"I was using you. But now I know what I've lost", sa han och torkade bort en tår från min kind som hade tagit sig sin tid att rinna dit. Han reste sig upp och räckte fram hans hand till mig. Jag kollade på handen i några sekunder. Jag tog min hand och reste mig upp. Vi började gå längs stranden. Jag stannade upp när jag insåg en sak. Zac kollade konstigt på mig. "Wait, how are we going to get back?", frågade jag. "Our...", sa han och kollade där maskerna en gång hade legat. "Umm.. I really don't know", sa han och kliade sig i nacken. Han suckade.
"Okay.. Well we won't get any help today, it's almost evening", sa jag försiktigt. Jag satte mig ner på den torra sanden som hade blivit torr av den varma solen som lyste för en timme sedan.
"What are you doing?", frågade han mig. Jag kollade upp mot honom. "I'm trying to make a fire", sa jag och tog en pinne som låg i sanden med tre stenar. Han suckade och satte sig ner mittemot mig. Jag tog pinnen och lade den mellan tre stenar som omringade pinnen. Jag började röra på pinnen hastigt.
Zac flinade stort. Antagligen för att jag ser ut som en människa med högst 1 IQ. Plötsligt såg jag rök komma. "HAHAH YOU SUCKER!!", skrek jag till Zac. Hans flin slocknade. Plötsligt började eld synas. En liten låga. Det hade blivit mörkt ute.
****
"Did you find something?", frågade jag honom högt medan vi letade efter våra masker. "Nope", sa han och suckade. Det var mörkt, ingen kunde se något. Vi gick tillbaka till den lilla elden och satte oss bredvid varandra. Plötsligt slog en tanke mig. "Why can't we sleep in the house?", frågade jag Zac och kollade bakåt. Han kollade bak på huset med en rädd min. "But.. But.. The grudge lives there", sa han stammandes och flinade. "Ha-ha really funny, but for real", sa jag. "Fine with me", sa han och vi reste oss upp. Elden slocknade av regnet som nyss hade börjat falla. Vi sprang mot byggnaden och öppnade trädörren. "We-" "Schh, they're still here", sa han och placerade sitt pekfinger framför hans mun. Jag pekade under trappan. "Theres a fabric over there", sa jag.
Han kollade mot den rosa, stora tygbiten. Han hämtade den och lade den över oss när han lagt sig bredvid mig. Jag hackade tänder för att det var så kallt. Regnet läckte genom taket och vinden letade sig fram genom alla vrån och springor.
Han kramade om mig bakifrån och kysste mig på huvudet.
Jasons POV
Jag kollade mot klockan som stod på soffbordet. 01:37. "Where is Zac and Zen?", frågade jag de andra som nu spelade FIFA. Nick och Cameron pausade spelet och kollade mot varandra. "Fuck", sa Nick och kollade mot mig. "They're probably dead", sa han kallt. "Are you sure?", frågade jag honom. Människor dog oftast, då jag blev alltmer van. "Start the car", sa han och reste sig upp. Jag suckade och reste mig upp. Alla andra följde med.
Nick satt i förarsätet bredvid mig och nu var vi påväg till stranden. Det var en stark spänning mellan alla. Cameron och Nathan satt med sina pistoler och betraktade dem. Jag vred om mitt huvud mot vägen. I bilen satt en skärm som visade vart de befann sig. Utan att Zen hade vetat om något, så hade jag satt dit en spårare på alla hennes kläder.
Skärmen visade att de befann sig i en byggnad.
****
"I'm NOT getting in!", skrek jag till Nick för att överrösta ovädret och åskan som slog då och då. Vi stod längs stranden. Jag kollade på havets vatten som reste sig upp och ner gång på gång. "Fine.. We'll just have to find an other way to where they are. Get in the car everyone!", skrek Nick.
Vi satt nu i bilen, med en GPS. Nick hade installerat en uppdatering, så att man såg hemliga vägar som inte skulle synas på vanliga GPS:er. "Turn left" "In 500 meters, turn right". Nick gjorde som rösten sa.
*****
Zacs POV
"What if we won't get out of here? What if we die here?", sa Zen tyst till mig. "They'll find us. They're on their way", sa jag tillbaka och kysste henne på huvudet. "How do you know?", frågade hon mig. "Jason put a tracker on your clothes while you were showering", sa jag. Hon nickade och blundade.
Hon var så vacker. Det var omöjligt för henne att se ful ut. Och hennes personlighet gör henne till en mycket snyggare människa.
