När du hör mig yla

Kapitel 8

Jakes pov
Det känns som vi står med varandra i timmar. Efter en stund släpper Eleanor och börjar andas tungt och lägger handen mot pannan och blundar. Jag tittar på henne och blir orolig.
- hur e det Eleanor?!
Hon håller hårt om altanräcket och ögonen ser oroliga ut.
- ja vet inte? Jag känner mig så konstig.
Jag går fram till henne och håller om henne.
Eleanors mamma kommer ut och ber dom komma in pga kylan.
- jag tror inte Eleanor, mår så bra. Säger jag kvickt och tittar på hennes mamma som kommer snabbt gående mot oss.
- Eleanor hjärtat...
Jag släpper henne så hennes mamma får kolla till henne.
- mamma, jag känner mig så yr...
Jag försöker lyssna mellan dom svaga rösterna men hör inte riktigt vad dom pratar om.
- gumman ska du få din mens?
- men mamma nej, slutaa...
Jag hör på hennes röst att hon rodnar och tycker allt e jobbigt, så jag bestämmer mig för att gå in, och låta dom vara.
Pappa sitter vid brasan.
- har det hänt något?
- Eleanor kände sig konstig och hennes mamma tror att det e hennes mens...
- tja, ibland så mår det kvinnliga könet dåligt vid den tiden, men det e helt normalt.
- mm.
- oroa dig inte grabben, det går över.
Dörren till altanen öppnas och Eleanor och hennes mamma kommer in.
Jag tittar på Eleanor men hon kollar bara rakt ner i golvet.
- George, kan inte du ta fram panodil till Eleanor. Ber Eleanors mamma.
George går uppför trappan och kommer ner igen med ett blått paket.
Eleanors mamma hämtar ett glas vatten och ger till Eleanor. Hon sväljer ner 2 tabletter och går sedan mot trappan.
Jag tittar på henne hela vägen upp. Jag vill följa med henne och hålla om henne. Jag sänker blicken och kollar på hennes föräldrar som sitter i soffan, dom kollar på mig och nickar. Dom vet vad jag tänker och jag går upp försiktigt och långsamt.

Eleanors pov
Jag kommer upp till trappans ände och sneglar mot Jakes sovrum. Ska jag lägga mig i gästrummet eller ska jag våga göra intrång i en killes sovrum?
Tanken försvinner när jag hör fotsteg i trappan, jag vänder mig om och får se Jake som står i trappan.
- kan jag gå in på ditt rum. Frågar jag tyst. Han svarar inte. Utan kommer upp och går mot hans dörr.
Han tar mig i handen och leder mig in i hans sovrum.
Det är ett ganska stort rum med en bred dubbelsäng och 2 bokhyllor fulla med böcker.
- du kan sätta dig här om du vill. Säger han lågt som om hans röst skulle få mig att spricka.
- jag e inte döende Jake. Säger jag till honom.
- ne, det vet jag väl, jag tänkte bara på...pga....din mage att du kanske också har ont i huvudet eller nåt...!?!
Jag tittar frågande på honom.
- saken e det att min mens slutade för 1 vecka sedan. Så det är inte det. Jag vet inte vad det är.

Jakes pov

Hon tittar på mig igen med trötta ögon. Jag sätter mig bredvid henne och stryker min hand på hennes varma rygg.
- men det kommer bli bra, tabletterna börjar redan värka.
- så du mår bättre?
- jag håller på att bli bättre ja!!
Knuten i magen börjar lätt försvinna, men finns fortfarande kvar. Vad är det hon har drabbats av?
Hon lägger sin hand på min kind.
- vad e de. Frågar hon med en förundran.
Tanken på hennes symptom väcker obehagliga minnen till liv. Minnen kommer från, när jag var 13 och när jag själv fick ont i magen och blev yr. Med det e omöjligt att hon också.....Tanken försvinner när hon ger mig en kyss på munnen.
Jag har kysst några andra tjejer i mitt liv, men Eleanors kyss var så öm och försiktig. Det kändes som om jag kunde flyga. Jag lägger den andra armen på hennes rygg och trycker lätt henne längre fram. Hon byter ställning och sätter sig brett på mina knän och håller om mina kinder. Jag känner hur hon hungrar efter mer, mitt grepp om henne blir hårdare. ( Herregud, hon är helt underbar) Men då kommer jag på mig själv att jag måste sluta.
Jag lutar mig bakåt och släpper henne. Hon tittar förvånande på mig. ( Faan )
- har jag gjort något fel. Frågar hon och tittar frågande på mig.
- nej, det e bara det att....att jag inte vill gå för långt. Jag e ledsen men jag måste gå.
- vänta....vart ska du?
- jag måste ut.
- jag hänger med dig. Säger hon och reser sig.
- nej, eeh ( aaagh vad faan ska jag säga ) jaah måste göra det ensam.
Hon tittar sårande på mig.
Jag går fram till henne.
- det e en sak jag måste berätta för dig, men inte idag, okej? Aagh jag vet inte hur jag ska säga detta men du kommer förstå snart.
Säger jag och ger henne en kyss på munnen.
- okej, men lova mig att du berättar!!
Jag nickar mot henne och springer ner för trappan. När jag kommer ut tittar jag på pappa. Han förstår vad jag ska göra och nickar mot mig.
- jag går ut en sväng. Säger jag till till alla, men mestadels Eleanors föräldrar, så dom inte ska tycka att jag är konstig som bara springer ut i natten.
Jag öppnar ytterdörren och springer ut mot skogen.
Jag springer tills jag känner hur min kropp förvandlas, jag springer upp på en sten och hoppar framåt. Huden spricker och brun päls kommer fram. Mina tassar landar mjukt i gräset och min blick förändras till skarpare syner och min nos vädrar. Lukten av regn och rådjur tränger sig in i mina näsborrar och mina jaktinstinkter väcks till liv. Bilder av Eleanor tränger sig upp i mitt huvud som en teaterpjäs....och knuten i magen växer ju mer jag tänker tanken.

