You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 12

Jag hade äntligen slutat hosta upp blod och kämpade nu med att dra mig upp på benen. Jag misslyckades några få gånger men tillslut så kunde jag komma upp. Jag gick med darriga ben till lådan. Jag tog fram nyckeln jag hade hittat för några dagar sedan i en av vakterna bakficka. Jag kände den vassa ytan dras försiktigt mot min kalla hud. Jag försökte inte ens att resa mig den här gången utan krälade så gott jag kunde till dörren. När jag var framme så tog jag tag i handtaget och drog mig upp. Jag satte i nyckeln i nyckelhålet och försökte att vara så diskret jag kunde. Den passade. Jag drog försiktigt ut nyckeln och la den tillbaka i lådan. Den skulle vara till användning så jag la den långt ner i lådan så att ingen annan skulle hitta den. Jag hörde fotsteg utanför dörren och stängde snabbt lådan. Jag satte mig i fosterställning i hörnet av rummet och var helt knäpptyst. Dörren öppnades och hela rummet blev ljust. Jag kisade med ögonen av det starka ljuset. In kom Kian ännu en gång med en flin på läpparna. Han satte sig på huk framför mig.
"Du ska få en dusch. På ett villkor." Viskade han
Jag tittade fortfarande ner i marken. Han blev sur av att jag inte svarade eller gav honom någon uppmärksamhet av något slag. Han tog sitt pekfinger och tumme upp för min haka och drog upp mitt ansikte så att våra ögon möttes. Han hade ett ännu större flin nu.
"Du får duscha om jag får titta på." Skrattade han
Jag äcklade av bara tanken.
Min första tanke var aldrig i livet.
Min andra tanke var tänk om han våldtar mig?
Min tredje tanke var att jag verkligen behövde en dusch.
Mitt slutliga beslut blev ett ja. Tvillingarna lyfte upp mig från marken och hjälpte mig upp för trappan. Ethan viskade mig i örat.
"Gråt inte , var hård. Han tänder på när tjejer gråter. Låt han inte gå in i duschen. Om det är något bara ropa så kommer någon av oss in och hjälper." Sa Ethan så tyst han kunde
Jag blev tjock i halsen. Jag ville inte detta men det skulle hjälpa mig att överleva.
"Om du är smart så gör så han blir kär i dig. Lura honom. Då får du säkert rena kläder och slipper bo i källarrummet." Viskade Grayson efter en stund. De släppte ner mig och jag nickade ledsamt. Jag öppnade dörren långsamt till badrummet. När jag kom in så kom en lukt av rosor och ljus. Oh hell no! Detta ska inte bli något romantiskt om han trodde det. Det Dolan sa ekade i mitt huvud. Vänta detta kanske var bra. Jag skulle förföra honom och sedan skulle han kanske låta mig bo i huset och inte i hålan jag bor i nu. Jag tog snabbt av mig och satte på duschen. Kian hade inte kommit ännu så jag skyndade mig så mycket jag kunde och försökte göra den här duschen så kort som möjligt. Just när jag sköljt ur shampoot så öppnades dörren och in klev Kian. Han hade ett stort flin när han såg mig. Jag svalde högt. Min mage var helt tom. Men ändå så knöt den sig i hundra miljoner knutar när han kom in. Jag ville inte att han skulle se mig utan kläder. Så var det bara. Jag låtsades mest som om att han inte var där. Efter en liten stund så öppnades dusch dörren. Han klev in och jag backade skrämt.
"Ska jag hjälpa dig med balsamet?" Sa han lugnt
Jag nickade tyst och vände mig med ryggen mot honom. Han var relativt lugn och flätade mitt hår lite. Jag sköljde ur balsamet efter ungefär 2 minuter. Det var en lögn om jag skulle sagt att det inte var stelt. Han kysste mig på kinden. Jag försökte le så äkta jag kunde. Tro mig jag gillade inte den här situationen men vad skulle jag igentligen göra? Jag vill så gärna ha rena kläder. Jag är desperat. Jag hade lyckats förföra honom relativt bra med tanke på hur äcklad jag var. Jag satt nu inne i ett prydligt rum som såg ut som ett dockrum. Jag hade en push up bh och trosor på mig. Över det hade jag en blommig siden rock. Typ en sådan victorias secret modeller har fast jag hade en blå rosa som hade små små blommor på sig. Mitt hår var i prydliga lockar och jag såg lyxig ut. Jag hade fått en belöning. Tack och lov! Jag hörde kras med tallrikar och knivar nerifrån så jag sprang snabbt ner för trappan. Där stod Kian och Cameron med knivar i händerna. De märkte nu att jag kom ner och jag ville kasta mig i Camerons famn. Men jag kunde inte för att en storbyggd man höll fast mig.
Cameron tittade ledsamt på mig men han hade ändå hopp i ögonen.
"Ali." Viskade han tyst
Jag log ledsamt mot honom. Jag hade varit här i 1 månad och han hade äntligen hittat mig. Jag lever! Ville jag skrika så högt jag kunde och hoppa i hans famn. Men ännu en gång så kunde jag inte. Jag försökte ta mig ur mannens grepp och jag lyckades. Jag sprang mot Cameron och hoppade i hans famn. Han var varm och jag luktade på hans hår. Det luktade äpple och kanel. Det lugnade mig. Men jag fick inte vara länge i hans famn. Jag hade äntligen släppt all stelhet med Cameron men nu fick jag bara krama honom i någon sekund. Mannen drog tillbaka mig igen och jag tittade panikslaget på Cameron.
"Gå Cameron snälla! Säg att jag lever. Jag ska inte dö jag lovar! Gå så du inte hamnar i problem." Sa jag till han
Kian flinade stort.
"Du borde lyssna på henne Cameron. Hon är smart. För om du inte går inom 20 sekunder så skjuter vi skallen av dig. Säg hejdå!" Sa Kian bestämt
Jag tittade desperat på Cameron. Mannen släppte mig och jag kramade om Cameron.
"Jag har saknat dig Ali." Log Cameron i min nacke
Jag kramade han hårdare.
"10...9....8...7" Sa Kian retligt
Jag släppte Cameron och tittade han rakt i ögonen.
"Hälsa till alla!" Skrattade jag med tårar i ögonen
Han nickade och jag pussade han på kinden innan han gick. När dörren stängde så skrattade Kian hånfullt.
"Kom till rummet klockan 9." Sa han uttryckslöst
Jag vände på klacken och började gråta tyst. När jag kommit förbi tv rummet så träffade jag Ethan och Grayson.
"Var det där Cameron?" Frågade Ethan tyst
Jag nickade. Jag avskydde detta! Jag saknade alla. Nu visste dom iallafall vart jag var. Men en gnagande känsla I magen sa mig att jag inte skulle vara kvar här så länge till......

Alltså förlåt för ett förfärligt kapitel! Jag vet bara inte vad som hände...
Vad tycker ni om Kian? Skriv gärna idéer till kapitel i kommentarerna. Jag har stor användning till dom och jag skriver såklart cred. Tack och hej leverpastej! ;)