You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 7

Jag tittade mig i spegeln. Jag intalade mig själv en massa grejer.
Jag är inte kär i Ali men jag saknar henne. Men hennes läppar var ju så mjuka! Nej Cameron du är absolut inte kär i henne! Hoppas jag?
Hon började bli bättre nu. Hon pratade mer med oss. Eller ja inte lika mycket med mig. Men jag förstår henne. Jag tog fram pistolen och tittade på skottbanan. Jag sköt och det kom mitt i prick. Jag tänkte på henne. Hennes perfekta leende. Och jag tänkte på våran sista natt tillsammans. Jag saknade henne absolut men jag är också sur på henne. Hon hade mitt barn i magen.
Jag la ner pistolen för jag hörde att jag fick ett sms.
~ Kom nu! Det är allvarligt!~
Det var ifrån Nash
Jag packade snabbt ner allt och började köra mot college.
Jag hade fått samma sms från Matt också. Vad detta än är så är det nog allvarligt.
När jag var framme så mötte alla killar mig vid dörren till vårat hus.
"Hon är där uppe! Hon skulle hämtat något och sedan hörde vi tårar. Hon låter oss inte komma in!" Utbrast Taylor
Jag tittade konstigt på dom.
"Inte ens du Shawn?" Frågade jag
Han skakade på huvudet.
Jag började gå mot övervåningen.jag knackade inte ens jag bara öppnade den. Hon hoppade till. Jag såg inte hennes ansikte för hon hade ryggen imot mig. Hon vände sig om.
Hennes ögon var helt rödsprängda och ärligt talat så var hon fortfarande söt. Hon tappade brevet hon höll i handen.
Jag tog upp det och läste i mitt huvud.

~ Jag dödar henne själv! Derek jag klarar detta! Kommer bli nöjd av att se henne lida!~

Juste ja! Fan vilken idiot jag var då! Jag tänkte överlåta Ali till Derek. Eller ja göra det som stod på brevet.
Hon tittade på mig.
"Sss. .. skulle du döda mig?" Grät hon
Jag tittade ner i marken.
"Jag var en annan person. Jag var rädd." Mumlade jag
Hon grät ännu mera nu.
Jag gick närmre.
"Rör mig inte!" Skrek hon
Jag tittade på henne noga. Sedan backade jag bak.
"Ali!" Skrek jag
Det kom en sten genom fönstret. Hon backade från alla glasskärvor. Hon tog upp stenen och läste högt.
"Träffas vid midnatt vid sjön. Bara du! Annars dör de andra." Andades hon
Jag försökte gå till henne men hon bara släppte ner stenen och sprang ut. Jag sprang efter henne. Hon råkade tappa någonting. Jag tog snabbt upp det. Det var en klocka. Det var min klocka. Den hade jag glömt hos henne innan jag åkte. Hade hon haft på sig den? Jag skämdes över allt. Jag tror nog bara att hon skulle lämna tillbaka den men råkade hitta brevet. Vad har jag gjort?

"Alisons pov "
Jag tog mina gamla uppdrags kläder på mig. Jag satt upp mitt hår och sminkade mig lite lätt. Mina ögon var inte rödsprängda längre. Jag hade gråtit hela dagen. Jag tog min pistol och la ner den i ett fack. Jag började gå mot sjön.
Jag andades i otakt. Jag var nervös om vad som skulle hända. Det stod en kille vid sjön. Han hade ett stort flin på ansiktet.
"Så här har vi den vackra Alison Owen?" Sa han sliskigt Jag mådde illa och backade.
Han kom närmre och satte handen på min haka.
"Du är lika vacker som alla säger. Cameron har nog haft lite roligt med dig iallafall." Flinade han
Jag tittade ner i marken.
Han drog upp mitt ansikte så att våra ögon möttes. Han kysste mig. Men det kändes mest som en dödskyss. Han log stort.
"Du ska inte dö idag Alison. Du är alldeles för vacker för det. Men jag varnar dig! Om du inte lyder mig så dör du!" Sa han sedan lugnt
Jag fällde en tår. Han torkade bort den.
"Vem vet? Om jag gillar dig så kanske du blir min istället? Du är ju bara så vacker! Dina ögon är hypnotiserade." Sa han
Då hörde jag en röst som jag kände igen.
"Släpp henne Kian!" Skrek han
Jag vände mig om och såg Cameron stå där.
Jag tittade på honom allvarligt. Han brydde sig inte.
"Haha jaha nu kommer räddaren i nöden! En liten fågel har berättat att du inte har varit så snäll mot Alison innan! Men nu helt plötsligt så ska du hjälpa henne?" Skrek Kian tillbaka.
Jag tog mig ur Kians grepp och ställde mig vid Cameron.
Jag slog honom på käften.
"Gå snälla Cameron. Annars dör alla. Snälla jag ber dig." Viskade jag
Han tittade ner i marken.
Sedan gick han långsamt iväg.
Jag kände sedan ett grepp om min midja. Jag skrek till. Han vände mig om. Jag fick panik och sparkade ner honom. Han reste sig upp.
"Det var en spicy donna vi har här då!" Flinade han
Jag backade bak igen.
Han tryckte hans äckliga läppar mot mina igen. Jag skrynklade ihop mitt ansikte och jag blev äcklad.
"Kom ihåg Alison! Jag äger dig nu!" Log han
Jag sprang snabbt iväg. När jag var inne på College igen så märkte jag inte att Cameron , Nash och Shawn stod där. Jag backade räddsamt. De såg medlidande ut.
Jag skakade på huvudet med tårar i ögonen. Jag satte mig på marken och började gråta.
Jag vill inte detta! Jag ville bara ha ett normalt liv för en gångs skull.
"Han äger mig nu!" Skrek jag
Cameron såg arg ut och Nash såg förvånad ut. Shawn sprang fram till mig och kramade om mig. Jag ställde mig upp och grät i Shawns bröstkorg i flera timmar. Cameron gjorde ingenting han bara stod där. Personen som jag verkligen behövde gjorde ingenting. Han brydde sig inte. Det har han aldrig gjort!

Vad tycker ni om boken än så länge? Denna boken lär bli mera drama och action i! Och än en gång så kommer ni inte förstå något från denna boken om ni inte läst den första delen. Jag undrar också om ni vill att jag ska skriva mer om Sophia? Det känns typ inte som om hon har varit med så mycket! Men kommentera vad ni tycker!
Love u guys! Bye bye bitches! :)