The Dark Luna

Kapitel 10

♡

Shadow vankar av och an i vardagsrummet, försöker att förstå, att inse det, den oundvikliga sanningen, jag var aldrig ensam...
Hela 16 år har gått, 16 år utan att veta, utan att veta sanningen.
Hon var aldrig ensam, hon hade en syster, en syster som värkar blivit minst lika chockad av nyheten, en syster som levt 16 år utan familj, en syster som gått igenom samma sak som hon själv har om inte värre.
Den sanningen ska komma att förändra hennes liv.
~Shad vi måste prata, klingar Sky:s röst i hennes huvud och bryter alla tankar.
~ Sky, jag..., börjar hon men blir avbruten.
~Snälla, det är viktigt! svarar Sky.
~Jaja okej, var ska vi träffas?
Hon känner hur Sky tänker efter men svarar ändå ganska snabbt.
~ Bäcken? säger hon frågande.
Shadow nickar och bryter länken.
Hon går genast till dörren och klänger på sig sina converse.
När hon lämnar huset låser hon och gömmer nyckeln under dörrmattan där det står "Ohh shit not you again" Hon ler alltid åt den texten.
Jag vänder mig om och börjar gå längst den upptrampade stigen från mitt hus.
Kanske jag inte hör hemma här ändå? Sky behöver mig och jag behöver henne, men jag har Kim och jag kan inte lämna honom. Aldrig någonsin.
Alpha Simon skulle aldrig ta emot en medlem från Blue Moon eller? Skulle han?
För upptagen av sina tankar stöter hon ihop med Riven.
En liten huvudvärk slår emot mig och jag tar ett steg bakåt och försöker fokusera blicken på den jag gick in i och ler lite smått när jag ser vem det är.
"Förlåt" säger jag ynkligt och möter Rivens mörkblåa ögon.
"Det är lungt, "svarar han och stryker sig med handen över pannan.
Jag ska just gå förbi honom när han ber mig att stanna.
"Jo Shadow, Shailine undrade om du ville komma på middag ikväll? Om du har tid alltså?" frågar han med ett leende.
Jag ler åt honom, Riven och Shailine har alltid varit så stöttande mot mig och alltid velat mitt bästa.
"Ja gärna, kan jag komma vid halv sju?" svarar jag vänligt.
"Absolut, jag säger till Shailine" svarar han och ler lite snabbt innan han vänder sig om och går ifrån mig.
Fina dom är...
Tänker jag med ett leende som nästan genast försvinner när tankarna faller tillbaka på Sky, min fina syster som jag för några timmar sen inte ens visste fanns.
Jag går vidare in mot skogen och bort från byn, när jag väl är en bit in i skogen och dold av dess täta grenar så skiftar jag och min svarta varg rusar genom skogen som den skugga jag är...

☆

Hon borde vara här nu? Eller?
Jag går oroligt fram och tillbaka med alla tankar snurrandes i huvudet som ett mörkt moln.
"Sky?" Jag rycker till av rösten och vänder mig hastigt om för att möta Shadows blick.
"Hej" säger jag pipigt och känner mig som en sjuårig unge på en släktträff och säger hej till alla okända ansikten som om jag kände dom. (Bra liknelse Julia... bra liknelse...)
"Ehmm, Shadow.... jo asså..." börjar jag mumla och ser lite oroligt på henne.
Hon byter fot. (Och nej! Jag menar inte att hon skruvar loss ena benet och sätter på ett nytt med annan nagel färg, nej menar att hon stöttar sig på andra benet du vet typ lägger vikten på andra benet... Ni fattar!)
och lägger armarna i kors och typ bitch blickar mig. Jaså det är så man hälsar på sin syrra man inte ens visste fanns i 16 år?
"Förklara andledningen till att jag nyss rusade ut i skogen för att du "behövde prata" du kanske inte vet det men det finns mobiler!?" hennes röst får mig att vilja gråta men jag håller det inne. Du är ingen barnunge Sky!
"Jag blev avägsnad ifrån flocken" slänger jag snabbt ur mig och möter hennes uppspärrade ögon som ger mig en you-didnt-just-say? blick.
Innan stormen bryter ut...