Vilka är de?

21. Getingboet.

• NATTAS perspektiv •
Jag skickade ett sms till mamma som löd: "Hej, saknar er, vi funderar på att åka till Jkpg på onsdag , om vi får ledigt från våra jobb. Kram."
Jag satte mej bekvämare i soffan medan Tindra och Emmie spelade schack.
"Vet ni ens hur man spelar schack?" Frågade jag de och la ner mobilen i soffan.
"Eh, typ.." Sa Emmie.
"Typ som i nej-vi-har-ingen-aning?" Frågade jag och la huvudet på sne.
"Exakt." Sa Tindra och flinade.
Det plingade till i min mobil, jag tog upp den och såg att det stod "Omar😏" på skärmen.
Jag drog fingret över skärmen och placerade mobilen mot örat.
"Hejsan." Sa jag.
"Hej, vem är du?" Frågade någon tjej.
"Jag heter Natalie.." Sa jag osäkert.
"Du skulle bara våga haffa på min Omar." Sa hon.
"Ehh, okej.."
"Amanda, sluta, ge mej mobilen, du behöver inte ringa alla mina kontakter och säga så.." Sa Omar i bakgrunden.
"Men, tyst!" Sa hon.
Jag drog ifrån mobilen från örat och la på.
"Stackars Omar.." Mumlade jag.
"Vem var det?" Frågade Tindra nyfiket.
"Det var Amanda." Sa jag.
"Aha.." Sa hon och log smått.
Ytterdörren slogs upp och Malva stampade in i huset.
"Vet ni vad vi har på vår trädgård?!" Frågade hon högt medan hon flåsade.
"Ne?" Sa jag.
"Ett gigantiskt getingbo!" Sa hon och satte sej i soffan.
"Var?" Frågade jag.
"I vårat stora träd, på den grenen längst ner." Sa hon och tog av sej sina skor.
"Hur stort är det?" Frågade Emmie.
"Följ med ut så får ni se." Sa Malva och ställde mej upp o gick ut i hallen.
"Okej." Sa alla tre i rad och gick ut i hallen.
Vi tog på oss enkla foppatofflor och gick ut i trädgården.
"Helvete!" Sa Emmie högt.
"Tyst, grannarna solar.." Sa jag irriterat men tyst.
"Jag ringer Einar.." Sa Emmie och tog upp mobilen men stannade upp och kollade sårat ner i marken. Vi andra kollade sårat på henne.
"Emmie..?" Frågade jag tyst.
"Jag är okej.." Sa hon sårat.
Jag nickade långsamt.
"Vi kanske kan ringa Felix?" Frågade Malva.
"Du gillar verkligen honom." Sa Tindra och log busigt.
"Vem gillar Malva?" Frågade Filip och alla hoppade till.
"H-hej Filip, jag, vi såg dej inte." Sa hon osäkert.
"Malva? Gillar du Felix? Den bögen?" Frågade han och la armarna i kors.
"Va? Kallar du min vän bög? Du vet väll inte ifall han är bög?" Sa Malva argt och gick långsamt mot Filip.
"Nu börjar det.." Viskade jag till Emmie.
"Jo, det är han, Foscar, Oscar är också bög!" Sa han högt.
Jag sneglade på Emmie som tittade argt på Filip när han sa att Oscar var bög.
"Du kan dra om du håller på att säger så om mina vänner." Sa Malva och pekade på vägen.
"Vad larviga de är.." Viskade jag till Emmie.
Hon flinade.
"Okej, bitch.." Sa han och vände sej om.
"Ojj, nu händer det tjejer.." Viskade Tindra till mej och Emmie "håll för öronen..".
"VAD KALLADE DU MEJ?!" Skrek Malva så pensionärerna på andra sidan gatan hoppade upp ur deras solstolar.
"Bitch." Sa Filip och vände sej om och log åt Malva.
"DU KALLAR INTE MEJ DET! DITT AS!" Skrek Malva.
"Jag gör det om jag vill det." Sa Filip lugnt och fortsatte le.
"DET ÄR SLUT!" Skrek Malva argt.
Då försvann hans leende. Vi tog bort händerna från öronen och kollade förvånat på Malva.
"JA, DET ÄR SÅ JÄVLA SLUT FILIP!" Skrek hon och vände på klacken mot oss.
"Ge mej något att slå på.." Sa hon.
"Getingboet?" Frågade Emmie.
"Eller en kudde." Sa jag och kollade på Emmie.
"Getingboet blir bra..." Sa Malva och gick in och kom ut med ett slagträ.
"Varför har vi ett fucking slagträ i vårt hus?!" Sa Emmie högt.
"AAHH!!" Skrek Malva jävligt högt och kastade iväg slagträn mot trädet.. Mitt på getingboet.
"Spring!!" Skrek Emmie och vi alla sprang in på vår altan. Getingarna spred sej över hela vår trädgård. De är nog jätte arga.
Plötsligt ser vi hur tre stycken killar går på trottoaren utanför vårt hus.
Felix, Oscar och Omar.
"Omg.." Sa Emmie.
Getingarna började flyga emot de.
