Bussen må stå stilla men i kroppen och luften inbillar jag mig fortfarande att bussen rör på sig. Försiktigt tar Ogge ner våra väskor ifrån hyllan ovanför våra säten och med en gäsp och långsamma rörelser slänger jag upp min ryggsäck på ryggen.
"Gud jag orkar inte..." Mumlar jag trött och gäspar, hör Ogge fnittra och känner hur han tar upp min hand i sin.
"Baby varför sov du inte på bussen?" Säger han oroligt och kramar mjukt om min hand.
"Sova på bussen Ogge? Nej aldrig i livet jag kan inte sova sittandes..." Mumlar jag och han skrattar samtidigt som han drar med mig ut ur bussen.
Bakom mig hör jag hur chauffören säger tack för att man åkt med bussbolaget och yttrar även de traditionella ordet: "hoppas ni haft en trevligt känsla!" Klassiker.
"Då får du väl sova i min famn när vi strax är på väg bort mot typ... Nordöstra Sverige" flinar han samtidigt som vi går igenom den långa korridoren fylld med butiker som glitter, hm och Elgiganten som vi behöver passera påväg ut.
Jag suckar nöjt och lutar huvudet emot hans arm, ser bort mot tavlan med alla bussars avgångstider och inser att ingen går inom de kommande två timmarna, fast det åt fel håll.
"Lova det då... Tänker inte sitta på något jävla smutsigt säte helt borta" mumlar jag och Ogge skrattar tyst.
"Omar baby jag lovar" säger han ordentligt och nöjt ler jag.
"Bra... Då undrar jag nu, vart ska vi?" Mumlar jag tyst när vi är framme vid den elektroniska avgångstabellen och Ogge suckar, verkar tänka efter noggrant.
"Vad sägs om att vi liftar härifrån istället? Foscar skulle aldrig anta att detta är den uppenbara platsen att åka till och från! Så om de antar att vi tagit ett tåg till Stockholm ifrån Göteborg och åker dit så kanske vi kan lifta till typ Stockholm eller i bästa fall Uppsala på direkten för att göra det svårare för dem att hitta oss?" Mumlar han tillslut fram lite rörigt och jag nickat noggrant.
"Så ... Lifta" mumlar jag samtidigt som jag ska börja gå men Ogge stoppar mig och går sakta bort mot en bänk, sätter sig ned och drar ner mig bredvid. Han vrider sedan på mig och drar ner mig så att jag ligger med huvudet i hans knä.
"Du behöver sova först baby, du kommer må dåligt och bli sjuk om vi fortsätter redan nu" ler han försiktigt och jag nickar, men jag blundar inte. Jag ligger istället klarvaken i samma position i minuter, ser upp mot hans blåa vackra ögon istället för att sova.
Länge sitter jag bara och granskar honom, hans kindben, käkben, håret, ögonen, läpparna, ögonfransarna, ögonbrynen... Varenda lilla millimeter av hans ansikte.
"Omar, du stirrar?" Avbryter Ogge mig i mina tankar samtidigt som han skrattar lågt och glatt möter jag hans blick.
"Jag vet..." Säger jag tyst och lyfter min hand, placerar den på hans kind för att sedan låta tummen smeka hans kindben långsamt. Ogge skrattar lågt och ser lika lugnt ner på mig.
"Baby du ska ju sova?" Fnissar han och jag nickar, låter handen hamna i hans hår.
Med ett bra grepp om hans hår drar jag sakta ner hans huvud emot mitt, vill ha honom nära.
"Det är svårt när utsikten är så fin" mumlar jag med ett flin och Ogge skakar smått på huvudet åt mig.
"Omar tro mig utsikten kommer vara kvar, sov nu du behöver det" säger han oroligt och jag suckar, drar ner hans huvud ännu närmre mitt ansikte.
"Jag behöver dig också" mumlar jag innan jag kysser hans läppar mjukt. Ogge ler in i kyssen och besvarar den snabbt, men drar även ifrån snabbt.
"I nästa stad hyr vi ett hotellrum, då kan du få njuta av utsikten så mycket du vill! Sov nu honeyboo" mumlar han mot min panna för att sedan lämna en mjuk kyss mot den och jag gnyr.
"Lova" mumlar jag trött och känner även nu hur sömnen kommer krypandes.
"Jag lovar Omar, svär över min grav" säger han överdrivet och jag skrattar lågt, vrider lite på mig så jag ligger på sidan med bakhuvudet emot hans mage med kinden mot hans lår.
Efterlängtat låter jag ögonlocken falla ihop och sekunder därpå börjar ljud av alla slag tona ut. Men en sak hinner jag uppfatta innan jag somnar. Precis innan allt blir svart hinner jag uppfatta ljudet utav Ogges iPhone 6s som tar ett kort...
~
