Paris baby - foscar

13

1/11-16

Långsamt slog jag upp ögonen när min mobil vibrerade till och gav ifrån sig ett litet ljud. Blicken vände jag mot mobilen som låg på det lilla bordet bredvid sängen (vet inte va de heter lol).

Ett missat samtal från mamma, ett sms från Ludvig, några notiser från Instagram och vad som förvånade mig mest var ett sms från Felix.

Snabbt plockade jag upp mobilen och låste upp den innan jag fort klickade mig in på sms appen. Först läste jag det sms Ludvig skickade som bara var ett enkelt godnatt sms, innan jag kollade Felix sms. Nervös för var det skulle stå så tvekade jag lite först, men tillslut lästa jag det ganska långa sms:et ändå.

Felix, 09:12

Oscar, varför känns det som att jag allt för många gånger förklarat för dig att jag inte vill ha något att göra med dig. Ärligt, jag vet att det kanske inte var det smartaste beslutet jag tog där på flygplatsen och jag borde ha tänkt igenom det lite mer. Men det var det som kändes rätt, och jag känner inte att jag på något sätt ångrar det.

Det var gulligt att du till och med kom till vårt hotellrum, men jag fattar inte varför du bara släpper mig. Vi var inte ens i ett förhållande. Det var nog bara en komplicerad sommarromans som du skrev i ditt långa sms. Ja, jag har läst det.

För att vara ärlig så saknar jag dig lite också även om jag inte vill. Men nej, jag känner inte att jag behöver prata med dig. Hade du frågat för några månader sedan, så kanske. Men nu känner jag faktiskt att jag vill gå vidare, vilket jag hoppas att du också gör.

Och som jag sa där på flygplatsen, jag älskar dig fortfarande och kommer alltid göra, men just känner jag att jag håller på att komma över dig. Vilket känns skönt på ett sätt, och jag tror inte det skulle hjälpa att träffa dig igen.

Det blir nog nästan bäst om vi inte pratar alls. Tyvärr så älskar jag dig än.

Men framöver säger jag hejdå Oscar.

Tyst stirrade jag ner i mobilen, visste inte helt hur jag skulle tolka hela sms:et. Den delen där han skrev att han fortfarande älskade mig fick mig att le smått och bli varm i kroppen. Men att han försökte komma över mig fick leendet att sjunka igen. Komma över mig? Och jag som nyss börjat kämpa för att få honom tillbaka.

Jag förstod nog lite varför han inte ville träffa mig, men ändå blev jag ledsen. Och på ett sätt blev jag arg och besviken på mig själv.

Varför trodde jag ens att så fort Felix kom hit till Paris så skulle han vara över allt och bli sams med mig? Kanske till och med tänka sig att inleda ett förhållande med mig. Verkligen inte, skrattretande.

Utan att fundera mer på det så ringde jag upp mamma som tydligen försökt ringa mig innan. Antagligen var det att hon betalar hyran eller satt in pengar på mitt kort. Hon pratade inte direkt med mig mer än vad hon behövde. Såklart var hennes första val att stödja min pappas val, att bryta kontakten med mig. Så eftersom pappa inte pratade med mig alls, så blev det inte att hon pratade med mig så mycket.

Samtalet med mamma vart inte så långt. Hon förklarade endast att hon betala min hyra, samt fört över lite pengar på mitt kort. Jag hade endast svarat kort som "ja" eller "okej".

Efter att ha kollat igenom både Instagram och Snapchat så lade jag undan mobilen och reste mig ur sängen. Jag hade inte direkt något planerat idag, förutom att deppa över Felix sms. Även om jag ville, så kunde jag inte göra det hela dagen. Jag hade redan gjort det alldeles för många gånger.

Ludvig hade dragit iväg till sina föräldrar som bodde på typ andra sidan av hela Paris, så att hitta på något med honom var uteslutet. Madison var hos sina morföräldrar, så att vara med henne var också uteslutet. Daniel jag träffat på den där festen på båten, han hade jag inte ens kontakt med längre så det var inte heller något val.

När jag suttit och suckat uttråkat vid mitt köksbord en halvtimme så bestämde jag mig tillslut för att ta mig ut. Där kunde jag ju inte sitta hela dagen. Både jacka och skor drog jag snabbt på mig innan jag lämnade lägenheten och låste dörren efter mig. Då det var i början på november så kände jag små kalla vindpustar när jag klev ut.

Det var nog motsatsen till folktomt den dagen. Istället var det jätte mycket folk som rusade fram på gatorna, och köerna till affärerna var långa. Då jag inte direkt kände för att gå runt i affärer, så bestämde jag mig för att sätta mig på något kafé.

Något kafé jag inte hann läsa vad det hette, klev jag in i och letade efter vad som fanns att beställa. Tillslut tog jag bara en kopp kaffe. Så med den i handen tog jag mig runt alla runda bort i lokalen, och satte mig vid ett bord för två vid fönstret.

Ett tag hann jag sitta där och dricka av mitt kaffe, innan jag hörde hur dörren till kaféet öppnades. Min blick vändes automatiskt dit, men in kom det bara ett gammalt par som höll varandra i handen. Båda med grått hår och långa kappor.

Jag hann bara titta bort några sekunder innan dörren lät igen. Återigen vände jag blicken dit, denna gången så fick det mig att önska att jag tagit något annat kafé. På riktigt, hur stor är chansen att Felix åker till precis den del av Paris jag bor i, och att jag träffar på honom överallt.

Jag hörde hur Felix och Omar beställer det de skulle ha vid kassan, och sedan satte sig en bit bort från mig. Om de fått syn på mig visste jag inte, då jag drog upp luvan på min jacka för att inte synas. Istället hörde jag endast deras samtal lite svagt.

"Har bestämt dig hur du ska göra med honom då?" Hörde jag Omar fråga, lite osäkert som om han inte är säker på att prata om just det ämnet. Då det blev tyst så antog jag att Felix nickade, då jag inte kunde kolla ät deras håll.

"Jag har bestämt mig, jag skrev ett sms till honom imorse. Jag tänker satsa på att verkligen komma över honom nu, det finns säkert många fler därute" Hör jag Felix sedan förklara, vilket får min gissning på att de pratar om mig, att bekräftas.

Lite dystert ser jag ut genom fönstret. Han tänker alltså verkligen komma över mig nu. Jag som precis tänkt börja kämpa för honom.

**********
Jävlar vad långt kapitel o_O

Det här med julkalender funderar jag fortfarande över. Funderar på om jag endast ska skriva till jul, eller om jag ska skriva till nyår som jag gjorde förra året.

Har storyn ganska klar framför mig ifall jag tänker skriva boken alltså.

Vi ses xxx