Emmie sprang ut ifrån altanen och ropade allt vad hon hade på att getingarna skulle komma åt hennes håll.
Killarna kollade orolig åt Emmies håll bär getingarna flög mot henne.
"EMMIE!" Ropade Oscar och hoppade över vårt staket och sprang mot henne.
"Oscar stanna!!" Ropade hon och började springa bort ifrån getingarna. Det var som allt gick i slowmotion...
Hon sprang, getingarna åkte efter henne, Oscar sprang efter.
"Emmie vänta!" Ropade Tindra och sprang efter Oscar.
"Jävla cirkus.." Sa Malva och började springa efter Tindra.
Jag kollade på Omar och Felix som stod helt fastfrusna i marken och rörde inte en fena.
De sprang runt huset om och om igen.
"Juste! Malvas stora håv!" Sa jag och sprang in i huset.
Jag letade igenom allt i källaren tills jag hittade den. Den var tung men jätte stor och hade inga hål i nätet. Jag sprang ut på altanen och stack ut håven genom ett altanföntret och väntade på att de skulle komma. Och nu gick allt i slowmotion. Håven hade en stor metallsak som man höll i.
Emmie sprang och kollade bakåt och såg inte håven.
"Emmie! Se upp!" Skrek jag, Oscar, Felix, Omar, Tindra och Malva.
Men det var försent.
Hon sprang rakt in i metallen med huvudet och ramlade pladask på ryggen.
Men jag fångade in getingarna, jag stängde nätet (hoppas du fattar..) och slängde håven på gräsmattan. Alla sprang mot Emmie medan hon höll händerna över ansiktet.
"Emmie, titta på mej, snälla." Sa Oscar och alla satte sej på huk runt henne.
"Snälla.." Sa han.
Det rann ner blod för hennes hals.
"Hämta papper! Nu!" Sa Oscar oroligt.
"Oscar, jag är okej." Mumlade hon och tog bort händerna. Det var ett litet hål i pannan. Men massa blod i hela hennes ansikte.
"Jag hämtar papper." Sa Malva och sprang in.
"Skynda!" Sa Oscar.
"Oscar, lugna dej.." Sa Emmie och satte sej upp och placerade en hand på Oscars kind.
"Jag överlever.." Sa hon och han log smått mot henne. Så sött. Jag sneglade mot Omars håll och han kollade rakt ner i marken, han såg sårad ut.
"Jag har papper!" Sa Malva och slängde det på Oscar.
"Aj." Sa han och Emmie tog bort sin hand.
Det rann ner blod i Emmies ögon.
"Jag ser inget.." Sa Emmie.
"Hallå, någon måste ringa en ambulans!" Sa Oscar.
Tindra tog snabbt upp sin mobil och ringde 112.
"Jag visste inte att du gillade Malva, Oscar?" Sa Emmie helt plötsligt och kollade på Oscar.
"Va?" Sa Malva och Oscar i kör.
"Ja, du undrade ju om Malva var singel.." Sa Emmie vimsigt.
"Men Emmie.." Sa han och skrattade lätt.
"Ehh, kan vi byta samtalsämne?" Frågade Felix nervöst.
Alla kollade konstigt på Felix.
"Heh, snälla?" Sa han.
"Jag måste lägga mej ner.." Sa Emmie.
"Ambulansen är påväg.." Sa Tindra.
Emmie la sej långsamt ner i gräset.
"Men de måste skynda!" Sa Oscar.
"Oscar, lunga dej. Jag förblöder inte!" Sa Emmie.
"Men tänk ifall du gör det!" Sa Oscar och la handen på hennes blodiga kind.
"Då gör det inget.." Sa hon och la handen på hans hand.
Vi hörde hur ambulans ljuden kom närmre och närmre.
"Hon måste ställde sej upp!" Sa Malva.
"Va? Varför?!" Frågade Oscar oroligt.
"Oscar, kommentera inte, jag har fått åka in många gånger." Sa Malva och vi alla hjälpte henne upp.
"Oj, gud, jag känner mej lite snurrig.." Sa Emmie och vinglade.
"Okej.." Sa Oscar och virade armen runt hennes midja.
Och jag på andra sidan.
Ambulansen stannade och bar en bår mot oss och la Emmie på den.
"Jag hänger med!" Sa Oscar.
"Ne, tyvärr, det får ni inte."
Sa ambulans killen.
"Jag hänger med.." Sa jag argt och satte mej bredvid Emmie i ambulansen.
De stängde dörrarna och ambulansen körde mot sjukhuset.
"Natta?" Sa Emmie med en raspig röst. Jag gjorde ett "aa" ljud.
"Jag älskar Oscar. Mer än en vän." Sa Emmie.
"Emmie, jag vet det." Sa jag och log åt henne.
------------------------------
Gud vilket lång kapitel😄
Hoppas du gillade det! ❤️❤️
Lite långtråkigt kapitel men ändå! 👅

Puussis 😚