När du hör mig yla

Kapitel 9

Jag vaknar med ett ryck. Mina kinder är lätt fuktiga. Drömmen hade fått mig att gråta. Eleanor suckar djupt, och det är först då jag inser att hon ligger bredvid mig med armen omkring min mage. Hon känns mjuk och sval. Rummet har lysts upp genom dom små springorna bakom rullgardinen. Jag tittar snett på klockan. 09:57. Pappa måste ha varit vaken länge. Han går alltid upp när solen gör de. Jag vrider tillbaka huvudet mot Eleanor och inser att hon tittar på mig. Jag blir stel. För ett ögonblick vill jag släppa greppet om henne och ställa mig upp. Men hon verkar inte berörd, så jag stannar.
- Gomorron. Säger hon med en yrvaken röst.
- Gomorron.
Hon sträcker på sig och lägger handen på min mage. Jag rycker till. Hon tittar oroligt på mig och tar bort handen.
- men gud, vad har du gjort?
Blåmärket hade blivit nästan 3 cm stort. Och fått en nyans av blå/grönt.
(Vad fan ska jag säga)
- jag stötte i handfatet igår kväll.
Hon tittar på mig och sen ner på blåmärket igen.
Nu hörs fotsteg i trappan. Eleanor nästan slänger sig till den andra sidan med ryggen mot mot mig. En stund funderar jag på att låtsas sova, men personen som kommer upp måste ha hört att vi pratat. Jag rycker åt mig min tröja och sätter mig upp. Dörren öppnas långsamt.

Eleanors pov
För nästan 3 minuter sedan, låg jag med armen runt en pojke. Först blev jag generad, över att ha min arm på en vältränad mage, men fick kvickt ner det röda innan Jake vände tillbaka huvudet mot mig. Och nu ligger jag spänt och lyssnar vem det är som kommer in. Jag blir nästan rädd att personen vet allt. Vet att jag låg med armen runt Jake. Hjärtat bultar hårt. Jag ser det bruna håret som skymtas i dörröppningen och vet med en gång att det är mamma. Jag tittar på Jake för att se hans reaktion. Han tittar tillbaka men verkar helt lugn.
- gomorron, ungdomar.
- gomorron Helen, säger Jake artigt.
Mamma ger honom ett brett leende. Och sen kollar hon på mig.
- men Eleanor har du somnat med kläderna på?!
Eleanor sätter sig upp och ber hennes mamma att gå ut.
- visst, visst. Jag kom upp för att kolla om ni två var vakna. Charlie har gjort en jätte fin frukost.
Sen gick hon ut och ner för trappan. Jake kollade på mig.
- jag ska duscha, du kan gå ner så länge.
- okej.
Tanken på att se Jake med fuktigt hår och enbart en handduk omkring sig fick mig att rodna. Jag började klä av mig och rotade i min väska efter nya kläder. Jag gjorde allt väldigt långsamt. Kanske i hopp om att få se Jake komma ut nyduschad iallafall.

