Paris baby - foscar

3

28/10-16

F E L I X

"OMAR!" Var det första jag skrek ut när jag fick syn på honom påväg ut från rummet där han hämtat sin väska. Han sökte med blicken runt sig för att få syn på mig. Men länge behövde han inte söka, då jag stod och hoppade upp och ner samtidigt som jag viftade hysteriskt på armarna.

Många blickar fick jag av gamla gubbar och tanter som gick förbi, men jag kunde inte bry mig mindre. Min bästa vän som jag inte sett på flera månader, och halvt tappat kontakten med hade rest tillbaka från London.

Med världens största leenden på våra läppar sprang vi in i varandras famnar och delade en hård kram. Jag lyckades till och med fälla några tårar på Omars vita t-shirt.

"Oh my god vad jag har saknat dig" Mumlade Omar mot min axel. Jag nickade instämmande, och släppte kramen. Med stora leenden lät vi blicken glida över varandra. Han hade inte förändrats så mycket, sedan jag såg honom sist.

"Öhm.. Kan jag lägga till att jag också står här?" Harklade Ogge sig och kliade sig lite i nacken med ett svagt leende på läpparna.

"Herregud, du är fan snyggare i verkligheten." Omar blinkade med ena ögat, och en svag röd ton spred sig i ansiktet på Ogge. Jag skrattade lågt och backade undan lite.

"Öh tack detsamma, eller något" Mumlade Ogge tillbaka, lite för snabbt. Jag flinade svagt och klappade honom diskret på axeln, innan jag bestämde mig för att ta några steg därifrån. Han gav mig bara en sur blick tillbaka.

Några meter ifrån kunde jag se hur de omfamnade varandra, och viskade saker i varandras öron. Stora leenden vilade på deras läppar. Sedan vände de sig om mot utgången. Och med Ogges han på Omars svank så började de gå. De var söta tillsammans.

"Felix! Kommer du eller?" Hörde jag Omar ropa på mig, och deras huvuden vändes mot mig.

Jag log svagt och nickade lite. Men mitt leende sjönk snart. Alla deras små kärleksfulla gester fick mina tankar, att på något sätt hamna på Oscar. Varför visste jag inte, då det var över ett år sedan jag såg honom sist. Och den gången förblir helst den sista. Jag borde inte ens tänka på honom längre. Oscar försvann ur mitt liv för längesedan. Och det fanns en anledning till det.

*

"Oh my god, det där var typ... Jätte kul!" Utbrast Omar och hoppade upp och ner när klivit av en av de stora berg och dalbanorna på gröna lund. Ogge slängde armen runt hans axlar. Själv tyckte jag det bara var läskigt, och nu snurrade bara mitt huvud.

"Verkligen inte" Mumlade jag lågt och lade en hand mot huvudet för att få stopp på allt snurrande. Det gick sådär, men mina knän slutade skaka iallafall. Och hjärtat saktade ner tempot lite.

"Sorry Felix, vi kan gå och köpa sockervadd nu om du vill" Log Omar medlidande mot mig. Han visste om min lilla skräck för sådana attraktioner, och varje gång vi åkte något sådant så föreslog han att sitta och vila en stund efter.

Med varsin pinne full med sockervadd på, så satte vi oss vid en av bänkarna som stod en bit bort. Omar och Ogge var uppe i en hög diskussion, jag orkade inte ens lyssna. Inte för att jag var arg eller ledsen på de, jag hade bara mycket i tankarna.

Till exempel att jag skulle befinna mig i samma stad som Oscar om tre dagar.

**********
Rösta?<3

Notera att det va typ två år sedan jag var på gröna Lund och kan inte ett skit om det.

Heej! Har saknat er<33 De va rätt längesedan jag skrev.

E i Frankrike just nu, och nätverket e inte de bästa. Så jag vet ärligt inte hur det kommer bli med uppdateringen.