Hennes ögon öppnades lika snabbt som en blinkning. "Did you hear that?", viskade hon. Jag skakade på huvudet. Nästa sekund knakade trappan. "Well, well, well. If it isn't Zendaya and Zac! How nice to FINALLY meet you", sa en man medan han gick nerför trapporna. Mitt hjärta stannade när jag fick syn på vem det var. Ashton. Kan han aldrig dö?! Hur jävla många liv har denna jävel?!
Zen reste sig upp hastigt.
Zen's POV
"Ash.. Don't. Do. Anything", sa jag med pauser så att jag fick tiden att tänka. Han var död! HAN VAR DÖD!
"Don't Ash me! I know all your tricks and games", sa han med ilskan i ögonen. Med den blicken skulle han kunnat döda mig. "It's you who's playing games! How the fuck are you still alive!", skrek jag. "Oh.. I guess it is me", sa han och skrattade efteråt. Jag kollade mot honom i en besviken och ilsken blick. "It was just my twin", sa han kallt. Mitt hjärta slog i 10000 kW. Hade jag ett till syskon? Jag fick inte ens lära känna honom och nu var han död. Zac dödade honom.
Zac dödade honom.
Zac
"Yeeeaahh.. He didn't want to obey me, so he had to get his punishment. Zac killed him. Got one less problem without him", sa han med avskyn i både rösten och blicken. "But now I have you. Zen.. Do you have a gun?", frågade han mig med ett flin. Jag kollade mot Zac. Han skakade på huvudet. "That's so sad", sa han med en tillgjord ledsen röst och snyftade. Han riktade pistolen mot mig och laddade den. "Any words you'd like to say?", frågade han mig.
Jag hade en plan. Jag skulle rycka ifrån hans pistol och låta Zac hålla han runt halsen. Sen skulle jag skjuta honom. "Fuck you", sa jag och sprang emot honom. Jag ryckte ifrån mig hans pistol. Zac höll honom runt halsen. Han började skratta. "Shoot me", sa han uppmanade. Jag riktade pistolen mot honom och laddade den. Jag kände hur mina händer började darra av rädsla. Jag kan inte förlora honom. Inte igen. Jag släppte pistolen på det äckliga och trasiga trägolvet. "I.. I can't", sa jag och grävde ner mitt ansikte med hjälp av mina två händer.
"Zen isn't as badass as I thought", sa han. Jag kollade mot honom. Zac boxade honom hårt i ansiktet så att han blev medvetslös. Han sprang fram till mig och kramade om mig hårt. "It'll be fine", sa han och kysste min huvud. "No.. It's not", sa jag. Jag suckade och drog mig ifrån hans famn. Jag böjde mig ner på huk och greppade tag om den svarta pistolen. Jag betraktade den. Jag riktade den mot Ashton. "Are you sure?", frågade han mig. Jag nickade till svar och avfyrade sedan skottet som slog sig igenom hans ena öga.
******
Nu låg vi på stranden. Jag hade mitt huvud på hans lår. Han höll på med mitt hår. "What if we die?", sa jag. "Nobody will even recognize", sa jag. Nu hade jag suttit mig upp framför honom. "Nick is on his way", sa han. "How do you know.. I-", hann jag säga innan han tryckte sina läppar mot mina. Jag besvarade den.
Om ni inte vill läsa snusk, hoppa över till snusket är över.
Jag lade mig på rygg med honom över mig. Han placerade kyssar på min hans och började sedan suga. Ett stön lämnade sig ifrån mina läppar och genast började han le. Han drog av sig sin tröja och detsamma gjorde jag. Nu började vi hångla.
Snusket är över.
Vi låg bredvid varandra, nakna. "I love you", sa jag. "I love you more", sa han och kysste mig igen.
Vi tog på oss våra kläder.
Plötsligt hördes en bil. Bilen tutade. Zac och jag vände oss om och i bilen satt Nick, Jason, Cameron och Nathan. Jag log stort och ut kom alla. "I thought you guys were dead", sa Nick och kastade en pistol åt Nick. Han fångade den. "Well, I guess you thought wrong", sa Zac. Zac avfyrade ett skott, riktat mot himlen. "Zac was here", sa han och flinade.
Hellooo, sorry tog en lång paus men det är SOMMARLOOOV. Ok, noshit. Men jag hade tänkt att göra en till bok, eller vad tycker ni? Har lite planer.
YOU ARE READING
Thief to lover
Teen FictionZendaya är en 18 årig tjej som bor ensam i sin lägenhet nu när hon flyttat till New York. En kväll bryter en tjuv in sig i hennes lägenhet, och redan vid den tidpunkten har hela hennes liv förändrats. Hur kan en kväll motsvara så mycket? **********...