Jakes pov
Jag går mot duschen och stänger sovrumsdörren efter mig. Det varma vattnet rinner längs min kropp. Blåmärket värker, och minnena från igår kommer upp. Hur jag var tvungen att lämna Eleanor. Men jag var rädd. Rädd för att förvandlas och tappar kontrollen fullständigt. Jag kan inte utsätta henne för det. Jag stänger av duschen och går ut. Virar handduken om mig. Jag öppnar dörren och håller nästan på att slänga upp dörren i Eleanors ansikte. Hon skriker till och hoppar tillbaka. Hon har bytt om till en vit klänning och flätat håret. (Hon ser ut som en ängel)! Hon ler mot mig lite generat över att se mig halvnaken. Jag tränger mig förbi.
- ja...jag ska väl byta om då. Får jag ur mig.
Hon nickar och går ner för trappan. Jag ler för mig själv och går in på rummet. När jag kommer ner till frukostbordet sitter alla och äter. Eleanor sitter med en skål müsli, pappa med sin viltmacka, och Eleanors föräldrar med ostmackor. Jag sätter mig på den lediga stolen bredvid Eleanor, och hon kollar upp på mig.
- så vad händer idag?
Pappa harklar sig.
- George och Helen ska in till stan. Och jag tänkte att jag skulle visa dom runt i området! Och jag tänkte att du kunde visa Eleanor skogen och byggprojektet du har påbörjat med!?
- jaså, vad e det du bygger? Frågar George intressant.
Eleanor tittar upp från muslin.
- jag har påbörjat en liten stuga uppe i ett träd några kilometer härifrån, den är snart klar faktiskt!
- åh, intressant. Det ska bli kul att se den när den är färdig. Helen ger mig ett leende.
Dom sitter en stund och pratar om huset och politik. Men Eleanor och jag säger ingenting till varandra utan utbyter bara intressanta blickar mot varandra. Efter 1 timma tar dom vuxna den svarta Volvon och åker mot stan. Och jag och Eleanor blir ensamma. Jag går mot henne.
- ska vi gå och kolla in mitt väldigt intressanta bygge. Sa jag med sarkasm. Hon skrattar till och reser sig från soffan.
- visst.
Att gå in i skogen som jag alltid förvandlas i känns konstigt i människoform. Att ens gå på två ben kan kännas helt fel ibland. Vi tar på oss ytterkläder och går ut i solen. Det måste vara minst 25 ute. Och börjar gå mot skogsgränsen.
Den blöta jorden skvätter upp mot skorna. En stund går vi runt och säger ingenting, tills Eleanor stannar till. Jag blir orolig för att hon ska få ett till anfall. Men ingenting händer.
- titta.
- vaddå? Hon pekar rakt in i skogen.
- såg du?
- nej vaddå.
- det var något mörkt som sprang där borta vid den stora stenen.
Jag vänder mig bort och tittar snabbt mot riktningen som Eleanor pekar. Men jag ser ingenting.
- jo, men det var något där!! Jag lovar!
Och plötsligt faller tanken på att det kan vara andra monster i skogen. Jag vänder mig om och går raskt bort till Eleanor och tar hennes hand.
- vi måste hem!
- men va, nej. Du skulle väl visa ditt byggprojekt?
- vi tar det imorgon!
Jag drog henne i samma riktning som vi kom ifrån. Hon gick med. När vi kom fram stod den svarta Volvon parkerad på gräsmattan. Pappa kom precis ut ur ytterdörren och han hade en allvarlig och orolig blick. Jag gick mot honom. Eleanor tittade konstigt på pappa.
- har det hänt något, Charlie?
Han kollade på Eleanor och ändrade blicken till ett leende.
- ne då, fick bara en konstig ide. Sa han och kliade sig i nacken.
Eleanor log mot honom. Hon tittade på mig med en blick som sa vad var det som sprang i skogen och varför kunde vi inte stanna?. Jag tittade bara på henne och hon gick in i huset till hennes föräldrar. Jag vände blicken mot pappa som hade gått mot skogsgränsen.
- Eleanor såg...... Mer hann jag inte säga, förrän pappa tog upp handen och tystade mig. Han lyssnade. Jag lyssnade också men kunde inte höra någonting.
- pappa vad är det?
- andra. Sa han med blicken fokuserad.
- andra?
- andra skiftare har rört sig i vårat territorium inatt och nu på morgonen.
- men det e omöjligt, jag skulle ha sett dom igår och definitivt hört dom när jag jagade.
Pappa går längre in i skogen och jag vet vad han tänker göra.
- jag vill hänga med. Säger jag i ett desperat försök.
- nej, absolut inte. Du vet inte vad vi har å göra med.
- jaså och det vet du. Sa jag med lite för mycket ilska än vad som var planerat.
- jag har mina aningar.
Och där vad samtalet slut. Han vände blicken mot skogen igen och förvandlades till den svarta vargen. Han sprang iväg och var i nästa stund borta. Jag gick tillbaks mot huset och tankar for upp i huvudet som en flodvåg. Jag har mina aningar. Vad menar han med det? Och varför kunde Eleanor se någonting och inte jag?

13 dagar kvar tills fullmåne!

Hoppas ni tycker om min berättelse. Kommentera gärna vad ni tycker och funderingar på vad som kan bli bättre!! Hoppas alla hade en bra nyår igår. Välkommen 2016