You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 13

Klockan var nu halv 9. En halvtimme kvar tills jag skulle se monstret. Jag är så arg på honom för jag vet att jag för eller senare kommer att dö. Ethan och Grayson hade suttit fint i soffan och lyssnat på hela min och Camerons historia. Jag kan inte fatta hur dom 2 kan ens hamna på ett sådant här ställe? Dom är ju hur snälla som helst. Jag gick upp för trappan och fixade till mina lockar. När jag kom in i rummet försökte jag att hitta något vasst. Man vet aldrig vad Kian kan göra. Jag hittade ingenting men såg tillslut en porslin docka. Först tänkte jag krossa den men jag såg att hon hade en vass kniv i handen. Den passade perfekt för att attackera. Jag tittade noga på dockan. Den hade långt brunt hår och hade inte de vanliga dockkläderna som porslin dockor har. Nej den hade på sig en identisk klänning som min balklänning. När jag tittade mot ansiktet såg det precis ut som mitt. Naturligt vinröda läppar och markerade kindben. Men något fel var det. Ögonen var tomma. De såg livlösa ut och jag backade av rädsla. Det äcklade mig att denna dockan var identisk med mig. Jag kände att dörren öppnades bakom mig och jag gömde den lilla kniven i handen. Jag knöt handen hårt och vände mig om. Där stod Kian med spända käkar och knytna nävar. Han var förbannad och det kunde jag se. Han kom närmre och jag backade bak. Jag backade så lågt så att jag med en duns hamnade i sängen. Fan också inte smart alltså!
"Du ska hålla dig till mig. Inte till Cameron. Du är min lilla leksak och ingen annan!" Morrade han
Jag drog en blick mot dockan. Var jag hans docka? Var detta vad det handlade om? Att jag skulle vara hans leksak? Jag reste mig upp och kände kraften återuppta. Jag gjorde mig redo för attack.
"Jag är inte din lilla leksak! Du äger inte mig!" Skrek jag Han flinade. Seriöst hur mycket humörsvängningar har den här killen?
"Du ska nog få se att jag äger dig! Jag trodde att vi skulle ha mysigt ikväll men nu ser jag att du tagit dockans kniv. Eller hur? Du var desperat efter något vasst och såg dockan. Du försökte krossa den först men såg kniven. Efter ett tag såg du att dockan såg exakt ut som dig och pshycade helt och hållet. Har jag rätt?" Frågade han kaxigt
Jag släppte kniven. Han hade kommit på mig. Inte ens 1 sekund gick innan han satt i gränsle över mig. Jag stönade av smärtan som högg i ryggen. Jag hade hamnat rakt på kniven. Han slog mig hårt på kinden och jag skrek till. Jag sparkade honom mellan benen och sprang mot dörren. Jag försökte låsa upp den men det gick inte. Jag bankade hårt på den.
"Ethan och Grayson!!! Hjälp mig snälla!" Skrek jag gällt
Kian skrattade.
"Tror du att de skulle hjälpa dig? De är med i mitt gäng! Idag slår du emot! Det tycker jag om! För en gångs skull så får jag se den Ali alla pratar om." Flinade han
Jag sparkade hårt upp dörren och sprang ner för trappan. Ethan och Grayson stod där chockade. Jag tittade argt på dom. Jag öppnade dörren snabbt och sprang ut. Jag kände den kalla kvällsluften mot mitt ansikte. Jag har inte varit utomhus på 1 hel månad och jag stannade upp för en halv sekund. Sedan började jag springa så snabbt jag kunde. Jag sprang det snabbaste jag någonsin gjort. Jag kom in i en skog och hörde Kians fotsteg efter mig. Han sköt och en kula träffade mig nästan i armen. Jag fick ett sår men blev inte skjuten. Det var jag tacksam för. Jag kom ut på vägen och sprang fortfarande. Jag var långt ifrån Kian men han jagade fortfarande mig. Jag såg en svart van och jag viftade med händerna så att de skulle se mig. Bilen tvärstannade. I de nästa sekunderna så hände något jag aldrig trodde skulle hända.

