Blood ~Swedish~ (Pausad)

Kapitel 6 ~ Din syster?

Dagen är slut. Jag småsprang till mitt skåp från engelska salen. Jag vill verkligen inte komma till Paris och se henne blodig på marken eller nåt.

"Madison varför har du så bråttom?!" ropade Alex bakom mig.

"Jag måste hämta Paris innan hon ligger blodig på marken!" sa jag högt och låste upp mitt skåp.

"Varför skulle hon ligga blodig på marken?" frågade Alex och tittade konstigt på mig.

"För att hon blir mobbad och slagen. Hon mår inte bra av det" sa jag och tog fram min vita tygryggsäck.

"Seriöst? Hon som är så söt och allt" sa Alex och tittade på mig med tårar i ögonen. "De tror inte ens på henne att jag är hennes syster, de kallar henne för lögnare" sa jag och låste mitt skåp.

"Men ni har samma efternamn! Och ni är de ända i skolan med det efternamnet!" sa hon och tittade oroligt på mig.

"Jag måste verkligen kila nu, Paris kan vara i fara" sa jag och sprang mot dörren som leder ut till skolgården.

Jag småsprang på skolgården mot delen av skolan Paris går på.

Jag gick in i hennes korridor och mot fritidset.  "Hej, jag är här för att hämta Paris Annabelle Blue" sa jag och tittade snällt på min gamla fritidslärare Mrs. Johnson.

"Hej Madison, Paris är inte här just nu".

"Vänta va?" sa jag och tittade förvånat på Mrs. Johnson.

"Du hörde vad jag sa, hon är någonstans med hennes vänner" sa hon och tittade förvirrat på mig.

"De är inte hennes vänner, hon ha inga!" sa jag och täckte ansiktet med mina händer och andades tungt.

"Åh nej! Kom vi måste hitta henne!" sa Mrs. Johnson och drog med mig snabbt ut i korridoren. Vi splittrade på oss och ropade på henne.

"Paris! Paris! Vart är du?!"

        ~Paris perspektiv~

~Någon timme tidigare~

Jag gick bredvid Mrs. Brown igenom hela skolan. Vi sa ingenting. Jag bara grät. Non stop gråtandes kom ifrån mig. Mina ögon var rödgråtna som gjorde är mina blågröna ögon lyste. Jag hade svårt att andas.

Vi stannade utanför sal B1 mitt hemklassrum. "Snälla, du måste inte göra det här. De kommer att döda mig när de får veta att jag har tjallat på dem. Snälla bara gå. Jag klarar det här på egenhand" sa jag och försökte hålla gråten inne.

"Det är mitt jobb att-" började hon.

"Nej jag klarar det här" sa jag och andades djupt.

"Om det är det du vill så visst. Men du vet att jag alltid finns här för dig okej?"

" Okej" sa jag och knackade sedan på dörren in till klassrummet. Ms. Jackson öppnade dörren.

"Nemen hej Paris. Varför är su sen?" Sa hon och släppte in mig i klassrummet.

"Jag var och pratade med rektorn om en sak" svarade jag och tittade ner i marken.

"Aha, okej. Gå och sätt dig du så kan du börja skriva ner det som står på tavlan" sa Ms. Jackson och log snällt mot mig.

"Jag har glömt mina saker i mitt skåp" sa jag.

"Gå och hämta det du" sa hon snällt och satte sig bakom sin dator.

~Någon timme senare~

"Kom igen tjejer på henne!!" Skrek en av tjejerna ute på gården. De hade sagt till lärarna på fritids att vi 'bara lekte' när de såg att de jagade mig inne i korridoren. När lärarna tittade på mig var jag tvungen att nicka. Annars skulle de bokstavligt talat döda mig.

Jag började springa snabbare. Snabbare än någonsin förr. Att allt detta hänt på mindre än tio minuter, det är sjukt. Jag springer in i skolbyggnaden och igenom labyrinten av skåp och väggar.

Åh nej!! En återvändsgränd. Det var ju inte bra.. Jag sprang fram till väggen och vände mig om. Jag kan inte fly. De har omringat mig. De började knuffa in mig i hörnet.

"Vad sa du till rektorn!?! Sa en av dem med ett grovt hot i rösten och höll fram ena knytnäven.

"J-jag pratade med henne o-om att jag behövde extra hjälp med NOn" sa jag nervöst. Sedan kom det jag visste skulle hända. Det kom ett hårt slag i magen och jag föll till ner till marken kippandes efter andan. "LÖGNARE!" Skrek hon igen och de började sparka mig hårt överallt. Jag vågade inte röra på mig. Jag ville bara släppa taget. Gråten hotade att brista ut igen men jag försökte hålla den inne. Men det blöta på kinderna visade att jag hade förlorat.

"Vill du hem till mamma?" Sa en av dem med en bebis röst. Jag svarade inte.

"Paris! Paris! Vart är du?!" Ropar någon i bakgrunden. Maddie!! Yes.

"Våga bara svara" sa en av dem och sparkade mig hårt i magen.

"PARIS!!!" Skrek Madison som nu hade hittat mig. Hon trängde sig fram och drog ut mig ur hörnet. "HUR VÅGAR NI RÖRA MIN SYSTER?!?!?" röt hon och kramade mig hårt. De stod bara och stirrade på oss. Ingen sa ett ord.

~Madisons perspektiv~

De bara stod där. Häpna. Jag tittade konstigt på dem. "Vad är det för fel på er? Man kan inte skada en oskyldig tjej för att man inte tror på sanningen" sa jag. "Jag hoppad att ni har lärt er en läxa."

"Vad är det som försegår här?" Hörde jag en manlig röst bakom mig. Det var ingen mindre än våran pappa. Paris drog sig ur min famn och sprang fram till pappa. Det fanns verkligen ingen bättre situation att komma i än den här. Det gjorde verkligen Paris glad. Och när Paris är glad är jag glad.

Jag slängde en sista blick på de tjejer och killar som varigt elaka mot Paris. "Säg förlåt" sa jag innan jag vände mig om och gav min pappa en kram. "Du Paris?" Sa en av tjejerna. "Vi ber verkligen om ursäkt.. Vi visste inte bättre" fortsatte hon. "Ursäkten godtagen. Men ni fattar väl vad ni har gjort mot mig. Jag har velat ta självmord" sa Paris och kramade pappa extra hårt. "Kom så åker vi hem och överraskar mamma" sa pappa och vi började gå mot utgången. På vägen hämtade Paris sina saker och pappa var tvungen att bära henne för att hon knappt kunde gå.

"Mamma?" Ropade jag när vi kom in igenom dörren. "Kan du fixa en ispåse och komma hit? Paris är skadad" fortsatte jag och log mot pappa. Jag kunde verkligen se hur det fans glädje i hans ögon.

Ungefär direkt kom mamma med ispåsen i handen. "Åh Gud vad hän-" började hon. Men när hon såg pappa med Paris i famnen tappade hon ispåsen och skyndade glatt fram till oss. "Bobby" sa hon och gav honom en snabb puss på munnen.

"Blä" sa Paris och tittade bort. Mamma rufsade till henne i håret och gick för att plocka upp ispåsen från marken.

"Kom så sätter vi dig bekvämt så får du vila från vad som har hänt och njuta av att eran pappa fortfarande lever!" Sa hon och tog Paris ur pappas famn.

~~~~~~~~
PS. Bilden är på Paris ;)