The Dark Luna

Kapitel 8

♡
Shadow vaknar upp i panik och kastar sig upp ifrån golvet men huvudvärken tar över och tvingar henne ner igen.
Huvudet dunkar, armen svider och hon har ingen aning om var hon är.

☆

Den svarta vargen faller till marken avsvimmad. Jag är glad att jag slapp möta henne!
Några ur flocken kommer fram och lyfter upp henne.
Jag ser hur hon på marken avsvimmad skiftar tillbaka till människa och jo, visst är det tjejen vid bilkrashen.
Jag skiftar till människa och går efter dom andra. Jag måste få prata med henne...

♡

Så fort huvudvärken börjar släppa samlar jag kraft nog till att se mig om och inser att jag sitter instängd i en cell, hos Blue Moon.
Paniken fångar mig och jag har inte längre någon kontroll över mig själv.
Trots att det skadar mig reser jag mig upp och börjar rycka hårt i gallret.
Jag är tvungen att komma ut.
Det känns plötsligt som om den lilla cellens väggar faller ihop och snart kommer tippa över mig.
Paniken växer mer och mer och jag försöker av någon anledning trycka bort dom tunga betongsväggarna fast jag vet att det är omöjligt.
Sen blir det för mycket för mig och jag faller i hop på golvet igen med ansiktet gömt i händerna och mitt mörka hår som skymmer sikten. Vill bara bort!

☆

Jag sitter en bit bort och tittar på henne där hon förgäves försöker komma ut ur cellen som Luna har satt henne i och jag får en känsla av en fågel, fångad i en bur och som förgäves försöker bita upp sitt fängelse så att den kan flyga fritt igen.
Men hon är ingen fågel och jag kan omöjligt neka till att jag mest av allt hade velat slita henne ut ur cellen och ta henne härifrån... men jag kan bara inte, som den fega jävel jag är så kan jag inte.
Utan att kunna hindra mig själv så går jag bestämt fram till cellen och sätter mig på en stol en halvmeter bredvid.
Ett försiktigt "Hej" lämnar mina läppar och jag ger henne en sorgsen min där hon sitter ihopkrupen på golvet.
Jag ser henne rycka till av rösten och se upp på mig.
"Hej." svarar hon utan någon särskild ton i rösten och jag får svårt att läsa henne.
"Vad gör du här?" frågar jag korkat och ångrar mig genast.
Hon hån ler mot mig.
"Ja jag har ju uppenbarligen inte så många alternativ om så var fallet skulle jag varit långt borta nu!" Hon börjar med en mjuk röst som sen blir argare och hårdare.
Jag ser ner på henne där hon sitter och förstår att hon är ingen man leker med.
Jag ser frågande över henne och inspekterar hennes ansiktsdrag och kläder ett skinnarmband eller något liknande hänger kring hennes handled det ser ut som tre sammanflätade läderbitar med någon knut som håller ihop det.
Jag känner genast igen det och börjar leta i min jackficka och jag får snabbt grepp om något.
Jag drar upp ett svart läder armband och jämför det med hennes och visst är dom lika. Bara det att hennes är vit.
Jag inspekterar dom båda tills jag är säker och dom matchar.
Jag trär på mitt armband på handleden och märker i ögonvrån hur det också fångat hennes intresse.
"Vad heter du?" frågar hon när jag trätt på armbandet.
"Sky, och du?"
Hon ser på mig och jag tycker nog jag ser ett litet leende spegla sig på hennes läppar.
"Shadow" svarar hon.
Du rycker jag till och nu faller mycket på plats.
Jag tar mig in i flock länken och ser till så ingen är i närheten och förstår att alla andra gått på jakt.
"Kom Shadow." säger jag och tar cell nycklarna ifrån en hylla.
Jag sticker in nyckeln i nyckelhålet och vrider enkelt om och med ett knak öppnar jag dörren.
Den andra skiftaren som jag nu vet heter Shadow kastar sig ur cellen och jag ser lyckan i hennes ögon och märken den spegla sig till mig.
Jag vinkar till henne att följa efter mig och hon gör som tillsagd.
Jag springer ljudlöst uppför trappan med henne efter mig och springer sedan ut genom dörren för att komma till mitt egna hus.
Vi kommer nästan genast fram då mitt hus inte alls är långt borta.
Jag låser upp och släpper in henne.
"Lås" säger jag menande till henne och hon låser medans jag springer till mitt sovrum och drar ut en låda som tills nu har varit gömd längst in i min garderob.
Jag lyfter av det gamla locket och ser genast vad som ligger i. En gammal papperslapp, bara en papperslapp.
Jag tar försiktigt lappen och bär den i handen utan att slita blicken från den som om den vore av porslin.
Jag ser att Shadow sitter i soffan så jag går dit och sätter mig.
När jag väl sitter bredvid henne så vecklar jag upp lappen och låter henne läsa lappen är avliden på mitten med det som står där är:
Dark and...
and souls,...
in the...
Men längst ner står det:
- The Dark Shadow
Shadow stirrar på lappen och på mig innan hon själv börjar fiffla med något i fickan.
Hon drar upp en papperslapp liknande min och visar den.
På den står det:
... blue, moons
.... never again
.... same way
Längst ner hittar jag också en mening:
- The Blue Sky

Vi ser upp på varrandra och jag bara ser in i hennes gula ögon, min syster.
..........................

Så vad tycker ni? Det var kanske ganska väntat va vet jag.
Jo asså jag sa att jag skulle lägga ut detta ganska sent men så fort jag lagt ut det så skrev jag hela kapitlet. Ops... Nä men hoppas ni gillar det och jag bjuder på stavfelen nä då ni behöver inte tacka, ren lathet.