Complicated- M.G

0.2

Med en suck slår jag mig ner på min plats i klassrummet. Matte som första lektion.
"Alltså jag orkar inte" viskar Felicia som vänt sig om mot mig, "inte jag heller" viskar jag tillbaka och slår huvudet i bänken. Ett lätt skratt flyr hennes läppar och jag flinar ner mot bänken. Orken finns inte där.

Lektionen var lika seg som vanligt. Snabbt kutar jag ut från klassrummet för att slänga på mig ytterkläderna igen. Ute har regnet avtagit lite och det duggar lite lätt.
Snabbt springer jag hela vägen till fotbollsplanen där jag väntar in resten av eleverna som ska spela.
Snart är alla på plats och matchen kan börja. Lagen är redan bestämda sen förra veckan.
Vi börjar matchen och som vanligt springer jag både upp som forward och hem som back.
Jag brukar sällan göra mål då jag oftast brukar missa, men nu helt plötsligt får jag bollen, jag har en försvarare framför mig och målvakten står i mål. Jag lyckas finta förbi försvararen och kommer ensam mot målvakten i en riktigt hög fart, han slänger sig på backen framför mina fötter men missar bollen så jag ramlad över honom och rullar en liten bit innan jag kommer upp igen med bollen vid fötterna. Med adrenalinet pumpandes i kroppen tar jag sats för att skjuta. Snedträff. Bollen hamnar några meter vid sidan av målet och jag slänger mig på backen.
Alltid ska jag förstöra, helt jävla värdelöst.

De från det andra laget skrattar och ropar "HAHAHH DET ÄR BRA MIRANDA"
De i mitt lag blir självklart sura på mig och ropar
"MIRANDA"
"DU MÅSTE BÖRJA TRÄFFA MÅL" "DU MÅSTE FÖRSÖKA"
ingen fattar att jag faktiskt försöker.
Hela den rasten känner jag mig helt urusel och får ta emot blickar av folk i mitt lag som verkligen är irriterade.

När alla kommer in i klassrummet igen så har vi våran tråkiga SO lektion där vi pratar om Gustav Vasa.
Jag avskyr historia.

Ett tag innan lunchen avbryter läraren lektionen.
"Nu ska vi dra lott om platserna i matsalen" berättar hon och jag hoppar exalterat i stolen. Vill gärna hamna med mina vänner.

Lottningen börjar dåligt, Emilie och Felicia blir dragna nästan direkt medan jag otåligt väntar på mitt namn.
Med endast två bord kvar att sitta vid nämner läraren något hemskt.

"Ville, Marcus, Martinus och Miranda"

Aldrig att jag kommer klara av det, det värsta som finns är att äta framför killar. Tänk om man spiller eller får mat runt munnen?

När läraren sedan drar klart platserna så får vi plocka iordning våra saker och ställa upp på ett led för att gå till maten.
Martinus hamnar framför mig i kön och han vänder sig om och ler mot mig, varför ler han mot mig? Helt plötsligt så säger han "det här blir ju kul att se hur det går" och skrattar lite lätt, jag svarar ganska nervöst men försöker ta det lugnt.
"Ja du, det blir intressant att se". Båda skrattar då Marcus kollar fram
"MEN ÅHH! Varför måste jag dela bord med honom?" Säger han och syftar på Martinus. Jag säger aningen roat
"äsch, det kommer nog gå bra, jag är ju här" både han och Martinus börjar skratta.
Vi går till maten och tar våran mat i lugn och ro. När vi sedan sätter oss ner på våra platser så börjar Martinus direkt med sin klassiska grej för att reta mig
"Hej Miranda",
"Hej Martinus" svarar jag.
"Hej Miranda"
"hej Miranda"
"hej Miranda" håller han på så länge att jag är nära på att slänga en av skolan fiskpinnar på honom, men jag vill ju inte förstöra hans dyra skjorta så jag undviker den tanken.

När vi nästan är färdiga så har Ville gått så det är bara jag, Martinus och Marcus kvar. Då kommer våran lärare förbi, "det är ju något med dig och att Hamna med dom här två" säger hon och skrattar lite lätt, jag svarar aningen nervöst "ja du, det verkar det som"
Alla skrattar och jag vet att läraren syftar på när vi av en slump hamnade bredvid varandra i klassrummet när vi lottade platserna innan sommaren förra året, jag i mitten, Martinus till höger och Marcus till vänster. Det var två väldigt konstiga veckor då jag alltid satt mellan deras bråk.

När vi ätit upp så går vi och lämnar våran disk vid köket och säger av gammal vana "Tack för maten" det är alltid lika kul när mattanterna är glada.
Vi går tillsammans genom skolan bort till våran korridor och börjar ta på oss ytterkläderna.

Vi springer ut och nu har det äntligen slutat regna. När vi kommer fram till planen ser vi att alla redan är där och väntar på oss, direkt när de ser oss sätter de igång spelet.

Det går bra att spela den matchen, jag gör inga mål men mitt lag vann eftersom vi får en straff eftersom en kille tacklar mig i ryggen och jag skjuter en snygg hörna som Martinus nickar in.

Jag sitter på skolbussen på väg hem, jag kollar mest mobilen eftersom jag inte har någon att prata med.
När bussen äntligen stannar vid hållplatsen så går jag av och börjar gå mot lägenheten. Mina föräldrar har skiljt sig och flyttat till två små "byar" utanför Mjölby och nu är jag tvungen att ta skolbussen istället för att kunna gå på sju minuter som jag kunde innan vi flyttade från huset inne i Mjölby.
Jag saknar verkligen att bo nära skolan, om man vaknade försent så kunde man ändå hinna istället för att missa bussen då det skulle ta cirka två timmar att gå till skolan.
När jag kommer hem slänger jag mig i min säng och börjar kolla instagram när jag råkar somna.

___________________________
Några kommentarer? Vart faktiskt nöjd med det här kapitlet som verkligen är baserad på riktiga händelse jag varit med om!
Kom ihåg! I <3 U
XoXo ;)