Complicated- M.G

2.7

Sannas perspektiv:

Efter allt som hänt med socialen har jag flyttats till en fosterfamilj som endast består utav mig och två vuxna.
Skolan rullar på och jag går i samma klass som Marcus, Martinus, Wintra, Emilie och Caroline.

"Hej Miranda, vill du följa med mig hem efter skolan?" Frågar Marcus som krokar i sin arm i min.
"Visst" säger jag och ler.
Jag och Marcus har verkligen kommit varandra närmare den senaste tiden. Helt ärligt har jag fått känslor för honom.

Tillsammans går vi hem. En av anledningarna till att vi hängt en del är att jag bor på vägen hem till honom så han brukar följa med mig hem. Jag antar att han bara vill hjälpa mig med vardagen och få lite kvalitetstid med mig.
Under den inte så långa promenaden snackar vi på som om inget annat finns. Han låser upp dörren till sitt hus och av vana kliver jag över tröskeln, trär av mig jackan och skorna innan jag lägger de i en liten hög bredvid vad jag tror är skohyllan.

Ganska direkt leds jag upp på Marcus rum och blir tilldelad en plats i hans säng. Det börjar med att vi sitter en liten bit från varandra men efter ett tag ska jag lägga mig ner så jag lutar mig bakåt och mitt huvud landar i hans knä. Jag rodnar lite lätt men fortsätter prata, önskar jag kunde se just nu. Se om han kollar på mig, se hans bruna ögon.
Efter ett tag blir vi båda tysta. Hans ben rör på sig under mitt huvud och innan jag vet ordet av ligger han bredvid mig och jag känner hans andetag mot mitt ansikte.
Ett par läppar trycks mot mina, den lugna stämningen i rummet blir genast mer passionerad. Jag besvarar hans kyss med passion och iver. Vi rullar över men innan jag vet ordet av faller jag ur sängen. Bakhuvudet slås mot kanten och sedan det hårda trägolvet. Jag hör hur Marcus flämtar till och är snabbt nere vid mig på golvet. Jag öppnar mina stängda ögon och ljuset bländar mig. En suddig figur uppenbarar sig framför mig och jag spärrar upp ögonen ordentligt.
"Jag kan se, JAG KAN SE"
Marcus ler stort och kysser mig igen vilket får mig att glömma smärtan i bakhuvudet.
______________
Detta kapitlet skrevs ursprungligen 23 december 2016, TVÅ TUSEN SEXTON, nu är det 7 februari 2018, tiden går fort. Jag hatar idén med kapitlet men redigerade den, för er som inte vet det sitter syncentret vid bakhuvudet. O idén kom från "miracles from heaven" (asbra film Btw)

kort kapitel men aja, ETT MIRAKEL!! Jaa Sanna kan se igen :)  och Sarcus är med <33 (världens sämsta shipnamn) imorgon är det JULAFTON!! Hoppas ni gillar det här kapitlet så glöm inte att rösta och kommentera! :) <33
XOXO <33