You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 14

Jag går runt och runt i cirklar. Jag har blod på mina händer så jag springer in i badrummet. När jag öppnar dörren så står det KILLER skrivet med blod. Jag känner paniken stiga in och jag blöter snabbt ner ett papper och börja gnugga. När jag fått bort ALLT så går jag mot duschen. Allt blod rinner av mig och jag lugnar ner mig. Jag tar en handduk och virar runt kroppen. När jag kommer ut så står Kevin där. Helt blodig. Sedan plötsligt så blir allt svart....

Jag vaknade med ett ryck. Min kropp var svettig och jag var yr. Detta var den ända sömnen jag hade fått inatt. Jag kunde inte sluta tänka på vad jag gjort. Jag hade dödat någon. Jag hade dödat en oskyldig människa! Jag satte mig upp ur sängen och tittade mig runt. Kameran följde mig som vanligt. Jag gick runt och tittade på bilderna. En av dom var på mig , Cameron , Sophia och Matt. Vi alla ler och ser lyckliga ut. Jag fällde en tår och la tillbaka fotot. Jag gick fram till gaderoben. Där fanns min blommiga tröja och halsband. Den här outfiten kommer jag ihåg. Det var när Cameron spillde brunsås på mig. Jag bytte om under täcket och strax efter att jag var klar så öppnades dörren. Jag suckade när jag såg att det var Kian.
"Eftersom du inte svor mot mig 1 enda gång igår så får du träffa dom. Och tro mig om någon försöker rymma så dödar jag dom!" Röt han
Jag nickade och log inombords. Han pekade på sina läppar.
"Men först en kyss!" Flinade han
Jag log så sött jag kunde och gick fram till honom.
"Dra åt helvete!" Log jag sarkastiskt
Han fnös och jag fick gå till ett rum. När jag öppnade så såg jag allt. Jag såg den lilla tvn i hörnet och jag såg alla mina vänner hänga mot väggen. En plats var tom och repet var blodig. Jag rös till. Jag vände mig om till Kian.
"Kan vi få vara ensamma? Ni övervakar ju ändå oss!" Sa jag bestämt
Han nickade och stängde dörren med en smäll. Jag sprang fram och knöt upp repet och lossnade dom. Jag hörde dörren låsa vilket betydde att vi säkert inte skulle komma ut. Jag kramade om alla hårt. När jag kramade alla så verkade de vara frånvarande. Jag kände hur ögonen tårades.
"Ni fick se det eller hur? Ni såg när de dödade honom!" Skrek jag
Jag grät av bara tanken.
Alla tittade ner i golvet. Jag slog hårt i stengolvet.
Jag tittade på Sophia.
"Har du en pistol? Alltså har du gömt en eller vet du vart en ligger?" Frågade jag argt
Hon nickade och räckte fram en pistol. Jag sköt snabbt mot kameran och tittade på alla.
"Vi har 2 minuter att göra oss redo. Jag vet att alla ni var smarta och gömde vapen." Sa jag allvarligt
De nickade och tog fram varsitt vapen och gömde sig. Alla förutom jag. Jag pekade med pistolen mot dörren.
"1....2....3" Viskade jag för mig själv
En sekund efter smällde dörren upp och jag sköt. Det kom fram några män och sprang mot mig. Jag sprang mot väggen och de följde efter. Jag puttade mig ifrån väggen med fötterna och hoppade upp på killens axlar och knäckte hans nacke. Sedan knockade jag hans döda liks huvud mot den andra killen som backade bak av smärta. Det gav mig tid att hoppa ner. Han mötte min blick och jag sparkade honom hårt i magen med en kick. Han ramlade ner på marken och jag ställde mig över honom.
"Kian kommer snart att hälsa på dig i helvetet motherfucker!" Sa jag och avlossade skottet i hans panna
Jag gick mot de andra. De såg chockade  ut. Jag tittade allvarligt på dom.
"Vad? Dela upp er och överlev förfan!" Skrek jag och de försvann ur dörren
Jag gick ensam med pistolen. Det kom en man med kniv fram till mig. Jag satsade och sprang mot honom. Jag gled i tunnel under honom. Jag fällde han och han landade till marken. På vägen skar han mig med kniven på armen. Det sved till men det var ingen fara. Jag tog hans huvud och bankade det hårt i väggen tills han blev medvetslös. Jag reste mig upp. Plötsligt kom Sophia fram gråtandes.
