När du hör mig yla

Kapitel 5

Mamma stannade bilen och pappa vaknade med ett ryck.
- Då var vi framme.
Plötsligt insåg jag att vi verkligen var framme, framme hos Jake och hans pappa.
Det var 6 månader sedan jag träffade honom sist. Och jag saknade honom nåt otroligt.
Jag hoppade ur bilen och tittade mig runtomkring. Skog,skog,skog ett hus, skog och skog.
Jag tyckte om skogen. Att få känna granarnas dofter och jordens inre fick en att känna sig så levande. Gud vad jag hade saknat honom!!
Det prasslade till bredvid mig och Jakes pappa Charlie kommer ut med rufsigt hår.
-Hallå allihopa, förlåt om ni har fått vänta jag var tvungen att kolla en sak.
Charlie tittade på mig.
-Nemen är det inte Eleanor?! Gud så stor du har blivit!
-Jo, det var 6 månader sedan sist. Sa jag och gav Charlie en kram.
-Var har du Jake någonstans då? Frågade pappa och tittade på mig.
-Här!
Hör jag en röst bakom mig.
Och där står han med brunt rufsigt hår, en blå skjorta och kortbyxor.
Han tittar på mig.
Och jag springer mot honom och kramar honom hårt!
Jag märkte det knappt själv. Men hela min kropp bara ville krama honom och aldrig släppa!
-Hej, viskar han i mitt öra
-Hej, säger jag tillbaka och släpper honom.
Både mamma, pappa och Charlie kollar häpnade på oss, eller mig rentav!
Jag harklar mig och pappa klappar i händerna och säger att vi borde packa upp.
Jake går framåt och tar sin hand bakom min rygg och trycker mjukt framåt tills vi står bredvid våran svarta Volvo.
Jag känner hur det blir varmt om mitt ansikte. ( AAgggh Gud inte nu).
Jag sträcker mig upp för att ta min väska och Jake släpper min rygg för att hjälpa mamma med dom andra.
Jag rycker ner den svarta säckiga väskan och börjar gå mot huset. Jake svänger förbi med 3 bärande väskor och hans armuskler syns tydligt.
Jag kommer på mig själv med att stirra och vänder blicken neråt i gräsmattan.