The Dark Luna

Kapitel 2

Jag sitter på sängen. Här har jag suttit i tre dagar. Ja det var tre dagar sedan  luna dog, hela flocken är tagen och trots att vi vann striden och dödade deras alfa har vi mist många.
Blue Moon har tagit min familj, min luna och mina vänner. Jag ska hämnas dom alla!
..................

"Shadow?" jag hör Kim utanför min dörr han knackar en stund innan han ger upp. Kim är Sigma och lika gammal som mig, vi har växt upp nästan som syskon men han är så sjukt jobbig ibland.
Nej
"Shadow?!"
Försvinn!
"Shadow, seriöst svara mig!"
"Vad vill du!?" skriker jag irriterat.
"Kan du öppna dörren?" frågar han med en lugnare röst.
"Öppna den själv!" Svarar jag argt och ser mot dörren.
"Okej." säger han retligt och går därifrån. Äntligen!
När hoppet om att han gått tagit över och nästan blivit fakta hör jag hur något börjar fiffla i dörren. Jag ser frågande upp mot den och då trycker någon ner handtaget och kliver in.
"Hej" säger Kim och ser ner på mig med ett självbelåtet leende.
"Hej då!" säger jag och ställer mig upp och ser honom i ögonen.
"Shadow, snälla." säger han bedjande. Hans ögon är gråtsvullna och hans hår rufsigt.
Jag nickar sakta mot honom och vi går och sätter oss i min soffa.
"Shadow, jag vet att du sörjer dina vänner och mamma, hela flocken sörjer henne, men du måste ta tag i ditt liv."
Ska du säga!
"Ta tag i mitt liv! Du har inte heller lämnat ditt rum sen luna dog! Du ska inte komma och säga till mig att ta tag i mitt liv när inte du gjort det ännu! Din pappa har du inte tänkt på honom! Hans mate dog och hans son tänker inte ett dugg på honom! Säg inte att jag ska ta tag i mitt liv när du skiter i ditt!" skriker jag utan att tänka.
Han bara ser på mig, han ser djupt in i mina ögon och han knäcker varje del av mig.
Vad har du sagt Shad. Det är hans mamma.
Jag får stor lust att slå mig själv i huvudet. Varför sa jag så?!
"Förlåt..." viskar jag fram och ser ner på mina händer.
Han lägger sin hand på min men just som han nuddar mig går en stöter genom kroppen och jag hoppar undan.
Han ser skärrad på mig och jag backar undan från honom.
Men ett ord tränger sig upp i mitt inre. Mate!
.......................
(Förlåt för dåligt skrivit kapitel)
Tack så otroligt mycket för 35 reads jag har bara haft denhär boken i fyra dagar och har redan 35 tack ni uppmuntrar mig verkligen att fortsätta.