Vilka är de?

17. "I have to call Oscar."

•INGENS perspektiv•
Tiden hade nu gått snabbt.. För 2 veckor sedan kom det ut att William hade fått livstids fängelse för det han hade gjort.
Han hade dödat över 20 personer på ett år. Och tjänat över 40 miljoner på det... Personen som hade gett ut alla pengar dödade William i stugan..

Det med Einar är tragiskt... Begravning om 1 vecka..

Det här med tjejernas band, det går bra, de är i studion varje dag klockan 17:30, när alla slutat jobbet.

Och alla dessa killar... Malva och Filip ska snart träffas här i Stockholm, mellan Tindra och Alexander går det bra, Natta är fortfarande singel och det är Emmie också.

Så nu är allt som vanligt igen, förutom att Emmie har förlorat sin bror..
Nu börjar berättelsen igen.

•NATTAS perspektiv•
"Det sa jag inte alls!" Sa Emmie surt till Felix.
"Joho! Du bara: Jag älskar dej!" Sa Felix och imiterade Emmie.
"Stackars Felix, singel igen.." Viskade jag till Malva.
"Stackars Lovisa som dumpade honom.." Viskade hon tillbaka.
Och vi fortsatte skratta åt Felix och Emmies lilla bråk.
"Du sa visst att du älskade mej!" Sa Felix.
"Som en vän ja!" Sa Emmie.
"Bara som en vän..?" Frågade Felix och putade med under läppen.
"Ja!" Sa Emmie.
"Kom hit." Sa Felix och Emmie gick ett steg närmre honom och han tryckte sina läppar mot hennes. Omar, Ogge och Tindra gjorde ett sånt där "Ohh" ljud.
Jag och Malva kanske satt en halv meter ifrån varann och jag kände hur arg hon blev.
"Vad är det?" Frågade jag.
"Inget.." Sa hon lågt.
"Du gillar Felix, eller hur?" Sa jag och la handen på hennes axel.
"Nej, jag gillar Filip.." Sa hon.
"Du gillar Felix.." Sa jag.
"NEJ!" Sa hon och ställde sej hastigt upp och gick ut ur rummet.
"Ojj.." Mumlade jag för mej själv.
Jag kollade på Emmie och Felix igen, håller de fortfarande på?
Men lite bakom Emmie fast typ en och en halv meter ifrån står en lite sur Oscar.
Oj oj oj, han var verkligen sur...
Emmie knuffade undan Felix.
"Vafan gör du?" Sa hon högt.
"Va? Jag? Du kysste tillbaka!" Sa han.
"Men det var ju du som kysste mej!" Sa Emmie surt och la armarna i kors.
"Dina läppar såg så mjuka ut!" Sa han.
"Vad spelar det för roll?!" Frågade Emmie.
"De var ju mjuka också, då var det avklarat!" Sa han.
"Vadå? Testa Emmies läppar?" Frågade hon surt.
"Ja!" Sa han.
"Omg.." Sa hon och satte sej bredvid mej.
"Orkar inte med mer killar.." Sa hon och suckade.
"Haha, hade han mjuka läppar då?" Frågade jag och kollade på Omar men han kollade inte på mej.
"Haha, oja." Sa hon och drog ut på ordet.
Plötsligt kom en över glad Malva in i rummet.
"Titta vem som är här!" Sa Malva och drog in Filip i rummet.
"Hej Filip!" Sa jag och Emmie i kör. Och gick farm till honom.
En efter en gav honom en kram.
"Hur hittade du hit?" Frågade Malva när vi hade satt oss i soffan hemma hos oss.
Killarna hade åkt hem till någon av de.
"Du har smsat mej adressen." Sa han och skrattade.
"Hade jag?" Frågade Malva.
"Ja, fast jag skulle komma på fredag, men jag kom två dagar tidigare." Sa han och log.
"Du kommer inte ha så mycket att göra när jag jobbar." Sa Malva.
"Men när du jobbat klart så." Sa han och kysste Malva.
"Juste, jag måste berätta en sak." Sa Tindra.
Alla kollade åt Tindras håll och nickade.
"Ni vet för två och en halv vecka sedan när det med Willian hände och att Emmie föll på Oscar och jag hade hans mobil..." Sa hon.
"Ja.." Sa Emmie och vi andra kollade spännande på henne.
"Först screenade jag det som han hade skrivit och sedan ringde jag polisen och så. Men jag skickade bilden till mitt nummer." Sa hon och tog upp mobilen.
Och hon läste ur sin mobil "Hej mobilen, nu är jag påväg till en gammal polare, han heter William. Han skrev att han ville träffas och prata i en gammal stuga i skogen. Konstigt och läskigt. Jag har inte träffat honom på år, så jag vet inte om jag kan lita på honom. Men vem bryr sej?
Mitt liv är ändå inte värt något... Jag menar mamma och pappa tillåter mej inte flytta hemifrån för att de vill slå mej, mamma och pappa sålde precis Disa + 3 till hundar...
Och min kusin har dött...
Och dessutom älskar jag en tjej, jag har träffat henne några gånger, men första gången jag såg henne i ögonen visste jag liksom att hon var den rätta. Hennes namn är Emmie. Men nu är jag påväg till skogen, snart går jag in i skogen. Om någon ser detta så hä" sa hon och kollade upp på oss.
"Jag måste ringa Oscar." Sa Emmie.
"Vänta!" Sa jag.
"Vart tror ni att de har gjort av hundarna?" Frågade jag.
"Vet inte.." Sa Emmie och gick ut i hallen.
"Hej Oscar!" Hörde henne säga.
"Vad gör du?"
"Aha, kul, antar jag... Men jag måste få veta, vart bor du?" Sa hon.
"Jaha, men är det okej ifall jag och några fler kommer om 10?" Sa hon.
"Tre till.... Ja, okej.... Toppen, syns, puss!" Sa hon.
Hon gick in i vardagsrummet igen men stannade.
"Sa jag puss?" Frågade hon.
Vi nickade.
"Fuuuq..." Sa hon.
------------------------------
Konstigt kapitel... 😂
Hoppas du gillade det ändå 💗

Kramis 🙂