När du hör mig yla

Jacobs perspektiv

Nästa dag går vi djupt in i skogen. Vi pratar om allt möjligt, om hur det är att vara varg, hur man tänker och hur man känner. Efter ett tag tar hon min hand, och där går vi i cirka 25 minuter till innan hon stannar.
- Blir inte det här bra? Frågar hon.
- Vad menar du? Frågar jag.
- Eftersom jag nu har fått reda på att jag på något konstigt sätt är en stor varg så kanske det är bra att veta grunderna!
Jag tittar leendes på henne. Jag släpper hennes hand och ställer mig bakom henne med händerna på hennes höfter.
- Blunda.
Hon blundar med ett litet leende.
- Lyssna på naturen.
Vad hör du?
Hon koncentrerar sig och det bildas en rynka mellan ögonbrynen.
Jag lyssnar själv.
- Uggla, hjort och vildsvin.
- Bra, vad känner du?
- Jag känner våt jord, regn, och en stark dragningskraft.
- Bra! Det börjar regna om cirka 1 h och dragningskraften du känner är månen!
- Hur vet du de? Om regnet alltså?
- Jag ska lära dig, så fort du läser av din miljö och kan kontrollera din förvandling och samtidigt prata genom tankarna. Det är så vi kommunicerar!
Hon vänder sig om och tittar in i mina ögon, och kysser mig - lent och mjukt likt en fjäder i vinden.
Jag små ler. (Herregud vad jag älskar henne).
- Hur förvandlar man sig?
Klumpen kommer till min hals och stoppar min andning. Smärtan första gången man förvandlas är obeskrivlig!
Jag svarar inte på ett tag.
- Det gör ... ont, men det känns bättre efter ett tag, ju mer man gör de!
Först ser hon rädd ut, men efter tag ler hon igen.
- Visa! Visa hur du gör och vad du tänker på!
Först tvekar jag men någon gång kommer det ändå hända ändå. Och varför inte nu när vi ändå är 4 km in i skogen.
Jag knäpper upp min skjorta och tar av mig byxorna och skorna. Eleanor tittar på mig och jag blir lite generad.
- Du måste fokusera på något speciellt, det kan vara ett löv, en plats eller en person.
- Vad tänker du på?
Jag tittar ner i marken och sen upp på henne igen.
- Dig. Lova att du är tyst och står helt still vad som än händer och bli inte rädd.
Hon tar ett djupt andetag och nickar.
Jag blundar och tänker på henne, musklerna spänns och smärtan tar tag i mig trots mina många förvandlingar.
Kroppen töjs ut och jag hoppar fram.
Jag tittar ner på Eleanor. Hon höjer upp huvudet och sträcker fram handen. Jag slickar den och lägger mig ner. Hon tittar helt förundrad.
- Det var dig jag såg i skogen när vi åkte upp hit. En brun varg och en svart. Den svarta är Charlie inte sant? Jag blundar och nickar. Hon lutar sig närmare och lägger huvudet mot min arm. Sen kommer regnet. Först duggar det och sedan öser det. Eleanor springer och ställer sig under ett träd, och jag efter. Hon skrattar och klagar på vädret.

Jag ger ett tecken att hon ska stanna, sedan går jag runt ett träd och förvandlar mig tillbaka.
- Du Eleanor kan du skicka mina byxor!
Jag hör henne skratta.
Hon sträcker fram en arm med mina blåa byxor. Men ingen tröja.

Eleanors perspektiv
Jag räcker hans byxor till honom men tröjan håller jag bakom ryggen.
Han kommer fram från trädet i bara byxor och blött hår från regnet som inte vill sluta.
Hans kropp är vältränad och det rinner regn ifrån hans varma kropp. Jag känner hur min mun blir torr. Han får upp ett hånflin och börjar gå mot mig. Jag backar för varje steg han tar fram. Sedan springer jag tillbaka mot stugan.
- Du kan inte springa ifrån en varg.
- hahaha vi får väl se säger jag och springer.
Efter bara några meter har han fått sina armar omkring mig och där står vi i regnet och kysser varandra tills det börjar åska och blir kallt trots att hans kropp värmer.