lör 27 feb. 02.14
Från: 0703266293
I sjutton dagar lyckades jag hålla mig från att skriva till dig. Jag tänkte att radera ditt nummer ur min mobil skulle vara nog för mig att släppa dig och gå vidare, men jag hade helt och hållet glömt att radera ditt nummer ur mitt huvud.
Från: 0703256293
Så nu sitter jag här, hemma i min säng mitt i natten och skriver till dig, och "varför då?", kanske du undrar. Jag ska berätta för dig.
lör 27 feb. 03.00
Från: 0703266293
Kommer du ihåg när jag var arg över att du inte ville träffa mig och att jag inte kunde förstå vad du menade med att det var "komplicerat"? Jag trodde att du hade blivit jättesur på mig, eftersom att du inte svarade på mina sms. Inte kunde jag veta att du hade bråkat med din mamma om din mobil så våldsamt att den gått sönder och du tvingats skaffa en ny.
Jag blev orolig och rent ut sagt förtvivlat skräckslagen. Jag visste ju inte vad jag skulle göra! Du var så anonym man kunde bli och så mystisk att jag blev galen på dig. Men under de långa timmarna jag väntade på ett svar från dig tänkte jag.
Jag tänkte på dig. Hur du fick mig att bli så otroligt glad, men hur du samtidigt fick mig att vilja skrika av ilska ett par gånger.. Du lämnade inte mina tankar för en sekund och då började jag undra varför.
Utan att jag hade insett det hade du förändrat mig. Förut hade jag varit Simon som sket i allt och låg med en ny tjej varje helg, den klassiska "bad boyen" och "manshoran", som jag ofta blev kallad - det andra lite oftare än det första. Men du hade på något magiskt vis fått mig att börja bry mig om annat än mig själv.
Jag var hemma oftare för att umgås med min familj, jag pluggade faktiskt till kommande prov flera dagar innan, istället för att stressa igenom boken en timme innan det. Jag slutade komma hem stupfull efter festerna jag gick på som samtidigt blev färre och färre. Du gjorde mig helt enkelt, enligt min åsikt, till en bättre person. För jag tror att jag långt inom mig trodde att anledningen till att du inte ville träffa mig var för att du i princip trodde att du skulle bli våldtagen av den perversa och snuskiga tonåringen med ett alldeles för stort ego, som jag var.
Notera var. Jag förändrade mig för dig och det var inte förräns ett par dagar efter som jag verkligen insåg varför. Jag hade hela den kvällen försökt att få tag på dig, men du svarade självklart inte på grund av anledningar som jag aldrig skulle tänkt på då.
Jag kunde inte sova, oroad som jag var över att du aldrig skulle svara, eller ens läsa vad jag skrivit. Så jag tog mod till mig och skrev vad jag kände. Jag skrev att jag var kär i dig, trots att jag inte ens visste hur du såg ut, utan bara kunde utgå från orden du textat till mig, de få bilderna som inte gav mycket och din röst, och att jag hoppades på att du skulle visa någon slags respons på vad jag skickat.
När du sedan på nyårsafton förklarade allt och varför du inte svarat, eller ens sett mina meddelanden, kunde jag inte ta mod till mig att skriva det igen. Mitt mod hade blåst bort tillsammans med mitt självförtroende.
Det är lite lustigt att jag senare den kvällen såg dig och kände igen dig, men inte visste jag att det var du. Jag kände igen dig från den gången jag sett dig på stan då du stannat upp och stirrat på mig som en fisk. Jag hade flinat åt dig och tänkt att du var någon tjej från en fest som jag inte kunde komma ihåg.
Jag visste inte hur dum jag var. Nu undrar jag hur jag inte kunde ha förstått, du lämnade ju ändå på sätt och vis ledtrådar åt mig hela tiden.
När jag krockade i dig precis innan tolvslaget tänkte jag att du skulle sluta upp som många andra tjejer - i en säng, tillsammans med mig - som det svin jag var. Du var full och jag tänkte att det skulle bli en lätt match, men så råkade jag slänga en blick på skärmen på din mobil.
Det jag såg förstod jag först inte alls. Men när jag sedan såg förtvivlan i din blick gick det upp som ett ljus för mig, som sedan blev som ett slag i magen. Det svartnade för mina ögon och jag kände mig ... blåst.
Resten av natten kommer jag knappt ihåg, men jag vet att när jag vaknade dagen därpå såg jag att jag hade blockat ditt nummer. Det enda jag kände då var att jag var arg och sårad och allt om hur glad du gjorde mig och hur mycket jag tyckte om dig var som bortblåst.
Jag kände mig sviken, eftersom att jag då tyckte att du ljugit för mig. Men egentligen hade du bara inte sagt hela sanningen, och det är inget jag kan klandra dig för. Hade jag varit smartare hade inte jag heller berättat vem jag är för en total främling.
Veckorna därefter kände jag mig ständigt arg och sårad varje gång jag såg dig. Dina sms fortsatte att rulla in dagligen och du ringde till och med hem till mig. Jag förstod inte då vad jag hade gjort.
Men dagen du kom hem till mig och förklarade för mig hur du kände vände det.
Jag är boven i det här. Det är jag som är en idiot och det finns ingen annan att skylla detta på än mig. Jag gjorde mig själv blind för sanningen och blind för allt du erbjöd mig. Du erbjöd mig en vän, någon att tycka om, någon att älska.. Och jag bara kastade tillbaka allt på dig som ilska.
Du trodde till och med att jag hatade dig. Men sanningen är den att den enda jag hatar är mig själv. Jag hatar mig själv för att jag släppte dig från första början, för att jag är en sådan idiot och ett svin, för att jag inte insåg hur unik du var redan första gången du skrev till mig och för att jag inte försökt bättre med att ordna detta.
Jag ber så otroligt mycket om ursäkt och jag vet att de här orden inte räcker... Men jag vill i alla fall att du ska veta att jag bryr mig och att jag aldrig kommer komma över dig på många år.
Man säger ju att det tar två veckor att skapa en vana, en månad att bli kär och en årstid innan man älskar någon. Det är en lögn.
Vanan skapade jag efter bara ett par dagar, och det var att dagligen störa dig med mina sms.
Det tog nog inte mer än två veckor för mig att bli kär i dig, även om jag inte insåg det förräns efter fyra.
Den sista punkten tog inte mer än sex veckor.
Jag älskar dig.
___
Kapitel 79 ser jag fram emot att dela med er...
Ordspråket är lite skevt där uppe ^^, haha...
/tryhard
xoxo
YOU ARE READING
Sexting
Teen FictionSexting, ja. Åtminstone till en början. --- Ingen jävla fanfiction elr ngt sådant skit >>:D ___ Slutförd 2016-03-22
