Ogge
Så hårt jag vågar håller jag kvar Omar i min famn där vi suttit i sängen och precis myst, men nu vill han gå...
"Ogge... Jag måste hem igen... Tyvärr" mumlar han och försöker resa sig upp men jag drar genast ner honom igen.
"Omar du går inte tillbaka dit igen själv?! Jag tänker inte låta dig riskera få en glasflaska till i huvudet! Eller värre..." mumlar jag med en orolig stämma och kysser hans hårbotten försiktigt eftersom han fortfarande har sår efter glasflaskan. Omar skakar på huvudet och sätter sig upp igen för att ställa sig framför spegeln.
"Det är min sista gång där nu jag lovar Ogge" mumlar han med ett snett leende och jag höjer ögonbrynen, ställer mig upp och lägger armarna runt hans midja.
"Har socialen ringt?! Ska du åka därifrån?!" Ler jag glatt och Omar skakar på huvudet, avlägsnar mina armar från hans midja och tar min ganska stora hand försiktigt med sin lilla.
"Nej... Kom jag berättar i hallen" ler han och jag nickar samtidigt som jag går efter honom ner för trappen. Påväg ner hör man skrik ifrån Felix sovrum och jag blir inte ens förvånad längre.
Det känns som om det enda Felix och Oscar gör nu för tiden är att grovt skrika på varandra och bråka med varandra för fullt för att sedan hamna i sängen. Det var länge sedan jag bara såg dem sitta i vardagsrummet och mysa framför en film, det är ett mirakel att dem fortfarande inte har gjort slut.
"Men om du inte flyttas av socialen vad ska du då göra?" Säger jag fundersamt när vi väl står i hallen och Omar ser runt så ingen verkar vara runt omkring oss innan han ställer sig precis framför mig. Oförstående ser jag ner på honom och utan att ändra en min lägger han armarna runt min nacke och leker med det nackhåret.
"Jag... Tänker fly" mumlar han lågt och jag spärrar upp ögonen.
"Fly?! Omar är du galen ska du bara dra?!" Säger jag chockat och Omar ser ner.
"Jag ser ingen annan utväg Ogge... Om jag inte vill bli sönderslagen är det de enda valet jag har!" Säger han med en snyftning och jag lägger fingrarna under hans haka och får honom att se upp.
"Hur ska du överleva ute i ingenstans Omar? Det låter inte säkert" säger jag oroligt och Omar ler snett. "Ogge jag ska inte ut mitt i ingenstans, jag ska åka till Fredde" säger han och jag gapar.
"Ska du rymma till Luleå?!" Utbrister jag och Omar hyschar mig snabb med handen för min mun.
"Inte så högt!" Viskar han med uppspärrade ögon och jag suckar. "Omar du kan inte bara åka iväg själv upp till Luleå?!" Säger jag oroligt och Omar suckar. "Jo det kan jag! Jag har pratat med Fredde och jag får bo hos honom! Så jag tänker göra det..." Säger han och suckar lätt, drar handen igenom mitt hår och jag suckar.
"Men vi då? Luleå är på andra sidan Sverige Omar?!" Säger jag lågt och Omar suckar och tänker efter innan han ser upp mot mig med ett svagt leende.
"Följ med mig!" Säger han och jag gapar.
"Va?!" Säger jag chockat och Omar ler.
"Följ med mig till Luleå! Run away with me!" Sjunger han och jag suckar.
"Asså Omar jag vet inte... Hela min familj och alla mina vänner bor ju här i Skåne?!" Säger jag och Omar suckar.
"Men Ogge tänk hur underbart vi skulle kunna ha det!? Bara du och jag med Fredde som dock jobbar 24/7, inga föräldrar, inget bråk?! Bara du och jag ensamma!" Säger han med en drömmande röst och jag stryker hans kind mjukt och försiktigt vilket får honom att se upp.
"Vi kan ha det så här Omar?! Du kan bo här hos oss?!" Ler jag och Omar skakar på huvudet.
"Mamma och pappa vet ju om dig, de kommer hitta mig då! Jag är ledsen Ogge men jag måste åka!" Jag suckar tungt och kramar om honom hårt, känner hur hans smala små armar kramar om mig tillbaka.
"Så antingen åker du och vi två är över... Eller så lämnar jag min familj för att vara med dig i Luleå?" Säger jag lågt och Omar nickar.
"Tyvärr så måste du välja Ogge..." Mumlar han och jag suckar och drar ifrån.
"När ska du dra?" Mumlar jag och Omar ser ner. "Inatt" jag spärrar upp ögonen på nytt och ser in i hans ögon. "Inatt?!" Utbrister jag igen och Omar nickar.
"Bussen jag ska ta till tågstationen går 01:32..." Viskar han och jag flämtar till.
"Omar varför kunde du inte berättat detta tidigare?" Säger jag lågt och Omar suckar lågt, kysser mina läppar ömt. "Förlåt... Jag har försökt" mumlar han fram innan han lägger handen på dörrhandtaget med en ledsen min.
"Möt mig vid busshållplatsen kvart över 1, oavsett om du följer med eller inte" säger Omar lågt och jag suckar men nickar. Innan han öppnar dörren kysser jag hans läppar passionerat och kärleksfullt bara för att jag älskar han så. Snabbt besvarar han kyssen och låter sin lediga hand hamna på min kind och när vi drar ifrån suckar jag lågt.
"Tänk på det okej?" Mumlar han emot mina läppar och jag nickar innan jag följer honom med blicken när han lämnar mitt hus...
