The Dark Luna

Kapitel 16

☆

Jag springer i min snövita varg genom skogen. Jag har samlat alla min kraft och det känns som om min energi aldrig kommer att ta slut.
jag måste varna Shadow. Om så Dark Moon sliter mig i stycken när dom upptäcker mig på deras område så måste jag varna Shad!

♡

Jag har bestämt mig för att inte prata med någon, bara ut och springa lite i skogen, ta lite frisk luft.
Så fort jag kommit in i skogen skiftar jag till min nattsvarta varg och sätter ut som ett pistolskott rätt ut i skogen.
Men mina tankar ligger helt på Sky, var är hon någonstans?

*tredje persp*

Ut i skogen, i sökandets gång
Aldrig få störa dess balans.
Ondskan i mörkret och godhet i ljuset.
Varandras motsatts det alltid var.
Men när godheten väl övergreppet har, balansen i kosmos den rubbas totalt. Det vi känt till ska förändras medans den vita vargen springer fritt uti skogen den svarta sitter fångad i sig själv.

(Jag vet inte vad detdär var för nått men det kanske kommer i uppföljaren...?)

Sky springer uti skogen, hon vet vart hon ska men inte hur nära det finns.

Shadow letar sig smidigt fram mellan träden, hon vet inte om att hon är närmare sitt mål än någonsin förut.

Sky flyger fram, den vita pälsen trivas i vinden men vad ska hon göra ut det? Hennes kärna är allt närmare nu och snart så vet hon att hon är där.

Shadow kan känna sin kärna flyga i vinden och plötsligt ändras hennes mål till en närmare plats.
En liten glänta i skogen stannar hon genast i. Sen står hon som i trans.

Sky ändrar riktning, hon skakar av känslan av närhet. Plötsligt stannar hon och bara någon meter framför sig kan hon se sin kärna?,en varg svart som natten vars klarblå ögon lyser gentemot hennes egna i samma ljusa färg.
Hon sätter sig ner och ser på sin syster där framför henne. Precis som förut fast något större i sig själv, precis som Sky.

....

Tja! Jag funderar på att avsluta denna bok ganska snart, men jag skulle vilja veta, om jag gör en uppföljare, skulle ni läsa den? För då så kommer det att bli en uppföljare!