You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 24

Jag tittade mig i spegeln. Jag tittade på hoppet i mina ögon. Det reflekterade hur glad jag var över att äntligen få träffa min dotter.

Jag tog på mig vanliga kläder just nu. Men jag har en ryggsäck med mina uppdragskläder som jag ska ha på mig när jag ska till heaven street. Jag skulle möta alla mina bekanta på la perle hotel.

Jag satt nu i bilen med Felicia pålägg till hotellet. Felicia hade gått med på att hon skulle åka hem med Cameron. Påtal om att åka hem. Jag kommer inte få träffa mina föräldrar. De tror att jag är död och det är bäst så.

Jag tog ett djupt andetag när vi var på parkeringen. Jag räknade till tre innan jag klev ut ur bilen. Felicia drog sin väska över axeln så då drog jag också min ryggsäck över axeln.

När vi kom till lobby dörren så kändes det som om jag hade svalt sten. Jag är jätte nervös!

Jag kunde höra bebisljud. När jag kom till hörnet av lobbyn kunde jag se alla. Jag satte mig på huk men ansiktet begravt i händerna. Glädjetårarna ramlade ner för mina kinder. Jag tittade upp. Alla grät också. Jag tittade mig omkring tills jag såg en bebis. Jag mimade "Caprice?" Mot Sophia som höll henne. Sophia nickade och jag sprang mot dom. Jag tog Caprice i famnen och kramade henne hårt. Jag satte mig med henne i famnen och pratade med alla. Alla hade förändrats så himla mycket. Men det var en person som inte var här.
"Var är Cameron?" Frågade jag oroligt
Sophia tittade på mig med glädjetårar och ett leende.
"Vi tänkte att ni skulle få mötas efter alla så ni skulle få lite egen tid." Sa hon
Då hörde jag fotsteg från höger om mig. Jag vände huvudet dit och mötte hans bruna ögon. Jag kände tårarna samlas. Sophia tog Caprice och jag reste mig upp ur fotöljen. Först gick jag och sedan sprang jag mot honom. Vi möttes i en hård kram. Jag började gråta hysteriskt.
"Jag har saknat dig så mycket!" Grät han
Han pussade mig på huvudet.
Jag skrattade till lite snörvlande.
"Vad Caprice liknar dig nu Ali! När jag tittar på henne ser jag ditt ansikte direkt. Hon är det ända som fått mig att klara av detta." Viskade han mot min hjässa
Jag kramade han hårdare.
"Jag har saknat dig Cameron! Du skulle bara ana!" Sa jag mot hans bröst

----
Nu var det bara fem minuter kvar tills jag skulle sätta mig i bilen igen. Jag höll i Caprice när Cameron tog en bild.
"Jag vill ha den till minne! Så jag kan titta på och visa Caprice när hon blir stor." Log han
Jag pussade han på pannan.
Sedan gav jag Caprice till honom.
"Sköt om er nu!" Grät jag
Han nickade och pussade mig på pannan. När jag skulle gå så vinkade Caprice med hennes lilla hand. Jag satte mig i bilen och grät hysteriskt. Jag kommer verkligen sakna dom! Min familj!