Skogsväktaren

Kapitel 4

Senare samma dag när Jaka vaknat och Mattias talat om för henne att han skulle följa henne hem, går de genom torget på väg till Jakas hus. Mattias är tyst och reserverad och säger inte särskilt mycket alls. Han känner sig ganska trött och utmattad efter en hel dag i smedjan av att ha smitt ett antal knivar, svärd och spjut. Han smidde även några tallrikar och bestick som Tolle trodde skulle få honom på andra tankar.

Bredvid honom går Jaka. Hon har lite svårt för att gå, men han kan inte hjälpa henne då hennes far sagt åt honom att hålla sina smutsiga händer borta från henne. Trots att hon inte riktigt kan gå och trots att hon verkar ha ont, är hon glad och håller skenet uppe. Det har alltid imponerat Mattias, alltid varit en av de sidor som han värdesatt högst hos henne, alltid varit en av de många anledningarna till att han älskar henne men inte kan säga det till henne. Då kanske han aldrig mer få se hennes muntra uppsyn och det är en förlust som han inte skulle klara av.

Försjunken i alla sina tankar märker han inte att de är framme förens hon tar hans hand i sin. Hennes beröring rycker honom tillbaka till verkligheten. Hon ser honom djupt i ögonen. Han kan nästan känna vad det är hon vill göra. Han släpper hennes hand och bryter magin mellan dem när han tar bort blicken från hennes ögon. Hon ser sårad ut ett ögonblick, men tar sedan ett kliv framåt mot honom och ger honom en snabb kyss på kinden som råkar snudda vid hans mungipa innan hon, smått haltande, går in i huset.

Som i trans vänder sig Mattias om, han vet att hennes far inte vill ha honom i närheten av hans hus och eftersom Mattias inte vill att någon ska klaga på varken honom eller Tolle eller hans smedja så skyndar han sig därifrån. Han tänker på Jaka hela vägen tillbaka till smedjan, men hinner knappt halvvägs genom Stortorget förens han hör en tjut åtföljt av flera skrik. Han springer in till mitten av torget. Människorna runt omkring honom springer omkring i panik. Han grabbar tag i en kvinna som är påväg mot honom, med blicken åt ett annat håll. Hon har sot i ansiktet och rycker till när han stoppar henne genom att hålla i hennes överarm.

"Vad är det som händer?" frågar han. Hon ser skräckslaget på honom, tårar rinner längsmed hennes ansikte som gör att det blir vita sträck efter dem i soten. Han ruskar om henne. "Vad är det som har hänt?" han skriker nästan den här gången.

"D-det brinner! Någon tände eld på podiet!" Han släpper henne och hon rusar därifrån.

På ett sätt är han glad att podiet brinner. Det är där de offentliga avrättningarna utspelas. Och Mattias har aldrig tyckt om avrättningar, han tycker inte att det är rätt sätt att straffa någon på. Men innan han hinner fundera vidare på saken hörs ännu ett hjärtskärande skrik och han rycks tillbaka till verkligheten. Galgen håller på att gå av och faller neråt marken.

Utan att tänka slänger han sig framåt mot det brinnande podiet och ställer sig under träställningen där alla öglor hänger. Han tar emot den brinnande galgen när den kommer. Knäna viks nästan på honom under tyngden, men precis som för en mor när hennes barn håller på att dö, känner han sig starkare än vad han någonsin har varit. Med all sin styrka och adrenalinet pumpandes i ådrorna lyckas han stå upprätt under tyngden. Han lägger stocken på sina axlar och fokuserar bara på att hålla sig själv upprätt. Elden river och sliter i skinnet, det känns som att hans nacke ska brinna upp, men på något sätt lyckas han filtrera bort detta.

Några få ur folkmängden har fått syn på vad han gör och springer fram och tillbaka till brunnen för att hämta vatten. Någon annan ställer sig på andra sidan galgen - där det inte brinner - och lägger den på sina axlar och på så sätt delar hon vikten mellan deras axlar. Han lägger inte så stor vikt på kvinnan mitt emot honom som håller upp halva vikten av stocken. När han märker att det inte är någon som springer under galgen, kastar han den upp i luften, tar ett steg framåt och stocken studsar på marken. På något sätt gjorde kvinnan samma sak samtidigt som han gjorde det.