Felix's kusin och.... (Discontinued)

♡ Kapitel 23 ♡

"HAPPY BIRTHDAY!!" Skriker alla som nu står framför mig.

Ogge står längst fram. Sen står Felix, Oscar, Omar, Melisa och Julia bakom honom. Bakom dom står min familj, Felix's familj, några kompisar som är från Makedonien, men som har flyttat hit.

Jag blinkar bort tårarna som vill falla och kastar mig i Ogges famn.
"Grattis hjärtat!" Viskar han i mitt öra och kysser mig på kinden.
"Gjorde du allt det här?" Jag kollar på honom med stora ögon när han nickar. Wow! Jag har verkligen världens bästa pojkvän.

Jag släpper Ogge och kramar om Felix, dom andra killarna, Melisa och Julia. Sedan kommer min farbror fram med min faster. Mamma och pappa kommer fram med våra vänner från Makedonien. Jag kramar om alla hårt och ler stort. Anastasia och Simon kommer springandes och kramar om mig samtidigt.

"Izabela, det finns en till överraskning till dig! Men den är ute på baksidan." Säger Ogge plötsligt bakom mig. Jag kollar frågandes på honom och tar hans hand. Vi går tillsammans mot altanen med alla andra bakom mig.

"Blunda nu!" Säger Ogge och jag gör som han säger. Jag hör altandörren öppnas och vi kliver ut.
"Du kan öppna ögongen nu!"
Jag öppnar dom sakta och min hand flyger upp till munnen. OMG!! Är detta sant? Är dom här? I Sverige?
Framför mig står mina kusiner, Emilija och hennes bror Aleksandar, Aleksandar är 18, som jag, och Emilia är 16. Bakom dom står två andra kusiner, Christian och Nikola. Bredvid dom står mina bästa vänner Marko, Ana och Aneta. Jag kämpar med att tårarna inte ska börja rinna och kastar mig först i Aleksandars famn. Sedan kramar jag om alla och berättar hur mycket jag har saknat dom.

Klockan är nu 2 på natten och vi försöker komma på hur vi ska sova. Alla åkte hem för ungefär tio minuter sedan. Festen Var helt amazing. Alla hade kul och skrattade. Felix som kan lite makedonska försökte imponera på Ana. Dom andra pratade engelska med dom. Det var kul att se dom komma överens så bra, även fast dom inte pratar samma språk. Nu är man ju glad att nästan alla kan engelska.
Jag står i vardagsrummet med mamma bredvid mig. Mina kusiner och kompisar sitter på soffan och pratar för fullt. Vi alla försöker komma på hur vi ska sova.
Vi har ett gästrum, där skulle Marko, Ana och Aneta kunna sova. Emilia kan sova med mig i min säng, Aleksandar kan sova på min bäddsoffa. Sedan är det Christian och Nikola kvar. Hmm... Om Anastasia sover hos mamma och pappa, kan Christian sova hennes säng. Nikola kan då sova på en luftmadrass bredvid. Ja, det borde ju funka.
Vi bestämmer oss för att göra så och går upp till alla rum. Jag, Emilia och Aleksandar går till mitt rum.  Jag tar mina pyjamas som är Ogges T-shirt och mjuka shorts. Med kläderna i min famn går jag in i mitt badrum och gör mig iordning. Håret åker upp i en slarvig boll på huvudet. Jag tar försiktigt av mig klänningen och tar sedan bort mitt smink. Åh så skönt att inte ha smink på sig. Jag borstar tänderna innan jag öppnar dörren och går ut. När jag kommer ut från badrummet sover redan Aleksandar på soffan. Emilia ligger i min säng och håller på med mobilen. Jag ler och kryper ner bredvid henne. Vi pratar ett tag innan vi släcker den lilla lampan och somnar. Jag somnar med ett leende på läpparna och tänker hur fantastiskt mitt liv är. Allt är nu perfekt och jag kan inte bli lyckligare.
....................................
Kort kapitel men jag lovar att nästa blir längre.
Detta kapitel suger men jaja... Jag har inte så mycket idéer men ska försöka tänka lite mer till nästa.

Hugs and kisses/ Bellz💞