"Camerons pov"
3 veckor senare
Jag sitter med Caprice i famnen och tittar ut ur fönstret.
Det rycktas om att Ali har varit här för någon vecka sedan. Ååå vad jag saknar henne. Jag saknar hennes godisluktande schampoo och hennes lilla rynka hon får mellan näsan och munnen när hon skrattar.
Jag tog ett lite hårdare grepp om Caprice och ställde mig upp. Sedan gick jag mot den stora vardagsrumsväggen.
Jag granskade bilderna på mig och Ali. Vi såg så lyckliga ut. Min blick gled över till fotot med mig , Caprice och Ali. Vi såg ut som en helt vanlig , lycklig familj! Men jag vet att det inte alls var så.
Felicia försvann också för några veckor sedan. Men jag skickade en spion för att titta till det och hon är med Ali.
Jag suckade för mig själv. Sedan vände jag på Caprice och jag henne ett leende.
"Saknar vi mamma? Ja det gör vi! Men hon kommer snart hem får vi hoppas!" Sa jag med bebisröst
Hon skrattade lite smått.
Det där leendet var precis som hennes mammas. Precis som Ali's.
Förlåt för hemsk uppdatering och kort kapitel! Men jag har inte mått så bra och detta kapitlet blir typ en mjukstart! Bye Bye! PS! Jag läser allas kommentarer!
ESTÁS LEYENDO
You Are Not Good For Him (färdig skriven)
Novela Juvenil~ Jag bet mig hårt i läppen av att inte skratta av Sophias skämt. "Sophia vi har precis börjat på detta college. Jag tror nog att det finns en snygg kille åt dig." Viskade jag Baren var mörk och det var jag glad över. Även om jag har fått tillbaks m...
