Provridning #2

122 2 2
                                    

Ellie perspektiv

När Emma drog upp den tunga dörren in till ridhuset trodde jag att jag skulle spricka. Pia hade redan börjat lägga upp hinder, men hon ville också se mig rida dressyr. Jag hoppade smidigt upp på Rose som snällt stod och väntade på att vi skulle börja.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

När jag äntligen saktade av till skritt sa Pia att jag klarat dressyren. Nu var det bara hoppningen kvar. Jag kom fram i galopp och vi flög över hindret. Nästa hinder var ett räcke. Jag drev på, men Rose hoppade av för tidigt, jag var inte beredd och flög över halsen på henne.

Jag kände att jag hade lite blodsmak i munnen, men jag satte mig snabbt upp och sa: det är lugnt, får jag testa igen? Självklart! Svarade Pia och gick och hämtade Rose som stod en bit ifrån och såg misstänksamt på oss.

När jag suttit upp igen kändes allt bra igen, och vi satte av mot hindret. Den här gången gick det jättebra, och jag berömde Rose med både klappar och rösten. Det gick ju jättebra! Du är härmed Rose medryttare, och du får rida henne när du vill. Pias ord gjorde mig gråtfärdig och jag kramade länge om både Pia, Emma och Rose.

Heeeeej! Känner att jag kanske ska börja avrunda boken snart. Eller inte riktigt än, typ 15 kapitel till. Men ta det lugnt, det kommer hända många spännande saker i dem kommande kapitlen. Vad tycker ni? Ska jag skriva en fortsättning?

stay turned

Drummer BoyDove le storie prendono vita. Scoprilo ora