Eleanors pov
Jake var borta. Men jag kan fortfarande känna hans trygga händer på min rygg och hans mjuka och varma läppar på min mun.
Jag lägger mig ner och skrattar. Om det är lyckligt eller om det är trötthet, vet jag inte. Men det känns skönt. Jag undrar vad det är för hemlis som han håller undan mig ifrån. Och varför han var tvungen att gå så plötsligt. Jag hade inte tänkt att gå längre än vad vi gjorde. Jag ligger på hans säng i några minuter och funderar. Tillslut tar tröttheten mig i sin famn och jag sjunker in.

Jakes pov
Nu har jag sprungit i snart 30 minuter, och rådjurs doften blir allt starkare. Jag stannar för att vädra och känner att rådjuret är bakom en stor sten. Jag smyger fram. Där stor ett mellan stort rådjur och halvsover. Min blick är helt fokuserad och jag tar sats. Klorna river upp rådjurets skinn, och jag kommer ihåg vad pappa hade lärt mig. Bit antingen i nacken eller mot luftstrupen. Rådjuret sparkar för att försöka få bort mig, men mitt grepp om den är för stark. Nu var nacken i bäst läge och jag tar chansen och biter hårt. Rådjuret skriker men blir tillslut slapp och den slutar andas. Jag släpper greppet och backar undan från mitt byte. Blodet rinner från min mun. Bytet måste väga 25 kg. Jag kan inte bära det hela vägen hem själv. Jag ylar mot natthimlen. Meddelandet är till pappa. Efter en stund av ylande lägger jag mig ner av utmattning och väntar på pappa. Hoppas han kommer på en förklaring till Eleanors föräldrar att springa ut.

Efter 20 minuter hör jag honom komma springande.
- bra jobbat min son, du börjar bli riktigt duktig på detta nu. Du kommer att bli en enastående varg.
- tack pappa, säger jag och gäspar.
Han slickar mig på läppen och ber mig sedan att ta en del av rådjuret. Jag tar rådjurets främre del och pappa tar den bakre, sedan halvspringer vi genom den mörka skogen tills vi nästan är framme vid huset.
Dags att skifta, jag släpper rådjuret och sätter mig ner. Jag andas lugnt och tänker på Eleanor. Min kropp börjar ändras och min kropp kommer fram ur den bruna pälsen. Pappa har redan förvandlats och sitter nu på en stock och andas häftigt. Jag drar mig upp och pappa tar mig i hans famn. Jag ser att pappa har lagt ut nya kläder från vårat gömställe. ( där vi alltid måste ha reservkläder, eftersom vi sliter isär dom när vi förvandlas)
- Tack pappa, ska jag hjälpa dig med rådjuret?
- nej, nej du ser hemsk ut. Gå upp och lägg dig istället.
Jag reser mig från stocken och går långsamt ur skogen och till det röda huset. Jag suckar och öppnar dörren.
- hallå, du var borta länge, var det en trevlig promenad? Frågar George.
- jo då, men nu är jag jättetrött, så jag går upp. Har Eleanor lagt sig redan?
- skulle tro det, har inte sett henne sen hon gick upp i eftermiddags.
Jag nickar och går mot trappan. Plötsligt inser jag att jag ska ligga bredvid Eleanor inatt. Hon och jag tillsammans. Jag går mot badrummet och låser om mig. Det starka lampskenet bländar mig. Jag kollar mig i spegeln, håret är rufsigt och jag ser ut som en zombie. Blodsmaken är kvar i munnen och jag borstar tänderna noga och länge innan jag går mot sovrummet. Dörren står på glänt och jag öppnar den försiktigt. Eleanor ligger på den vänstra halvan av sängen och sover djupt. Jag går trippandes på tårna in i rummet. Jag klär av mig shortsen och skjortan som jag fick av pappa. När jag knäpper upp skjortan ser jag att jag har fått ett blåmärke på magen. Rådjuret hade allt fått sig några slag tillbaka iallafall. Jag lägger mig ner försiktigt och drar täcket över mig. Eleanor sover fortfarande. Ett tag kan jag inte sova, men när jag lyssnar på Eleanor, hur hennes andning går i jämn takt hela tiden, blir ögonlocken allt tyngre och tyngre. Tillslut somnar jag.
Jag hamnar i en dröm: jag förvandlas till varg och springer runt i skogen, upp och ner i djupa dalar. När jag hör hur en kvist bryts. Det e Eleanor som tittar skräckinjagande på mig. Hon har sett allt. Hon har sett vem jag egentligen är. Hon skriker till och springer snabbt därifrån. Jag springer efter henne i ett försök att förklara, men hon är redan borta. Och jag är ensam.