You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 20

5 månader senare

Jag tog försiktigt min väska över axeln och bar den till bilen. Vi skulle nu till en ny stad. Föreningen hade hittat oss i New York men vi hann fly. Jag flätade mitt nu jättelånga hår i en slarvig fläta. Mitt hår gick till under rumpan och hade blekts av solen. Jag satte på mig de svarta skinnhandskarna och rättade till min uppdrags dräkt. Alexia gav mig en kartong som jag la i bakluckan.

Felix satte sig i förarsätet och Kiara satt jämte. Miriam satt i extra baksätet som hick att fälla ut. Där satt hon med sina plattor och datorer för att se vart fiender kan vara. Ethan satt också där för att titta till de ömtåliga grejerna. Jag , Alexia och Grayson satt i det vanliga baksätet och tittade ut ur rutorna. Jag och Alexia hade kommit varandra ganska nära. Hon påminde mig om Sophia. Hon och Sophia skulle nog gilla varandra.

Vi körde in på en gata som jag väl kände igen. När jag såg husets vita kanter och den vita dörren med det runda fönstret i.
"Stanna!" Skrek jag glatt
Bilen tvärstannade och alla tittade undrande på mig.
"Detta är... VAR mitt hus." Sa jag hoppfullt

Jag tittade mot uppfarten. Jag såg inte en enda bil eller Felicias moppe.
"Vill du gå in? Det är ingen hemma och jag vet hur jag kan stänga av larmet från min data. Vet du om ni har någon nyckel någonstans?" Sa Miriam
Jag nickade med blicken mot blomkrukan bakom garaget där vi alltid gömde nyckeln.
"Jag ger tummen upp när du ska stänga av larmet!" Log jag
Hon nickade och jag öppnade bildörren och bokstavligen sprang mot blomkrukan. Som vanligt så fanns där en nyckel med en hundvalps nyckelring. Jag gick förväntans fullt mot dörren. Jag vände mig om och gav tummen upp mot bilen.

Jag tog ett djupt andetag och räknade till tre innan jag öppnade dörren. En doft av mammas lavendel doftande rengörings medel träffade mig och jag blev lugn. Jag stängde försiktigt dörren efter mig.

Allting var likadant. Förutom att det var hemskt mycket blommor , nallar och kort på mig. Jag hade inte berättat någonting om att jag skulle rymma för min familj. Det fick aldrig veta någonting. Undrar vart de tror jag är. Felicia och Liam tror väl att Kian har mig  fången eller att jag är död. Om inte någon i gänget berättat om vad som hänt. Nej det kan dom inte ha gjort! Dom lovade att inte berätta för någon.

Jag beskådade bilden på mig. Jag såg så ung ut. Där står jag , Felicia , mamma och pappa på ett stort berg. Jag var runt 15 års åldern tror jag. Jo det var jag! Det var sommaren innan jag skulle börja gymnasiet. Nej juste jag var 14 och skulle fylla 15.

Min blick vandrade över till ett blad med tjock text på.
~ Våran älskade dotter! Vi saknar dig och hoppas att du skulle kunna vara här med oss! Men du hör hemma hos änglarna nu. Älskade Alison! ~

Jag tänkte länge och noga på vad den texten kunde betyda. Sedan slog det mig. De trodde att jag var död! Jag andades i otakt och fällde en tår. Jag gick runt till bilderna. Jag öppnade min ryggsäck och la i några foton i den. Jag såg plötsligt ett ihopskrynklat kuvert. Jag vecklade ut det och slätade ut det med handen. Det var skrivet i skrivstil med bläck.

~ Käraste familjen Owen. Eran yngsta åkomma , Alison har sorligt nog dött. Hon dog tappert i en kamp på liv och död med Kian Lawley , som vi vill informera också är död. Vi tänker på unga Alisons tapperhet varje dag. Vi ville skicka information om detta så att ni inte skall oroa er! Vi är hemsk ledsna över er förlust och hoppas att ni kan finna fred i era hjärtan.

Med hälsningar från FTF (förenta topp föreningen) ~

Jag skrynklade ihop brevet igen och la det i väskan.
Föreningen ville lura alla att jag var död. Kanske för att de inte ville att någon skulle leta efter mig eller skydda mig. Eller kanske gör att jag var redan så gott som död , så då ser det bättre ut för dom om Kian 'dödade' mig och inte dom.

Jag tittade på en av nallarna. Jag har haft den sedan jag var liten. Jag kände den mjuka lukten av vanilj. Jag tog ett tag i den och lade den försiktigt ner i min ryggsäck igen.

Jag började gå mot övervåningen och mot mitt rum. Jag skulle precis öppna dörren när Miriam ringde mig.

"Skynda dig Ali! En person kommer in i huset om cirka 11,5 sekunder. Ta dig ut utan att hon ser dig!" Sa hon panikslaget

"Jag kommer så snabbt jag bara kan!" Sa jag och la på

Jag rusade ner för trapporna och tittade mot närmaste fönster. Jag hörde dörren öppnas och in klev Felicia. Hon hummade på någon sång. När hon lyfte huvudet försökte jag springa iväg med hon hann ikapp mig. Han satte sig i gränsle över mig och slog mig i ansiktet. När hon såg att det var jag så avtog slagen och hon backade skrämt bak med satt fortfarande ner.
"V.. Var inte du död?" Stammade hon
Tårar bildades i hennes ögon och jag fick skuldkänslor över att jag inte berättat någon. Hennes blick gick från rädd till arg.
"Det är såklart! Du har brutit mot något eller hur? Du vet hur reglerna är! Om man ser en föredetta topp som brutit mot något så måste vi antingen lämna in dom eller döda dom." Sa hon allvarligt medans jag klev upp och borstade bort damm från byxorna. Hon tog fram något ur fickan. Det tog några sekunder innan jag insåg vad det var. Det var en fickkniv. Och bara sådär så var den tryckt mot min hals i en livshotande position.
"Felicia gör inte såhär! Tvinga mig inte döda dig! Det skulle mamma och pappa aldrig klara av." Skakade jag
Hon fällde mig och med en duns så låg jag på marken. Jag tog emot med händerna snurrade runt med ena benet ute så att Felicia ramlade ostabilt till marken. Jag tog tag i kniven och satte mig i gränsle över henne. Man såg paniken i hennes ögon. Jag tog fram mobilen och ringde Miriam. Felicia försökte göra motstånd men jag höll hårt kvar henne på marken. Några sekunder senare så kom alla in och hjälpte mig att binda fast henne och lyfta henne till bilen.
"Ska vi ta sätet eller bakluckan?" Frågade Felix
Felicia fräste till mot mig och jag gav henne en allvarlig min.
"Bakluckan!" Sa jag bestämt
Hon försökte skrika men hon misslyckades utav tejpen som var fast runt hennes mun.
Jag har precis kidnappat min egna syster.

Har fick ni mycket svar ja! Jo men jag kände att dom hör sakerna var inte förklarade ännu så då kan man ju försöka få med allt i ett kapitel. Har ni några frågor som inte har blivit redigt besvarade? Skriv då dom i kommentarerna då svarar jag dom eller tar in svaret i ett kapitel.
Bye Bye! 🖐❤️