Thief to lover

0.8

Jag vaknade av att solen lös i mina ögon. Jag vred mitt ansikte mot kudden. Jag andades djupt och lämnade en suck från mina läppar. Jag reste mig upp från sängen och gick mot badrummet. Jag klädde av mig och ställde mig i duschen. Jag satte på varmvattnet och sköljde igenom håret.

Jag gick mot garderoben och bytte om till ett par nya mjukisbyxor och en hoodie. "How was the shower?", frågade en röst som var Zacs. "Umm.. Good?", sa jag och gick till spegeln för att borsta igenom mitt hår. En man stod bakom mig. Okänd man. Han riktade sin pistol mot mig och gick närmre mig. Nu stod han bakom mig. "I'm going to fuck you up", viskade han i mitt öra.

Jag armbågade han direkt på ansiktet och tog hans pistol han hade i sin hand innan. Jag riktade den mot honom laddade pistolen. Han började skratta hest. "Who are you and what do you want?!", skrek jag högt. "I'm nobody", sa han med samma ton och haten i sin blick. "Wrong answer", sa jag bestämt och skjöt honom i smalbenet. Han ryckte till och skrattade åter igen. "Answer me!", sa jag. "Never", sa han. "Well, that's a shame, you little bitch", sa jag argt med ett elakt flin. Jag avfyrade skottet som prickade hans huvud.

Dörren öppnades upp och in kom Ian, Nathan, Jason och Cameron. "oh my GOSH!!!", utbrast Nathan och alla stirrade på kroppen. "What the fuck? How did he get in here?!", frågade Cameron. "I don't fucking know, I took a shower and then he threatened to kill me", sa jag och viftade med pistolen. Alla kollade skrämt på pistolen. Jason tog tag i pistolen. "Don't shoot us", sa han med ett flin. Jag himlade med ögonen. "What about the body?", frågade jag. "Just... We can handle it", sa han.

Jag nickade långsamt och gick ut ur rummet.

Jag hörde ett pistolskott och plötsligt låg Nick på golvet. "NICK!!", skrek jag och sprang fram till honom. "Get out of here, you'll get killed", mumlade han kräset och tyst. Jag skakade på huvudet och bar han in till mitt sovrum. Jag lade honom i min garderob och började hämta bomull och en pincett. Jag pillade i köttsorter och tog ur kulan. Han grimaserade och stönade utav smärta. Jag hämtade bandage och lindade runt hans mage där köttsåret var. "Stay here", sa jag bestämt och gav honom en pistol bara utifall att en man kommer in.

Jag tog en pistol ur en annan hylla och sprang ut och sedan nedanför trapporna. Jag laddade pistolen och var redo för att skjuta. När jag märkte att alla hade stuckit sprang jag ut till parkeringen för att se om någon var kvar. Ian och de andra hade väl stuckit för att gömma sig.

Jag vände mig om och började gå in igen. Plötsligt avfyrades ett skott, som sedan högg sig in i min rygg. Jag fall neråt med magen mot golvet. Smärtan var obeskrivlig. Jag stönade utav smärta. Plötsligt hörde jag fotsteg komma närmre och närmre mig. "You thought you could get away with this, you whore", sa en mans röst. Den lät känslolös och kall. Plötsligt kände jag en kniv riva igenom mitt smalben. Jag skrek utav smärta och sekunden efter drog han kniven neråt. Han tog ur kniven och började släpa mig. "LET ME GO!!", skrek jag det högsta jag kunde i hopp om att någon hörde. Allt blev svart.

                                      ***

"Hello sister, remember me?", sa han med ett elakt flin. Jag öppnade ögonen och jag befann mig i hans skåpbil som var påväg någonstans. Jag satt fast bunden i på en stol med silvertejp över munnen. Jag greps av panik och började med att försöka rycka mig loss. Det var omöjligt, spelade ingen roll hur många gånger jag försökte.

Jag slöt mina ögon, eftersom att jag kände mig svimfärdig. "DON'T FUCKING PASS OUT ON ME, BITCH!!", skrek han och träffade hans knytnäve på min kind. Jag började fälla tårar över smärtan. Det gjorde så jävla ont, det går inte ens att förklara.

