The Dark Luna

Kapitel 12

☆

Jag har tagit mig nära striden och ser tydligt vargarna springa omkring nedanför den lilla klippan jag har tagit mig upp på.
Jag försöker skilja dom åt med blicken, veta vem det går att ge sig på vem jag vill skada men jag får inget fokus vilket gör mig extremt irriterad.
Fokusera Sky....
Ett slag till marken....
Måste fokusera....
Ett lidande skrik....
Komigen fokusera...
Ett bett...
Vad är det som händer med mig?...
Ennu en död själ...

Jag skakar av mig synen och i frustration kastar jag mig rätt ut i allt.
Genast hamnar jag i strid med en ljusgrå varg med svarta tecken i pälsen... Lucas?
Jag känner plötsligt en smärta i magen och förstår att han har gett sig på mig redan. Jag viker mig dubbel men försöker skaka av mig smärtan och gör ett utfall mot honom istället.
Jag slår till honom över kinden och ser när lite blod rinner igenom pälsen där min tass träffat.
Han morrar argt åt mig och kastar sig på mig så att hela hans tyngd läggs över mig och jag faller till marken.
Jag känner hur en röst försöker ta sig in i mitt huvud och släpper genast in den i hopp om att det är Shadow.
~Sky, förrädare...
Nähä... inte Shadow....
Precis som han sa är jag en förrädare men det är Lucas, han skulle inte skada mig eller?
jag får genast svar genom en gripande smärta i hela magen när han river mig och jag känner blodet rinna i min vita päls och färga den mörkt blod röd.
Det ser värre ut än vad det igentligen är, det vet jag.
Ett pipigt och svagt gnyende lämnar mig men mer än så är det inte, jag blir plötsligt väldigt arg, med all kraft jag kan få ut i bakbenen sparkar bort honom ifrån mig.
Så fort han är av mig tar jag mig själv genast upp på tassarna och märker honom än en gång kasta sig mot mig i ett försök att överaska mig vilket misslyckas totalt.
Jag vänder mig smidigt om och slår ner honom på marken.
Jag lyckas få kontroll över honom och biter tag och vrider om nacken, jag hör som att han gnyr sen är han borta... föralltid...
Jag känner hur tårar vill välla upp när jag inser vad jag gjort men det var han eller jag...
Jag trycker bort alla minnen av honom och går sen vidare...

♡

Jag försöker utan framgång att öppna ögonen, jag hör Sky stänga dörren och lämna mig ensam.
När hon gått härifrån lyckas jag iallafall skifta till människa och efter en stunds vila lyckas jag också öppna ögonen och sätta mig upp.
"Sky!" skriker jag skärrat när jag förstår vad hon gett sig in på, två flockar... som båda hatar henne!
"Shit!" Jag river mig upp från soffan och springer till hallen.
Sån tur är hade Sky glömt att låsa dörren.
Jag lämnar huset och skiftar till varg sen fortsätter jag mor slagfältet. Fast besluten att rädda min syster....
..........

Hello guys!
En gång i veckan sa jag ja... heh....
Så jaaa.... Detta har tagit mig mer än en vecka att få fram heh....
Ledsen men jag har inte så mycket idéer och som jag skrev i förra inlägget så vill jag inte stressa.
Jag ska försöka att lägga mer energi på kapitlen! Älskar er och allt ert stöd! Xoxo❤💋😘