Jag vill inte att han ska gråta och särskilt inte pågrund av mig.
"Izabela, jag är så ledsen för allt som har hänt. Men jag kan säga dig att vi, jag, Oscar och Omar, gillar att vara med dig. Du är som en syster till Oscar och Omar och dom pratar så sjukt mycket om dig. Dom gillar dig, tro mig. Och jag, jag gillar dig också. Jag gillar att vara med dig och du gör mig så otroligt glad..." Han stannar upp och kollar mig i ögonen. Jag sätter mig upp igen och han sätter sig framför mig. Vi båda sitter i skräddarställning och han tar tag i båda mina händer. Ett litet leende sprider sig på mina läppar och vi kollar in i varandras ögon.
"Jag gillar dig, jag gillar dig verkligen! Inte bara som vän, utan mer. Jag vet att vi bara har känt varandra i några veckor men jag gillar dig så extremt mycket." Han ler och jag ler stort tillbaka. Han gillar mig tillbaka.
"Jag gillar dig med Oscar!" Säger jag och kysser han på läpparna.
"Jag gillar när du säger Oscar, det borde du göra oftare." Han ler och kysser mig igen.
------------------------------
Kort kapitel, jag vet... Förlåt😁
Men jag har inte haft så mycket tid att skriva. Jag går ju i skolan och plus att jag har träning nästan varje dag, jag är ledig på onsdagar bara🙈
Men rösta och kommentera gärna vad ni tycker om kapitlet och "boken". Och var ärliga, jag blir inte arg eller så om ni inte gillar det💁🏼🙈
/Bellz✨