"I remember when I was 8, and you 9 years old, we always used to play at our backyard. But one day, our dear father called on you. You ran to him, and suddenly you started to scream. He threw you at the ground, hard. You got an memory loss and that's why you never knew or remembered everytime mom and dad hit you", sa han känslolöst medan han höll på med en kniv. Tårar letade sig ut ifrån ögonen och rann ner på mina kinder. "I killed mom, she made resistance, so I had to kill her. Sorry", sa han med ett elakt flin på läpparna. "And dad? Yeeaah.. I kinda killed him too", sa han. "Even if I haden't good grades or couldn't speak Armenian, my parents didn't hurt me. They hurt you instead", sa han.

"What do you want from me you psychopath?!", skrek jag så högt jag kunde, men allt som kom ut var mummel på grund av tejpen. "Oh, you want to talk?", frågade han. Han drog bort silvertejpen från munnen. Ouch. "What the fuck do you want from me, you psychopath?!", skrek jag återigen. "Oh, I just came here to kill you. But you have to suffer first", sa han.

Skott hördes och gick igenom bilen. Snälla Gud säg att det var Zac och de andra. "Boss, the've started to shoot at us", sa köraren. "Fuck.", sa Ashton. "You can leave, but I'll come after you sooner or later", sa han argt. De körde in på en parkering och boksavligen kastade mig ut på gruset och körde iväg fort som satan.

En bil bromsade in vid mig och ut kom Ian, Jason, Cameron och Nathan. "OH MY GOD WHAT HAPPENED?!"  Frågade Cameron oroligt medan han bar mig upp i hans famn. "Ashton", sa jag kräset och tyst. De svarade inte, utan bar mig och lade mig i baksätet av bilen. Mina ögonlock kändes tyngre och tyngre. Efter tio sekunder blev allt svart.

***

"Zen! Zen! Zen...". Sa Zac. Jag öppnade mina ögon och såg mig omkring. Jag var i mitt rum, ja gängets hotell som de hittat övergivet och gjort om.

"What happened", frågade han. "Nick. Where is Nick?!", utbrast jag. "He's safe, but Zen, what happened", frågade han oroligt. "Ashton..", sa jag. Han gick ut ur rummet och ropade efter Nick. Efter det kom Ian in. "How do you feel?", frågade han. "Terrible". "You look terrible", sa han med ett flin. "Shut up", sa jag tillbaka med ett flin. "Zac, Nick, Cameron, Nathan and Jason went out to kill Ashton", sa han lugnt med ett varmt leende.

Jag nickade som svar. Efter det blev allt svart.

"Wake up you ass", sa Ian. "You're an ass, you ass twat", sa jag och skrattade. Han fejkade ett argt ansiktsuttryck. Han gick fram till TVn och knappade in något. "Game?" Frågade han. "Ummm.. Until Dawn", sa jag. Han lade in en CD i en liten maskin, eller ja, ett TV-spel. Han satte igång spelet och kastade dosan åt mig. "Alriiiight", sa han och kastade sig på min säng. Vi spelade i flera timmar och varje gång jag blev rädd så skrek jag och Ian började skratta åt mig. Samma visa om och om igen.

Plötsligt hördes ett ljud nedifrån. Ja, jag har en ganska bra hörsel. "Ian.. Has the others came yet?", frågade jag oroligt. "No, they're coming back tomorrow", sa han med blicken i spelet. "I think someone's in our house", sa jag tyst. "I'm sure it's nothing", sa han. Ett till ljud hördes. Jag slog honom löst på armen. "Ouch, what the fuck Zen?!", sa han. "Go check it out, someone's in our house", sa jag irriterat. Han lyfte på min madrass och tog ut en pistol. Hade jag en pistol under min madrass hela tiden? Vafan.

Han reste sig upp och gick ut ur rummet. Han låste efter sig och efter tio sekunder hördes ett skott. Två, tre, fyra skott. Och varje gång det skjöts blev jag mer och mer rädd för att det kanske var Ian som blev skjuten. Jag tog ur en pistol under min madrass om någon skulle komma in.

Hello guys, förlåt för att mina senaste kapitel varit korta, så jag gjorde ett lite längre denna gång. Och ni får jättegärna skriva förslag på saker som kan hända härnäst. Mina ideér börjar ta slut, men aja. ILYSM,

//nikeadidasvans