Complicated- M.G

0.5

*Emilies perspektiv*

Fort springer jag ut ur klassrummet. Utanför ser jag Martinus komma springandes mot mig.
"VART ÄR MIRANDA PÅVÄG??" Skriker han, han låter väldigt orolig, och man ser i hans blick hur rädd han är. "Jag vet inte, hon ramlade ner från stolen och jag skulle hjälpa henne upp men då började hon skrika på mig och sa bara, 'jag drar!' Sen var hon borta" säger jag panikartat. "Det där låter inte bra, jag såg hur hon gick in i skogen" säger Martinus, "Va? Vi måste ut, NU" Skriker jag och vi båda springer ut åt det hållet Martinus pekar åt, vi kommer längre och längre in i skogen tills vi ser henne, hon sitter på en stubbe och gråter.

*Martinus perspektiv*

Vi springer så snabbt vi kan ut i skogen, jag förstår inte varför men jag pekar åt det hållet jag såg Miranda springa åt. Vi kommer längre och längre in i skogen tills jag ser henne, det är då alla bitar faller på plats.
Hon gråter.
"Miranda" får jag fram lågt och sätter mig på huk framför henne, hon snyftar och jag drar in henne i en kram. Hon kramar tillbaka och där sitter vi ute i skogen och kramas på en stubbe.
___________________________
Oklart kapitel