Skogsväktaren

Kapitel 5

Det bränner för mycket. Han klarar inte av det. Det river och sliter i skinnet. Nacken skriker - nej förresten, det är hans eget skrik som ekar i öronen. Det kokar. Det kokar i huden, i kroppen. Men det är ingen som märker det. Han brinner upp! Det går inte längre, han kan inte hålla ut mer.

Det blir svart och Mattias slår huvudet i marken när han faller.

                                                                                                      ***

Han rycker till när han vaknar, sådär så att han nästan vaknar av att han rycker till. Det första han ser är ett par gröna ögon. De är så djupt gröna att han skulle kunna drunkna. Sedan rycks han ut ur ögonen när hans huvud slår i marken och ögonen springer iväg. Han sätter sig upp och hinner precis se när hon springer iväg.

Vimmelkantig, en dunkande smärta i huvudet och något som känns som kryp på nacken ställer han sig försiktigt upp. Han tar ett trevande steg och vinglar till innan han återfår balansen. Nu är planen att ta sig hem, och det innan Tolle undrar vart han har tagit vägen. Med ens blir han medveten om hur mörk himlen blivit och hur folktomt det är runt honom. Hur länge var han borta egentligen?

Han börjar gå tillbaka till smedjan och till hans förvåning går det ganska fort. Innan han vet ordet av har han klivit innanför dörren och hör Tolles vanliga gnäll. Med han blir förvånad när han inser att det inte är honom han gnäller på. Han gnäller på någon eller något annat.

Mattias smyger försiktigt in i köket och finner Tolle som står och skriker på vedspisen. Mattias skrattar tyst för sig själv åt honom. Han harklar sig försiktigt och Tolle vänder sig om med en stekpanna i högsta hugg. När han ser att det är Mattias slappnar han av och sänker försiktigt stekpannan. Han skakar trött på huvudet. Sedan ser han på Mattias och hans glada min försvinner och ersätts av en orolig.

"Och var har du varit?" frågar han och går fram till honom. Han höjer stekpannan igen och puttar på Mattias haka.

"Det brann på torget." Han avfärdar stekpannan och torkar av sig på hakan. Han får blod på handen.

"Vad har du gjort med dig?", säger Tolle. "Vad har du råkat ut för? Mattias, du vet att jag lovade din mor att ta hand om dig, men du kan väl hjälpa till lite själv också?"

"Jag hjälpte till med att släcka elden. Jag vet Tolle, och jag tycker att du gör det alldeles utmärkt." Han går fram till en av hinkarna med vatten i från brunnen och tvättar av sitt ansikte. Det rinner av sot blandat med blod ner i vattnet. Han sköljer försiktigt av nacken med lite vatten. Tolle är nära igen, Mattias kan känna hans blick i nacken och se hans ben i ögonvrån.

"Hur stor var den här elden och hur i hela friden kunde du bränna upp din nacke?" Nu börjar han bli arg. Han höjer alltid rösten och gestikulerar runt sig när han är arg.

"Det brann i podiet och galgen. Den föll och jag kunde inte bara stå och glo, Tolle. Jag var tvungen att göra något -"

"Du var inte tvungen att göra något alls!" avbryter Tolle. Mattias sträcker på sig och ser honom i ögonen. Han är minst ett huvud längre än Tolle. Han har övertaget. Men han hinner inte säga något innan Tolle sjunker ihop, som att en plötslig trötthet överväldigade honom. Han sätter sig på en stol och ser på Mattias.

"Jag vet. Din mor var precis likadan. Hon var precis lika modig som du, Mattias. Jag förstår inte hur min mor kunde få två ungar som var så olika varandra; jag, en fegis som bara tänker på sig själv, och min syster, din modiga mor, som ända in i slutet offrade sig för de runt omkring henne. Jag -"

Nu var det Mattias tur att avbryta. "Du behöver inte berätta mer Tolle, jag vet. Jag går och lägger mig, laga inte mat till mig." Han lämnar Tolle med tårarna i ögonen. Han har alltid hatat när någon gråter. Då vet han inte vad han ska göra, han blir så hjälplös på något vis. Han går med tunga steg i trappan, och när han kommer fram till sin säng slänger han sig på mage, rädd för att nacken gör för ont för att ligga på. Men han kan inte sova, han kan bara tänka på sin mor, sin modiga mamma som offrade sig för de runt omkring henne.