"Eeee. .... Cameron det ä är in inte som det ser ut!" Stammade jag
Han verkade inte lyssna på mig! Han kom närmre och spände sina händer.
Oh shit!
Jag ställde mig framför Kevin och mötte Camerons arga blick. Han var nu framför mig. Jag kände alkohol på hans andedräkt. Jag tog han hårt i hans öra och drog ut honom. Jag såg ut att vara hans mamma när jag gjorde så. Men nu skiter jag fullständigt i det!
Vi stod nu ensamma utanför huset.
"Cameron du har druckit!" Skrek jag
Han räckte ut tungan.
"Aaa och du hånglar med Kevin!" Skrek han tillbaks
Jag fnös åt honom.
"Jaha? Sen när började du bry dig? Vi är inte tillsammans längre!" Röt jag
Han satte sig ner på gräset och fick tårar i ögonen.
"Jo det är ju just det! Vi är inte tillsammans längre! Och det tär på mig! Jag vill vara med dig! Och det går inte. Och du är förfan dödshotad! Tänk så dör du? Vad ska jag göra då? Jag klarar inte mig utan dig!" Grät han
Jag satte mig ner framför honom.
Jag såg att han var nära på att få en panikattak. Jag kupade mina händer och la dom på hans kinder.
"Lugna dig Cameron! Jag kommer inte att dö. Jag lovar och svär! Jag är Alison Owen! Ingen kan döda mig." Sa jag bestämt men ändå mjukt
Jag tvekade på vad jag sa för jag vet inte om det var en lögn eller sanning.
Han andades bättre nu och torkade sina tårar. Jag log lite snett mot honom. Han snyftade till lite.
"Vilken jäkla mjukis jag har blivit! Du har förändrat mig alldeles för mycket Ali." Skrattade han sorgset
Han kom närmre men jag puttade löst bort honom.
Han såg skamsen ut.
"Cameron....." Viskade jag
Han satte sitt finger för munnen.
"Sch Ali. Du behöver inte säga något. Du hade ett kryp i håret. Det har du fortfarande." Sa han
Han tog väck krypet ifrån en hårslinga och la sedan slingan bakom mitt öra.
Sedan log han åt mig.
Jag reste mig upp och drog upp Cameron.
"Kan du hälsa Kevin att jag går hem istället?" Frågade jag Han nickade och började gå in igen.
"Cameron?" Ropade jag
Han vände sig om.
"Ja?" Ropade han tillbaka
"Glöm inte att jag fortfarande älskar dig! Det kommer jag alltid att göra men det är..... vad kan man säga? Komplicerat!" Sa jag lugnt
Han nickade och gick in igen.
När jag skulle låsa upp rummet så kände jag ett hårt slag i huvudet. Jag stönade av smärta. När jag vände mig om så såg jag en kille med en mask på sig. Det var en sådan italiensk läskig typ 'clown' mask. Jag hoppade till av rädsla. Sedan sparkade jag bort han. Jag försökte springa iväg men ramlade av att killen drog i mina fötter. Han tryckte ner mig och hade sin hand för min mun. Jag grät och försökte kämpa imot men det gick inte. Han var alldeles för stark. Han slog ett hårt slag i mitt huvud igen. Allt blev svart. Precis allt. Det sista jag hörde var Sophia skrika.
"Släpp henne!"
Hon upprepade det gång på gång och det blev svagare och svagare. Typ som om vi sprang iväg från henne.
Sedan blev allt tyst.
Tyst och svart!
YOU ARE READING
You Are Not Good For Him (färdig skriven)
Teen Fiction~ Jag bet mig hårt i läppen av att inte skratta av Sophias skämt. "Sophia vi har precis börjat på detta college. Jag tror nog att det finns en snygg kille åt dig." Viskade jag Baren var mörk och det var jag glad över. Även om jag har fått tillbaks m...
