Paris baby - foscar

15

2/11-16

"Du ser bra ut, kom nu! Madison väntar på oss nere i vid entrén" Suckade Ludvig och såg på mig genom spegeln jag stod mot. Jag suckade tungt och drog handen genom mitt hår för säkert trettionde gången på två minuter. Hela min kropp skakade nästan av nervositet och ångest. Vad skulle jag säga till honom ikväll? Ludvig hade tröstat mig med att om jag inte kom på något bra att säga så skulle jag bara spela full och klänga på honom. Inte bästa idéen enligt mig själv.

"Jag kommer, du kan åka ner" Svarade jag tyst och drog lite i skjortan jag hade på mig. Min händer var blöta av svett och jag försökte desperat torka av de på de svarta jeansen jag bar. Ludvig himlade med ögonen, men gjorde som jag sa och öppnade dörren till min lägenhet för att gå ut. Precis när jag trodde jag skulle höraljudet av dörren som stängdes igen, så stack Ludvig fram huvudet igen och såg på mig genom spegeln. Sedan sa han de orden som fick mig att gå sönder lite inombords.

"Gör något åt det här ikväll Oscar. Jag har sett dig olycklig i över ett år nu, jag orkar inte se dig såhär längre. Prata med honom iallafall. Det här kan vara den sista chansen du får." Sedan smällde han igen dörren efter sig och jag hörde hur hans fotsteg tonade bort längs trapporna utanför. Jag slöt ögonen, kände hur tårarna tryckte bakom ögonlocken. En klump i halsen bildades och mina andetag blev hackiga. Varför skulle jag vara så jävla feg för?

När jag sedan såg upp på min spegelbild igen så var synen helt suddig och jag var tvungen att blinka flera gånger för att kunna se på mig själv. Mina ögon var blanka och mina kinder blöta. Tyst suckade jag för mig själv innan jag irriterat torkade bort tårarna och blinkade bort vattnet i mina ögon, försökte få bort alla spår av mina känslor. Bestämt knöt jag nävarna och försökte svälja bort klumpen i halsen.

"Sluta vara så fucking svag" Mumlade jag tyst åt mig själv och blängde på mig själv, som om jag försökte få mig själv att lyssna. Men en sista blick mot spegeln så vände jag mig om, tog på mig mina skor och gick ut genom dörren. Med nyckeln jag hade i min fick så låste jag lägenheten och sprang ner för trapporna. Väl nere på bottenvåningen så jag Ludvig och Madison stå och prata med varandra. De skrattade åt något och Madison slog till Ludvig lätt på armen. De hade visst börjat prata mer med varandra på senaste tiden..

*

Vi hade precis tagit oss förbi vakterna och dörrarna till hotellet öppnades automatiskt när vi närmade oss, och den extremt varma luften som slog emot oss när vi kom in, förde också med sig lukten av alkohol. Åt höger fick vi syn på baren där själva festen höll på. Hög musik spelades i hela lokalen och alla vanliga lampor var släckta. Istället fanns det blinkade ljus överallt, och det blev nästan jobbigt för ögonen att se sig omkring.

Ludvig gav ifrån sig ett litet feminint tjut och hoppade glatt upp och ner. Jag himlade lite med ögonen, såklart han var hypad. Det var ju en fest. Jag kunde också höra Madisons ljusa skratt åt honom. Istället för att bry mig om de, så började jag gå mot baren. Musiken dunkade högt och det var fullt med folk. Antagligen var det här ett hotell åt endast de över arton, då det verkade som att det ganska ofta hölls sådana här fester.

"Jag vill ha något att dricka!" Ropade Madison för att överrösta musiken när vi kommit in i folkmassan. Hon slängde lätt med sitt långa mörka hår och vände sig mot Ludvig. Han nickade snabbt och drog ena handen genom sitt stylade och lockiga mörkblonda hår.

"Kom, jag vet exakt vad du behöver babe." Sedan tog han tag i Madisons hand och de försvann iväg tillsammans mot baren. Jag höjde på ögonbrynen, babe? Istället för att fundera mer på det så började jag söka med blicken efter Felix eller Omar, men jag fick inte syn på de. Jag visste att de skulle vara här, men de kanske inte hade kommit ännu.

Med en lätt suck började jag ta mig mot baren. Något att dricka skulle inte vara fel nu. Fuckade jag upp allt ikväll skulle jag åtminstone inte komma ihåg det. Så jag började tränga mig fram bland alla dansande kroppar. Lätt var det då inte, flera gånger gick jag in i folk och hade jag otur så trampade någon på mina fötter, eller så trampade jag på någon annans. Men tillslut kom jag fram till baren och fick syn på Madison och Ludvig en bit bort. De satt bredvid varandra och skrattade. Madison hällde i sig en shot och Ludvig gav henne ett imponerat leende. Han hade säkert hittat sin fest-soulmate.

Jag log lite mot de innan jag beställde min drink. Fortfarande sökte jag med blicken efter Felix, men hittade honom fortfarande inte. Jag suckade lågt och lutade mig mot den höga bänken framför mig. Automatiskt sökte sig min blick mot Ludvig och Madison. De satt och pratade på barstolarna med stora leenden på läpparna. Plötsligt fick Ludvig syn på mig, han vinkade lätt och gav mig en blick som sa ungefär "lycka till". Jag höjde handen för att vinka tillbaka, men blev avbruten av min drink som ställdes fram framför mig. Lätt smakade jag på den och den starka smaken fyllde min mun.

När jag sedan såg tillbaka åt det hållet Ludvig och Madison satt, så var platserna tomma och de hade säkert förflyttat sig ut till dansgolvet. Jag bet löst på min underläpp och sökte efter de med min blick. Jag borde ha lite koll på de då jag visste att Ludvig helst hällde i sig så mycket alkohol som helst, och rätt som det var kunde han få för sig att få Madison i säng. Så jag var väl tvungen att leta upp de sen.

Efter att ha suttit vid baren en stund så bestämde jag mig för att börja leta efter Felix. Så jag ställde mig upp och började tränga mig fram bland folkmassan. Blicken flackade överallt och jag kände hur handsvetten kom tillbaka. Snabbt försökte jag sätta ihop meningar som jag skulle kunna säga till honom om jag träffade honom, men allt blev bara en röra i mitt huvud och nervositeten steg. Oroligt fortsatte jag framåt och såg mig omkring, men jag kunde inte se hans mörkblonda hår någonstans.

Plötsligt kände jag hur jag gick in i någon och jag tittade snabbt upp. Såklart, där stod han.

**********

Rösta plz? (Inte alls desperat)

Hej igen en månad senare.. Wow min uppdatering suger verkligen.

Men iaf hej här e jag igen och hoppas ni känner igen mig. Sorry för det här hemska kapitlet, men när du inte har någon motivation eller inspiration måste du bara slänga ihop något och hoppas på att det blir bra hehe.

Undrar en sak bara, tycker ni det blir för mycket Madison och Ludvig i den här storyn? Tänker lixom de kom ju inte in i storyn fören andra boken, och nu tar de upp nästan lika stora plats som Oscar. Hade planerat att de skulle bilda något slags förhållande, men de kanske blir helt utanför the main story om man säger så..?

Och tycker ni fortfarande boken e lika bra som innan eller blir den sämre?

Aja hoppas ni gillade de här kapitlet helt okej iaf.