Paris baby - foscar

2

25/10-16

F E L I X

Tre hårda knackningar på dörren fick mig att fort slå upp ögonen. Genast kände jag den svaga smärtan i halsen och jag hostade till snabbt. Näsan var svår att andas genom och jag fick kämpa med att åtminstone få in lite luft i lungorna.

Kroppen kändes kall och tung när jag gick genom mitt rum, men huden var kokhet när jag kände på den med mina fingrar. Så inlindad i en filt joggade jag mot ytterdörren och låste upp den. Med handen på handtaget sköt jag upp dörren och lyfte blicken mot personen utanför.

"Ogge? Hej, kom in!" Hälsade jag glatt på min bästa vän som stod utanför i kylan. Med ett tacksamt leende klev han in i huset. Dörren stängde jag efter honom, och väntade sedan på att han skulle ta av sig sina ytterkläder.

"Jag vill prata med dig om en sak" Sa Ogge efter en stund när vi satt oss på varsin sida av soffan, i mitt vardagsrum. Jag nickade lite och såg nyfiket på honom. Han såg ut att samla lite mod innan han öppnade munnen. Vilket jag inte riktigt förstod, då vi var bröder och berättade allt för varandra.

"Jag har träffat någon" Började han och vände ner blicken i soffan. Jag såg på honom en stund, innan jag brast ut i ett stort leende.

"Vänta va? Vem? Vet jag vem hon är?" Frågade jag uppspelt. Men Ogge log svagt och såg på mig med en blyg blick, innan han svarade.

"Vi är inte ens tillsammans ännu" Log han lite blygt, och såg på mig med tindrande ögon. Jag log stort mot honom. "Men, grejen är att det är ingen hon. Och jag tror inte jag är så straight som jag sagt längre" Fortsatte han, nästan lite nervöst.

"Jag vet inte riktigt vad jag säga, grattis? Vem är det?" Undrade jag nyfiket och Ogge log lite för sig själv. Som om han sken upp så fort han tänkte på sin kärlek. Snart hörde jag Ogges mobil låta till och han svarade snabbt.

"Hej!" Han lät glad. Kanske var det den där speciella personen som ringde. Han reste sig iallafall upp och började vandra runt i vardagsrummet. Ogge var verkligen en sådan där person som aldrig kunde sitta still när de pratade i telefon. Ibland kunde det nästan vara irriterande. Men samtidigt roligt, då han en gång gått in i en stor blomkruka.

"Vill du träffa Felix?" Hörde jag Ogge säga och jag såg undrandes på honom. Han gick tillbaka till soffan jag satt och slog sig ner bredvid mig. Mobilskärmen vände han mot mig och FaceTime visades.

Ett mörkbrunt lockigt hår med ljusa nyanser visades på skärmen, men personens ansikte var gömt bland kuddarna i sängen han låg på. Men snart tittade han upp och mötte min blick. Jag drog lite efter andan när jag såg vem det var.

"Omar?" Började jag lågt och brast ut i ett litet leende. Han såg förvånat på mig, men log snabbt tillbaka. Han hälsade också och vinkade lite mot mig.

"Känner ni varandra?" Hörde jag Ogge säga från andra sidan av soffan. Både jag och Omar nickade, men från Ogges vinkel såg han nog bara mig nicka.

"Felix, jag tänkte ringa dig precis! Jag behövde berätta en sak för dig" Sa Omar sedan, och såg lite uppspelt på mig. Jag såg på honom för att han skulle fortsätta berätta.

"Jag vet att du fortfarande är lite nere för det där som hände med Oscar förra året, och jag vill att du låter mig prata till punkt nu" Började han och såg på mig med en hård blick. Jag nickade lite och suckade tyst. Jag gillade inte direkt att prata om Oscar, efter det som hänt.

"Den trettionde oktober, alltså på söndag så kommer du och jag sätta oss på ett plan och åka till Paris. Jag vet hur mycket du vill åka dit, så jag tänker ta med dig dit" Fortsatte han. Jag satt tyst. Till Paris? Men där bor ju Oscar, var min första tanke.

"Men Oscar bor ju där just nu... Förresten, ska inte Ogge med?" Svarade jag lågt och sände en snabb blick mot Ogge som satt och höll på med min mobil, då det var hans jag pratade med Omar på.

"Jag ska till Grekland den första november" Mumlade Ogge med blicken koncentrerad på spelet på min mobil. Jag nickade bara lite och tittade ner på skärmen igen, där Omars ansikte fortfarande lös upp.

"Jag kommer till Stockholm den tjugoåttonde, jag vill hinna vara där ett tag också. Jag vill gärna spendera lite tid med Ogge då vi inte ens träffats ännu, vi har bara pratat över FaceTime" Förklarade han.

"Omar? Vilket område i Paris bor vi?" Frågade jag lite oroligt. Det sista jag ville när vi åkte iväg, var att springa på Oscar. Då skulle hela resan i min drömstad förstöras.

"Felix lyssna på mig nu, vi kommer inte bo i Oscars område. Och vi kommer inte springa på honom. Men om vi skulle det, så spelar det ingen roll. Din drömstad är Paris, klart som fan du ska dit då. Oscar var en sommarromans i London, som inte ska hindra dig från att åka på en resa du drömt om. Ni har inte ens pratat på mer än ett år, du måste sluta oroa dig nu. Lev livet, ditt ex ska inte få hindra dig från det. Släpp loss lite, det är slut på detta konstanta deppande nu" Förklarade Omar och såg på mig med en seriös blick. Jag nickade sakta.

Oscar kan inte hindra mig från att åka på en resa jag drömt om hela mitt liv.

**********
Rösta?

Här fick ni lite Ogmar också^^

Fick verkligen kämpa med att få ihop detta kapitel, har inte stor motivation just nu men ville att ni skulle få ett kapitel.

På fredag tar jag sommarlov!! hihi. Jag vet, fett sent. Men vi börjar typ 26 augusti.

Vill bara påminna er om att jag skriver en bok med emma_femma_02 så ni får gärna kika in den. "Ensamvarg" heter den.

Ha en bra dag love u bye❤️