You Are Not Good For Him (färdig skriven)

Kapitel 17

Det knackade på bilrutan. Jag tittade upp och fick se Cameron med våran dotter i famnen. Han log och jag fick tårar i ögonen. Jag granskade Caprice. Hon såg fortfarande exakt ut som Cameron. Jag öppnade bildörren och klev ut.
"Ska du inte vara på sjukhuset?" Log jag
Han tittade ner på Caprice och sedan på mig.
"Jag fick åka hem så jag körde hela natten och hämtade Caprice. Jag tänkte att du ville se oss innan du åker!" Log han
Jag fällde en tår och log stort. Jag pussade han lite snabbt och tog sedan Caprice.
"Och du lillan! Ta nu hand om dig! Inget alkohol eller några killar när du blir äldre! Okej? Ta hand om din gamla pappa nu också. Han lär behöva det! Och vad du än gör så glöm mig inte!" Sa jag med ett stort leende
Hon skrattade till och jag pussade henne på pannan. Jag och Cameron stod jämte varandra och jag höll Caprice.
"Jag måste bara ta en bild var så ni kan titta på när ni är borta från varandra!" Snyftade Sophia
Hon tog fram en polaroid kamera och tog 2 bilder. Hon gav mig och Cameron en var. Vi tog emot dom och jag vinkade hejdå till alla. Jag satte mig i bilen och körde iväg. Bilturen var lång och jag och Ethan fick byta efter 4 timmar. Jag tog fram min väska med grejer och tog fram pistolen. Jag laddade den om det skulle hända något. Jag la sedan ner den i den slitna träningsväskan där jag har mina vapen och uppdragskläder. Efter av att ha kört i 12 timmar så var vi äntligen framme. Det var en unken och sliten lägenhet i new york. Det var 3 madrasser på golvet i det stora rummet och det fanns ett kök och en toalett. Den här lägenheten fanns det absolut inget i. Det var rostig färg på allt och våra väskor la vi ner på marken.
"Ja detta var ju lyxigt menar jag på! Kunde vi inte haft råd med något lite bättre iallafall?" Klagade Ethan
Grayson fnös och gick mot köket.
"Vi ska inte stanna så länge så då är det bara onödigt att slösa pengar på det." Sa jag trött
Ethan suckade och slog sig ner på en av madrasserna. Jag följde efter Grayson in till köket. Han öppnade det lilla kylskåpet och tittade in. Han såg missnöjd ut.
"Det finns ingenting här! Vi får åka till affären och köpa imorgon!" Sa han missnöjt
Jag tog armen om han.
"Gå och lägg dig nu! Vi lär behöva lite sömn!" Sa jag
Vi gick mot madrasserna och jag låste dörren. Jag gick lite snabbt mot badrummet med en väska där jag hade kläder och sminkbortagning. Jag satte på mig ett linne och pyjamasbyxor och lät håret vara. Jag gnuggade in den lime luktande krämen i ansiktet och sköljde av den. Jag tog sedan lite vatten i handflatorna och drog det över mitt ansikte. Det kändes svalt mot min trötta hud. Jag stängde av vattnet och grep tag i sidorna av handfatet hårt. Jag tittade upp i spegeln med händerna i samma position. Jag tänkte på leendet som Cameron hade gett mig och på lilla Caprice.
Jag tog fram fotot på mig ,Cameron och Caprice och betraktade det noga.
Det såg inte ut som om det var sista gången vi någonsin sett varandra. Vi såg lyckliga ut! Vi såg ut som en familj.
Jag la ner fotot i väskan igen och gick ut ur badrummet. När jag kom till rummet så låg redan tvillingarna och sov. Jag la mig försiktigt ner på madrassen och drog täcket över mig. Jag tittade in i väggen och tittade där en lång stund innan jag hamnade i djup sömn.