"Camerons pov "
Jag körde med resten av gänget till ett hotel där vi skulle bo under en dag. Vi skulle hämta Ali imorgon. Det var jag säker på.
"Stanna!!!!" Skrek Sophia
Jag tittade på vägen. Där stod en blodig Ali och vinkade panikslaget. Jag tvärnitade och tittade på henne. Hon blendades av billjuset. Jag öppnade snabbt bilen och sprang mot henne. Men jag hann inte. Det avfyrades ett skott. Det var mörkt och jag såg inte så mycket. Men jag såg Alison falla livlöst till marken. Jag hann inte ens blinka innan Kian hade lyft iväg henne. Jag sprang snabbt efter honom. Men han var för snabb. Jag sprang snabbt mot bilen. Jag smällde igen dörren.
"Cameron vad händer?" Grät Sophia
Jag gasade på och svalde hårt.
"Ali blev skjuten!" Sa jag tyst
Sophia skrek rakt ut av frustration. Hon grät hysteriskt.
"Vv...vi mås...måste hitta he.... henne Cameron!" Grät hon
Hon stammade hela meningen förutom på mitt namn. Det sa hon klart och tydligt. Det visade att hon var rädd. Jag såg rädsla i Sophias ögon för första gången i mitt liv. Jag körde snabbt mot Kians lya.
"Vi måste hitta henne... Hon är inte död!" Mumlade jag bestämt gång på gång

"Alisons pov "
Jag vaknade av ljuset som träffade mitt ansikte. Jag gäspade trött. Jag drog undan täcket och såg då vad jag hade på mig. Det var alla mina gamla kläder. Jag tittade mig om i rummet. Det var en massa bilder på mig. Jag sprang snabbt fram till en av bilderna som jag väl kände igen. Det var en bild på mig och Cameron. Jag trodde vi hade varit ensamma då! Jag tog en till bild på minnet. Det var jag och Sophia som låg i koma på sjukhuset. Jag fick panik. Jag tittade mig runt mera i rummet. Det var bara saker fullproppade med mina grejer och avbildningar av mig. Jag rös till. Jag såg en kamera i hörnet av rummet. Jag gick panikslaget fram till den. Det pep till i högtalaren och det gjorde fruktansvärt ont i öronen. Jag hade redan ont i huvudet vilket inte hjälpte. Dörren öppnades och in klev Kian.
"Vi ska spela ett spel Alison!" Sa han argt
Jag tittade mot ett bord där det var en massa bilder på folk jag kände. Det var en flaska också.
"Jo så här kommer det att gå till Alison. Du ska snurra flaskan och den det hamnar på kommer att få två olika öden. Antingen dö eller leva. Och du väljer. Det finns tre saker här. En kniv , ett rakblad och tillslut en pistol. Om du vill rädda personen så måste du använda någon av dessa grejer på dig själv. Det finns 4 personer och 3 grejer. Resten kan du nog lista ut själv." Sa han hotfullt
Jag svalde och nickade. Han gick ut ur rummet och jag tittade på bilderna. Det var 4 bilder 1 = Felicia 2 = Sophia 3 = Kevin och tillslut 4 = Cameron
Jag grät högt.
"Nej nej snälla inte dom här! Snälla jag ber er!" Skrek jag
Högtalaren sattes på.
"Sorry det är dom som betyder mest för dig av alla som är fångatagna! De gick rakt in i våran fälla och nu är de fånga. De ser detta live just nu där de är fastbundna." Hördes Kians röst
Jag skrek rakt ut. Jag ville inte detta! Jag tog tag i flaskan och skulle precis kasta ner den i marken när jag hörde Kians röst igen.
"Om du inte gör det så dör alla!" Skrattade han
Jag snyftade till och la tillbaka flaskan. Jag viskade förlåt innan jag snurrade den. Den hamnade på Felicia. Jag tittade in i kameran innan jag tog fram rakbladet. Jag skar mig själv hårt på handleden. Sedan släppte jag den till marken och tittade ilsket in i kameran. Nu var iallafall Felicia trygg. Nästa gång hamnade den på Sophia. Jag reste mig upp och tog tag i kniven. Jag vet att om jag inte tog i så skulle de inte låta de överleva. Jag tryckte den hårt mot magen och ett kvävt skrik kom ut ur mina läppar. Nu var Sophia trygg också. Men nu betydde detta.... O nej!
Flaskan hamnade på Kevin. Jag grät hysteriskt och tittade mot pistolen. Jag tittade in i kameran och grät jätte mycket.
"Förlåt Kevin! Du måste förlåta mig! Förlåt!!!!" Skrek jag från botten av mina lungor
Jag hörde ett högt skrik från ett annat rum. Jag sprang mot dörren och bankade hårt på den.
"Kevin!!!!!!!!!! Nej!!!" Skrek jag högt
Skriket slutade och jag la mig ner på golvet. Kameran följde mig.
"Du måste snurra en gång till!" Skrek Kian
Jag gick trött mot bordet och snurrade den. Den hamnade på Cameron. Jag tog fram pistolen och sköt mig själv i foten. Jag svimmade strax därefter. Jag har dödat Kevin.... jag har dödat Kevin
Jag ville aldrig detta! Jag ville aldrig vara den här personen!

Nu händer det mer action i boken! Jag fick typ själv rysningar när jag läste igenom kapitlet.
R.I.P Kevin Smith! :( Hoppas ni gillade kapitlet! Tack och hej leverpastej! ;)