Skogsväktaren

Kapitel 6

Tillslut somnade han. I hans dröm springer han och Jaka återigen i skogen. Fast den här gången på en stig. Det sticker upp rötter och stenar längsmed stigen. Rätt som det är snubblar Jaka, hade han hållit i henne skulle han ha kunnat rädda henne, men det gör han inte. Hon faller ner i ett stort gapande hål i marken som öppnats framför henne. När hon har fallit i sluts hålet efter henne, och kvar står Mattias med andan i halsen och en känsla av en extrem sorg, så kraftfull att han inte kan göra något. Tillslut sjunker han ner på knäna, tårar längsmed kinderna och hjärtat ömmande i bröstet.

Han börjar se sig omkring. Han ser sig om efter någon som kan hjälpa honom, någon som skulle kunna rädda Jaka. Någon som skulle kunna föra hans älskade tillbaka till honom. Någon, vem som helst. Men det är ingen som kommer, och han ligger på marken, där hålet var och känner hur hans hjärta snörps ihop och hur han inte kan göra något annat än att gråta.

Han vaknar av att han har ont i magen och hjärtat. Drömmen har etsats fast i huvudet. Hans första tanke är att Jaka är borta, att han har förlorat henne och att han kunde ha räddat henne. Det är hans fel att hon är borta. Sedan kommer förståndet tillbaka och han påminner sig själv om att det bara var en dröm, att det inte var på riktigt och att han kan andas, Jaka är i säkerhet hemma hos sin far. Han behöver inte oroa sig.

Han sätter sig upp på kanten på sängen och tar sig för pannan, sätter armbågen mot knäet och andas djupt en stund. När han lyfter på huvudet igen ser han att det är mörkt ute. Det är fortfarande natt. Det var inte mycket sömn jag fick inatt. Han suckar och ställer sig upp. Han skulle gärna vilja somna om, men han vet att han aldrig skulle lyckas med det, han är för spänd och för hungrig för att det skulle kunna hända. Rastlös är han också.

Plötsligt känner han sig pigg. Han skakar av sig drömmen och tar sig ner till köket enbart för att finna Jaka som sitter med ansiktet i bordet och en falska mjöd bredvid sig. Han undrar vad hon gör här och går fram till henne för att lyfta upp henne när han ser att ögonen är öppna, det har runnit tårar på hennes kinder och att hon är stilla. För stilla.

Det är då han får syn på kniven. Den sitter i ryggen på Jaka. Med kniven sitter det en vit pergamentrulle.

Mattias backar undan så snabbt att han skulle ha kunnat bränna sig. Han förstår först inte vad det är han ser, när det sedan sjunkit in glider han ner på golvet. Klumpen i magen är tillbaka, hans hjärta har snörpt ihop sig och han känner sig tom. Tårarna tränger upp i ögonen och innan han kan hindra det väller det upp ett skrik i bröstet. Han skriker och förstår det inte själv förens Tolle springer in i köket. Tolle slänger en snabb blick åt det hållet som Mattias stirrar och sjunker sedan ner på huk framför Mattias och täcker scenen för honom.

Innan Mattias förstår vad det är som händer har han Tolles armar runt sig, en hand som klappar honom tafatt på ryggen och ett hummande läte i örat. Det tar honom en liten stund att förstå att det är Tolle som sjungande mumlar fram en sång åt honom.

Mattias hör inte orden, han förstår inte vad sången innebär, det ända han vet säkert är att Jaka är död, drömmen var mer än en dröm, han kommer aldrig mer att få hålla Jaka intill sig och att han ska hitta vem det än var som tog henne ifrån honom och hämnas. Och han ska hämnas så grovt att mördaren aldrig mer kommer kunna röra en kroppsdel.