Skogsväktaren

Kapitel 8

Mattias går långsamt tillbaka till smedjan. Han vet inte vad han har att vänta sig, men han ser inte fram emot det - vad det än är. Trots att han sprang en bra bit ut i skogen, och att han inte är riktigt säker på vart han är, går det alldeles för snabbt att ta sig tillbaka. Regnet rinner ner längsmed hans kläder, hår och ansikte när han kliver in i köket. Det droppar från alla håll och kanter, och han märker hur kall han faktiskt är, nu när han har kommit in i värmen.

Han slänger en blick mot bordet och får, till sin lättnad, se att Jaka inte är kvar. Han går in några steg och börjar leta efter Tolle för att be honom om ursäkt när han hör några röster utanför huset. Han går rakt igenom huset, utan att bry sig om varken leran, eller vattnet som han lämnar efter sig. När han kommer ut får han syn på Tolle, Jägaren, folk från staden och Jakas familj; hennes föräldrar och hennes äldre bror.

Mattias sveper med blicken över folkmängden. Han ser sedan hästen, med en vagn bakom sig som den drar på. Det är på vagnen som Jaka ligger.

Han hinner knappt vända blicken mot Jakas familj igen förens hennes far har upptäckt honom och störtar fram mot honom med en kniv i handen. Mattias vet inte vad han ska göra, eller vart han ska ta vägen, och mer än så hinner han inte fundera innan Jakas far han tryckt upp honom mot väggen, med bladet på kniven mot hans hals. Han får faderns saliv i ansiktet när han vrålar fram orden.

"VEM VAR DET SOM GJORDE DETTA?! VEM GJORDE DET HÄR MOT MIN DOTTER?! SVARA NU DITT AVSKUM INNAN JAG SKÄR HALSEN AV DIG!" Bladet tränger genom Mattias hud och snart rinner det en tunn droppe blod längsmed halsen på honom. Brännmärket i nacken, som inte läkt, svider och det känns som att det skrapas upp av fadern omilda behandling.

Mattias blir plötsligt väldigt trött, och känner att det gör detsamma om Jakas far skulle avsluta hans liv, här och nu, inför Jakas döda kropp. Det gör detsamma om det var sista dagen som han fick andas, sista dagen som han fick gå på denna jord. För utan Jaka, skulle han inte vilja leva. Utan Jaka är han ingenting. Hans blick dras till Jakas kropp. Han bryr sig inte om tårarna som väller upp och ut ur hans ögon. Han bryr sig inte om någonting. Det enda han ser är Jaka.

Det är då han hör det, långt bak i huvudet: "Sluta!" Och med ens är han tillbaka i verkligheten igen, med ens har han vaknat. Han knuffar bort Jakas far från sin hals. Och med en glöd i ögonen som är så självklar att han undrar hur han kunnat missa känslan av den innan, talar han med hennes far.

"Jag har inte rört henne. Det där är inte mitt verk. Oavsett vad ni tror om mig, skulle jag aldrig kunna ta livet av en man, än mindre av en kvinna - en flicka - som Jaka." Hennes far tar ny sats och slänger sig mot Mattias, som smidigt tar ett kliv åt sidan, så fadern dundrar in i väggen istället för Mattias.

"Giddon! Sluta! Giddon, ge dig inte på pojken!" Det är Jakas mor som ropar. Jaka har aldrig talat om för Mattias vad hennes föräldrar heter, och han har heller aldrig frågat.

"Det här är kanske svårt för er att förstå, lord Giddon, men jag älskade er dotter. Jag vet inte om ni förstår vad kärlek är, för om ni hade älskat er dotter lika mycket som jag gjorde - lika mycket som jag gör - hade ni förstått att tvinga in henne i ett giftermål var samma sak som att kedja fast henne i en bur." Han tar en paus, låter det han precis sagt låta sjunka in. "Om döda mig är vad ni önskar, så varsågod, men då får ni se till att besegra mig först, och det ska vara på lika villkor, får ni ha en kniv får jag också en." 

HEJ ALLA FINA! Förlåt för sen uppdatering, jag har inte haft lust att skriva på ett bra tag om vi säger så. Hur eller hur, vill jag gärna höra vad ni tycker om vad jag skriver, det blir roligare för mig då jag får lite feedback, och kan på så sätt utvecklas i mitt skrivande. Jag vill även veta om ni vill att denna serie ska fortsätta, då jag inte är så pepp på att fortsätta skriva på den, men vill ni läsa mer är det klart att jag fortsätter!                                                                                                                                                                                     Puss och Kram!