Double Trouble

29."Din hemlighet är säker hos mig"

Alex P.O.V

Dunk! Dunk! Dunk!

Jag kollar på bollen när jag kastar den och ser hur den hela tiden kolliderar med taket. Varför jag tar i så otroligt mycket vet jag inte. När jag är på dåligt humör blir jag automatiskt starkare.

Det är säkert en timme, eller kanske ännu mer, sedan Riley och Ethan lämnade huset. Jag tror att de gick hem till Ryan, det lät i alla fall som att de sade hans namn.

Kanske var det lite konstigt av mig att tjuvlyssna på dem, men jag får ju inte reda på något eftersom jag inte pratar med någon av dem. Den enda jag faktiskt kommer överens med just nu är Nora och hon är knappt tillgänglig att prata med ändå.

Med tanke på hur jag känner för Riley borde jag nog göra fred med henne. Jag menar hon mådde dåligt över det som hände, jag borde ha varit på hennes sida inte tvärtom. Hoppas hon kan förlåta mig bara.

Det där med att ta med Nicole hit, speciellt när Riley var hemma, var en riktigt idiotisk idé. Det är ju inte jag som ska göra de här dumma sakerna! Det är Ethans jobb, jag ska vara ödmjuk det är vad jag borde vara.
Jag kände mig bara så himla ensam..

Okej, jag måste sluta fred med Riley. Inte Ethan dock, han är fortfarande på min dåliga sida.

En skugga kommer plötsligt över mig och ett dunkande, som inte kommer från mig, får mig att pausa musiken jag lyssnar på. Jag drar av mig hörlurarna samtidigt som jag sätter mig upp i sängen. I dörröppningen står Ethan och stänger ute ljuset. Han ser inte ut att vara på särskilt bra humör, men ser inte ut att vara tillräckligt arg för att göra något dumt.

"Jag tror det är dags att vi tar ett snack, lillbrorsan" säger han och kollar menande på mig. Han kommer in i rummet och stänger dörren innan han sätter sig ner på sin egen säng. Han kollar förundransvärt på mig och sedan på bollen i min hand.

"Du är typ två minuter äldre än mig" muttrar jag och lägger ifrån mig bollen.

"Jag är äldst, kom över det"

Jag himlar med ögonen över Ethans idioti, men lyssnar ändå till vad han har att säga för.. han är ändå min bror.

"Du berättade för Riley om Mikaela, även fast jag sagt till dig ett antal gånger att aldrig någonsin nämna henne för någon!"

Det är ju klart att Riley ska springa och säga det till Ethan. Som att jag inte har tillräckligt mycket i huvudet ändå.

"Ja, det gjorde jag"

"Var det för att hon berättade om sin bror eller vadå?" säger han, uppenbarligen uppretad.

Jag har aldrig hört något om en bror, så jag vet inte vad han babblar om. Kanske är det en till sak som hon struntat i att berätta för mig.

"Nej, jag berättade om henne för att försvara dig för det du gjorde mot henne" förklarar jag och ser på när hans irritation försvinner lite.

"Verkligen?" han låter förvånad, vilket är helt förståeligt.

"Ja, men det var innan du förklarade vad som faktiskt hade hänt" säger jag sedan och ser hans besvikelse krypa fram.

"Hm"

"Jag fattar inte att hon ens pratar med dig efter det du gjorde"

"Alex, du vet att jag ångrar det jag gjorde och hon vet det uppenbarligen också" säger han i kampen om att ha rätt.

"Men du gick för långt, Ethan!" säger jag häftigt och reser mig upp utan att tänka mig för.

"Tror du inte jag vet det eller!?" Ethan reser sig också upp och spänner ögonen i mig. "Jag var hundra procent säker på att hon inte skulle förlåta mig och jag var okej med det! Men hon kan inte vara arg på mig och det kan jag inte göra något åt"

"Fan! Det är mig hon borde komma till när sånt här händer, det är jag som är den schyssta tvillingen" suckar jag och sätter mig besegrat ner på sängen igen.

Jag bryr mig inte ens om att Ethan får reda på hur jag känner för Riley. Han har ju uppenbarligen redan listat ut det, eller det var vad han påstod när vi pratade sist.

"Tja att ta hem tjejer när hon är här är väl ingen höjdare kanske..." säger han och jag ser ett flin gömma sig i hans mungipa. Han visar det inte, men jag ser att det finns där.

Han borde vara glad, inte nog med att Mikaela var galen i honom, men nu har han Riley också.

"Så är det lugnt mellan oss? Du snackar med mig igen?" frågar han och ser hoppfull ut.

"Jag antar det" suckar jag och kollar på Ethan.

"Yaas!" säger han högt. "Men jag är fortfarande sur över Mikaela"

Jag ler lite åt hans ord, men jag försöker att inte visa honom det.

Han rör sig närmare som för att ge mig en kram, men han stannar upp och håller fram sin knutna näve.

Jag höjer ögonbrynen mot honom för att visa hur löjlig han är, men han ser så hoppfull ut så jag beslutat mig för att ge honom en fistbump.
Han ser lika glad ut som en unge på julafton och studsar ut ur rummet.

Jag skakar lite på huvudet och ler åt min brors entusiasm.

Jag kommer på mig själv med att ha berättar för Ethan att jag gillar Riley och skyndar mig efter honom. Jag vet att jag påstod att jag inte bryr mig, men det är inte fallet. För när det kommer till Ethan kan man inte låta saker va.
Han syns inte till på övervåningen så jag hoppar ner för trappan för att hitta honom.

"Så du och Riley?" säger han och möter mig med ett flin när jag kommer in till köket där han står. "Jag kan inte se det" 

Jag blänger på honom och korsar båda armarna över bröstet.

"Du säger ingenting till henne!" säger jag och försöker låta hotfull. Men han faller inte för det.

"Alltså..." börjar han och ser skyldig ut.

"Om du säger det till henne lovar jag dig att jag aldrig kommer prata med dig igen!" säger jag allvarligt. 

Hans flin tonar bort och han se plötsligt uttråkad ut.

"Vi kan ju inte låta det hända" säger han och ger mig ett tröttsamt leende. 

Jag nickar och känner mig lättad. Han klappar mig på axeln och säger: 

"Din hemlighet är säker hos mig" och sedan lämnar han köket.

Det är många som frågar när nästa kapitel kommer ut och jag brukar inte svara på det, vilket jag ber om ursäkt för. Saken är den att det varierar. 
Nu på sommaren har jag haft mer tid och därför har kapitlen kommit ut mer regelbundet, dessvärre börjar jag skolan nästa vecka, så jag vet inte hur ofta jag kommer kunna uppdatera.

För tillfället kommer kapitlen 2-4 dagar efter varandra.

Jag återkommer om tiden när skolan kommit igång på riktigt.

OBS: Det finns slarvfel, kommer förhoppningsvis fixa sådant när boken är färdigskriven!