Thief to lover

1.2

Jag reste mig upp från vattnet och började gå i-land med Zac framför mig. Jag kastade min mask på sanden. Jag hade inga pistoler med mig. Fuck. "Zac, give me a gun", sa jag medan jag satte upp mitt hår. Han kollade mot mig. "What?", frågade han mig. "Give me a gun", sa jag och suckade. Han kastade en åt mig och jag tog emot den.

Han sparkade in en gammal trädörr som förmodligen ledde till ett torn. "60 dollars for the drugs", sa en man som förmodligen var på övervåningen. Zac och jag kollade på varandra och jag sökte efter ett okej. Han gjorde en nickning. Jag tog ett steg på den branta, gamla trätrappan. Den knakade och jag jag grimaserade hårt. "Did you bring someone else?!", skrek mannen. "No, I-I promise!", sa en annan man som lät väldigt rädd. "I trust you", sa den andra mannen. Han pustade ut. "I knew that you would trust me man", sa mannen som blev rädd. Plötsligt hördes ett skott och något som landade som en duns mot det knakande golvet.

Vi kommer dö
Vi kommer dö so badly
Herregud

"Now where are that son of a bitch?", sa mannen för sig själv. Jag gick av trappan försiktigt och gömde mig bakom trappan med Zac bredvid mig. Det fanns inte så många ställen att gömma sig bakom. Vi laddade våra pistoler och plötsligt hörde vi trappan knaka igen. Mitt hjärta slog i 10000 kW. Jag kände Zac kolla på mig från sidan. "Are you okay?", viskade han till mig. Jag nickade tillbaka som ett svar.

Plötsligt hörde vi ett till knak. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, arton. Han stod nu framför oss, fast framför trappan. Jag lade mig långsamt och försiktigt, ner vid sidan om trappan. Jag siktade och skjöt honom i benet. Han föll ner på golvet. Jag tryckte ner avfyrningen. Inget hände. Klick, klick. Vafan är detta? Ett skämt? Det var fan inte roligt.

Jag tog ut min fickkniv jag hade i min BH och drog upp bladet. Jag ställde mig bredvid honom och kastade kniven i hans mage. Blodet stänkte på mina kläder. Hajar, when you're ready come and get it. (Hahah fattar ni? Okej ge dig).

Vi gick uppför trappan och på övervåningen. Tre män. Zac sköt ner två stycken och jag prickade min kniv direkt i en annans tjej hjärta. Jackpot!

Jag vände mig om för att säga något till Zac, när jag plötsligt såg honom med en annan mans arm runt hans hals med pistolen mot tinningen. "Please.. Don't... Hurt him", sa jag försiktigt. "Is this bitch being serious right now?", sa mannen till en annan man bakom mig.

Zac blundade och lade all sin vikt på mannen som hotade honom. Han hade blivit medvetslös. "NO, ZAC!!", skrek jag och sprang fram till honom. Jag hann inte ens röra honom innan mannen pekade pistolen åt mig.

Mannen bakom mig hade nu ett grepp runtom min hals han också. Hårt. Jag fick ingen luft. Allt blev svart.

Jag öppnade mina ögon och fick syn på en blå himmel. Jag blundade ett tag för att komma ihåg vad som hänt. Det enda jag kom ihåg var Zac. Jag andades ut kraftigt ut genom näsan. Jag älskar fortfarande honom.

Jag öppnade ögonen efter två minuters tänkande. Molnen hade färgats om till en grå nyans och redan efter tre sekunder började molnen gråta. Molnen skapade en vind lika stark som min kärlek. Regnet föll ner lika snabbt och mycket som jag grät förut, men jag låg fortfarande på sanden. Helt genomblöt med Zac någonstans. ZAC!!

Jag reste mig hastigt upp och fick inte syn på någon Zac. Zac var borta. Tänk om han var död?

Jag sprang in till byggnaden och sparkade in en dörr. Golvet var bokstavligen som en pool. Jag såg en man sitta på en trästol, fastbunden med rep och råttor som omringade stolen och gnagande på den. "ZAC!", utbrast jag. Jag sprang fram till honom. Zac satt framför mig. Han satt helt stilla. Han var kall som is.

Han andades inte.

Så fort jag lossade på repen så sprang råttorna iväg. "Zac, talk to me please", sa jag tyst med gråten i halsen. "Zac. Please", sa jag och sedan började tårarna forsa. Jag kysste honom i hopp om att han skulle vakna. "You can't go to heaven!", skrek jag. Jag brast ner på golvet som nu var en stor, djup vattenpöl. Jag lutade mitt huvud mot stolens ena ben.

"Okay", sa jag och andades djupt. Jag reste mig upp och drog upp Zacs kropp. Jag höll honom i min famn och började gå från rummet.

Jag lade honom ner på den blöta sanden och kollade upp på himmeln som fortfarande grät, tillsammans med mig. Jag lade mig ner bredvid honom med ryggen mot hans ansikte. Jag fick aldrig säga hejdå. Sorgen tog över mitt hjärta. Jag blundade och sedan föll jag in i en sömn, eller medvetslöshet,

En hand tog tag i min hand. "You're just as beautiful as always", sa en röst som lät som Zacs. Jag slog hastigt upp ögonen och vred mig snabbt om. Solen lös upp hela stranden, vattnet var klarblått och sanden var varm. Men det bästa var att Zac låg bredvid mig med ett leende på läpparna och med öppna ögon. Jag log stort och kastade mig över honom. Han kysste mig långt och passionerat. "You were dead", sa jag med gråten i halsen. "I'm alive now", sa han med ett leende. "You weren't even breathing! You...", sa jag och blev avbruten av mina tårar som forsade ner för min kind.

Han kramade om mig hårt och varmt. Jag drog mig undan hastigt. "Were you really using me?...", frågade jag försiktigt.

HEEEJJJ NIKEEES!!

Jag har inte kunnat updaterat för jag var på läger i några dagar, då ingen internet fanns. Pina i arslet rent ut sagt, men aja, ett nytt kapitel!! Och sorry för cliffhangern, I'm so so so sorry, jag gör ett nytt kapitel väldigt snart

//nikeadidasvans