"Matt är skjuten! Gå in i köket och döda kräken!!" Grät hon
Jag frös till. Matt skjuten? Va nej aldrig? Jag sprang mot där ett högt ljud kom ifrån. Jag slog upp dörren och där stod Kian med en pistol riktad mot Camerons huvud. Jag andades högt. Cameron tittade på mig. Han mimade jag älskar dig. Jag mimade du ska inte dö jag lovar jag älskar dig. Jag tog ett steg närmre.
"Släpp pistolen Kian! Fightas rätt eller fightas inte alls!" Röt jag
Han flinade och släppte sin pistol. Jag släppte min pistol och tittade mot Cameron som ställde sig i hörnet. Jag sprang och hjulade i luften utan händer över honom. Jag hamnade nu bakom honom. Jag satte mig på huk snabbt och drog mitt ben längst golvet så att han ramlade ner på marken.
Han spottade ut lite blod och sedan flinade han.
"Där är den Alison min pappa pratat om!" Flinade han
Jag sprang mot Cameron.
"Håll i mig och släpp mig inte!" Fräste jag
Han tog mina händer och jag svingade mig runt han så att jag kunde sparka Kian i ansiktet. Jag tackade Cameron lite snabbt. Kian kom upp igen och puttade ner mig på marken. Han satte sig i gränsle på mig och slog sin knytnäve hårt mot min käke. Jag skrek till av smärtan. Jag tittade mot Cameron. Han gled en pistol över till mig och jag fångade den. Jag pekade den mot Kians huvud.
"Ha det så roligt i helvetet din jävel!" Skrattade jag allvarligt
Jag tryckte på avtryckaren och BOOM! Blod splatter kom på mitt ansikte. Jag puttade väck liket och tittade på Cameron. Han kramade mig hårt.
"Varför fick jag inte hjälpa till?" Mumlade han
Cameron hade sett min blick som menade att han inte fick hjälpa.
"Du gav mig pistolen. Så du hjälpte ju visst mig!" Mumlade jag
Jag släppte kramen och vi gick ut ur rummet. Det låg lik på golven och det var knäpptyst. Jag såg killarna eller ja alla förutom Matt och jag såg inte heller Sophia. Paniken steg inom mig.
"Vad är dom?" Hyperventilerade jag
Det var Shawn som svarade.
"Sjukhuset! Sophia följde med Matt." Sa han
Plötsligt hörde vi en pistol laddas. Vi vände oss om och där stod en rädd kille med skakande händer med en pistol i. Han såg ut att vara runt 14/15 års åldern. Pistolen var pekad mot mig. Skottet avfyrades och jag kände en kropp hoppa över mig. Jag kände ingen smärta. Jag tittade upp och såg Camerons blodiga kropp ligga över mig. Han hade tagit en kula gör mig.
"Nej!! Cameron nej!!" Skrek jag med tårar i ögonen
Nash och Taylor drog upp Camerons kropp och la han i deras famn. Jag pussade Cameron på pannan.
"Ta honom till akuten snabbt!" Skrek jag
De lydde vad jag sa och gick ut ur huset. Jag tittade mot den skakande lilla pojken. Jag gick med ilska mot han.
"Snälla döda mig inte! Jag ber dig!" Grät han
Jag tittade argt på honom.
"Förlåt! Jag menar det men jag litar inte på dig!" Sa jag medlidande
Sedan knäckte jag hans nacke.
Jag gick ut ur huset. Shawn stod där men ingen annan.
"De andra är vid andra sidan gatan. Vi skulle bränna upp huset. Och du måste tyvärr sticka iväg snart." Sa han medans han tittade på himlen
Jag tittade oförstående på honom.
"Ali toppar och Halos får bara döda i nödsituationer. Du dödade 5 människor. Det finns inga undantag för det." Sa han ledsamt
Jag fällde några tårar.
"Men jag vill inte lämna er!" Grät jag han kastade tändvätska på huset. Vi backade och han kastade tändstickor på den det började brinna och vi satte oss i bilen. Vi började köra mot sjukhuset.