När du hör mig yla

Kapitel 14

Eleanors perspektiv

Jag tänker på honom, jag tänker på honom jättemycket! Men ingenting händer. Jag suckar frustrerande. Jag vänder mig om och tittar på honom.
E- det funkar inte
J- du är inte tillräckligt koncentrerad!
Jake och jag har tränat hela veckan på miljöer, lukter, ljud och nu slutligen själva skiftningen.
E- jag känner ingenting bara att det kommer å regna om 3 h och att en uggla hoar åt vänster.
Jake går fram mot mig.
J- okej vi gör det tillsammans.
Vad känner du nu?
E- ett pirr i magen.
J- bra det är det första man känner. Vad tänker du på?
Ja, vad tänker jag på? Vad håller jag ens på med? Här står jag mitt ute i ingenstans med en kille jag älskar som försöker lära mig att skifta till en varg! Det låter helt sjukt.
J- Eleanor, hallå...?
E- hm, va? Oj förlåt, eeh jag tänker på Grekland där mamma och jag en gång var för 5 år sen!
J- det är för mycket, det måste vara en liten sak.
Jag tittar mig omkring i skogen och fastnar för en blå blomma.
E- okej jag tänker på en blomma.
Hoppas han inte blir besviken på mig, när han tänker på mig och jag tänker på en vissen blomma.
J- okej, fokusera bara på den blomman och se framför dig hur du kommer att förvandlas. Du kommer känna en tung smärta men det kommer gå över så fort du är förvandlad.

Jag tänker på blomman men tankarna går vidare på att istället tänka på Jake. Jag känner hur smärtan omfamnar mig och jag vill bara skrika. Jag hoppar fram och kroppen känns som fri när det kommer ut från min trånga hud. Jag skriker, men ut kommer inget människoskrik utan det kommer gnällande ord. Jag fyller lungorna med luft som om jag precis sprungit4 km utan att andas. Dofter av regn, skog och jord fyller mina lungor. Jag tittar på Jake som redan har förvandlats utan att jag märkt det.
J~ hur känns det? Frågar han genom tanken medan han buffar sitt huvud mot min axel.
E~ bra tror jag.