Complicated- M.G

1.6

Mirandas perspektiv:

Död, Marcus, Död

Jag bara satt helt tyst, en tår rann ner från min kind. "H-hur?" Snyftade jag fram, "självmo-ord, sömntabletter" sa Martinus lågt, även han grät, tårarna slingrade sig ner för kinderna och vi snyftade, "varför? Varför? VARFÖR? MARCUUS" jag skrek, jag var rädd, ledsen, arg, sårad, alla dåliga känslor. Varför just Marcus? Min älskade killes bror. "Jag vet inte Miranda, han har varit tillbaka dragen hela tiden, men det är en sak jag måste kolla. Hans mobil" sa han.
"Hur?" Frågade jag, han plockade fram något från fickan och slog in en kod, en mobil, Marcus mobil. "Vad ska du göra med den?" Frågade jag, "jag kan koden som du såg, men jag har inte kollat sms.en än vi kanske kan hitta någon anledning i dem" sa han, jag bara nickade. Ivrigt gick jag och satte mig bredvid Martinus och lutade mitt huvud mot hans axel medan jag kollade ner i mobilen.
Martinus klickade sig in på sms appen och direkt såg man massor ut av sms från olika personer, men mina ögon fastnade vid ett namn, Hedda, jag tog Marcus mobil ur Martinus händer, klickade fort på hans konversation med Hedda. Jag bläddrade till början och började läs sms.en

Hedda
är det här Marcus?

Marcus
Ja, vem är du?

Hedda
Hedda I din klass.

Marcus
aha, hur fick du mitt nummer?

Hedda
jag har mina skils.

Marcus
att stalka är inga skils.

Hedda
Marcus goes ägd!

Marcus
inte riktigt så va?

Hedda
jo

Marcus
nej

Hedda
aja

Marcus
vad vill du mig?

Hedda
Ville bara säga att du är dum i huvudet som kan vara vän med Miranda

Jag frös till, den lilla bitchen.

Marcus
ursäkta? Miranda är jättesnäll och förtjänar inte allt hat du gett henne!

Hedda
ha-ha, Miranda snäll? Hon är ju så kaxig!

Marcus
nu måste du skämta? Miranda kaxig? Det är du som är det!

Hedda
gå och dö

Där var den konversationen slut, jag vände huvudet mot Martinus och han kollade på mig med tårar i ögonen, "Miranda" sa han, "Martinus, ta det lugnt! Jag är okej men Marcus!" Sa jag, "hur kan hon vara så bitchig?" Frågade Martinus, "jag vet inte" svarade jag lite lågt.
Vi fortsatte att kolla igenom konversationerna med hans vänner men hittade inget intressant, tills vi kom till ett nummer han inte hade som kontakt,

Okänd
Marcus?

Marcus
mm

Okänd
gå och dö

Ingen gillar dig

Alla är bara vän med dig pga att du är känd

du förtjänar inga vänner

Bitch

Marcus
vem är du?

Okänd
en som hatar dig din lilla bitch!

Marcus
tack då, kanske borde dö

Okänd
YES IDIOTEN SKA DÖ!

Marcus
mm

Jag bara stirrade på mobilen, datumet stämde. Han skulle dö. Hur tänker han? En okänd hatare och han går på det!
"Miranda" sa Martinus, "hur tänker han?" Frågade jag lågt, "det var inte det, det är något du inte vet om Marcus" sa Martinus, "vad vet jag inte?" Sa jag, "han är inte död än, han ligger på sjukhus och hålls vid liv av några maskiner" sa Martinus oroligt. "-Han kan inte prata, han ligger i koma" fortsatte han, "ÄR DU SERIÖS?!! Jag trodde ju att han var helt död!" Skrek jag på Martinus, "sorry" sa han lågt, "vi åker NU" sa jag.

Jag sprang ner för trappan och ropade på Anna, "VI MÅSTE TILL LINKÖPINGS SJUKHUS DU KAN INTE SÄGA NEJ" skrek jag, i full fart rusade Anna in i hallen och även Felix och Erik gjorde entré. "NU" skrek jag, alla skyndade på sig och tillslut satt vi i bilen och då var jag tvungen att förklara,
"Marcus ligger på sjukhus, hålls vid liv av några maskiner, tänkte ta självmord, ligger i koma, SKYNDA!" Sa jag oroligt, "jag kör så få jag kan utan att få böter" sa Erik, "Jaja skynda ändå" sa jag stressat.

Vi stod utanför dörren, dörren in till rummet, rummet där Marcus ligger, den nästan döda Marcus, han får inte dö, nej, han KAN inte dö såhär.
En läkare kommer ut från rummet, "ni kan komma in" sa han, jag läste snabbt hans namnskylt 'Daniel' jag gick in genom den öppna dörren, i den vita sängen låg en person, Marcus, han rörde sig inte, förutom bröstkorgen som rörde sig upp och ner pga maskinerna som blåser in luft och syre i honom. Helt fridfullt ligger han där. Jag går närmare och sätter mig på en stol bredvid honom, tar hans hand och känner värmen från den, jag kollar på hans stängda ögon och känner att jag måste träffa honom.
Jag studerar hela hans ansikte länge, tills något händer, hans ögonlock rycker till och de slås sakta upp. "Vart är jag?" Marcus sa det.

_________________
En fin fin cliffhanger, jag sa inte att Marcus var död, notera mina frågetecken i förra kapitlets sånna här text, (eftersnack), kommer han överleva? Eller inte? Bara jag vet det :)
Var INTE en osynlig läsare, rösta och kommentera gärna, kommentarer gör min dag, "mer" "bra kapitel" = tack!
Något mer invecklat= Åhh Love you du är bäst!
Nä men ni fattar (det var lite skämt)Ju mer det står i kommentaren desto gladare blir jag :)
XoXo <333

(VARNING FÖR STAVFEL)