Complicated- M.G

1.8

Mirandas perspektiv:

Tillbaka i Mjölby.
Staden jag växt upp i. Nu ikväll ska jag träffa alla mina gamla vänner. Det ska bli kul att se alla igen. Denna gången hade även Felix och Omar följt med ner.

Alla är här, klockan är nu tjugo i åtta på kvällen. Vi ska gå till Ica som bara ligger någon minut bort. Vi klär på oss ytterkläderna och börjar gå mot Ica, det var jag, Felicia, Wintra, Emilie, Caroline, Martinus, Marcus, Felix och Omar.

När vi kommer utanför huset ser vi något konstigt, på trottoaren på andra sidan vägen ligger någonting, en svart lång klump.
Jag får genast en konstig känsla i magen och jag blir rädd.

Försiktigt går jag fram men bara några meter ifrån ser jag det, det är en tjej, en medvetslös tjej.

"RING ETT ETT TVÅ! HON ÄR MEDVETSLÖS!!"

Skriker jag i ren panik åt dem andra, Felicia tar upp mobilen och ringer ett ett två. Bara någon minut senare hör man sirener, tur att det går fort. Ambulansen kommer runt hörnet och vi vinkar dit dem. Ut ur bilen kommer flera förare och sköterskor och börjar genast kolla till tjejen och frågar oss frågor.

Vi förklarar att vi skulle till affären och såg henne där, vi berättade också att vi inte känner henne. 

"Vill någon åka med in till sjukhuset?" Frågar föraren,

"jag och Felicia åker med" säger jag med darr på rösten. "Hoppa in där bak" säger föraren.

Vi sitter på sjukhuset, i väntrummet och väntar på en doktor, någon som kan säga hur det är med tjejen, den okända tjejen som vi hittade på gatan.

Timmarna går och tillslut kom en läkare, "Miranda Karlsson och Felicia Rydh" säger läkaren med en vanlig ton. Snabbt reser vi oss upp och skakar hand, presenterar oss, "Jennifer" presenterade sig läkaren, vi fortsätter efter henne och tillslut kommer vi till rummet.

"Tyvärr har hon blivit temporärt blind vilket betyder att hon kommer få tillbaka synen men ingen vet när" säger läkaren, vi nickar och går in i det vita sjukhusrummet. I sängen ligger tjejen och "kollar" upp i taket,

"hej" säger jag försiktigt,

"vem är det?" Frågar hon,

"jag heter Miranda och jag är med min vän Felicia"

"varför är ni här?" Frågar hon igen,

"vi hittade dig på gatan när vi skulle till Ica så vi ringde ett ett två och följde med in för att träffa dig" säger Felicia,

"tack, jag heter Sanna" säger tjejen.

"Hur är det?" Frågar jag,

"förutom att jag är blind och bara ser en grå smet så är det bra" säger hon och hennes nedstämda ton tyder på att hon är ledsen,

"Vi beklagar verkligen att du råkade ut för det här, det är jättesynd" säger Felicia,

"tack för att ni bryr er" säger Sanna snällt.

"Varför skulle vi inte bry oss?" Frågar jag,

"ingen bryr sig om mig, jag har bara en mamma som dricker och jag tänkte rymma idag men ni såg ju hur det gick, jag kom bara utanför huset" säger Sanna och man hör hur rösten brister,

"Sanna, jag har det också tufft, jag bor i Stockholm och hela min släkt är död eller har lämnat mig, jag har en pojkvän men han bor ju kvar här, jag var tvungen att flytta" säger jag lite lågt,

"vissa har det tufft" säger Sanna,

"kan någon ta min mobil ut min jackficka?" Frågar hon sedan,

"absolut" säger Felicia. Felicia går fram till klädhängaren där en jacka hänger, hennes hand slinker försiktigt ner i ena fickan och hon fiskar upp en iPhone sex S.

"Koden är ****" säger Sanna, jag tar emot telefonen av Felicia och knappar in koden, direkt kommer jag in och vad jag ska göra nu vet jag inte,

"kan du sätta på min favorit låt?" Frågar Sanna,

"ja, vad heter den?" Frågar jag,

"without you, av Marcus och Martinus" säger hon,
både jag och Felicia börjar gapskratta så vi måste kippa efter andan.

"vad är det som är så roligt? Jag får väl lyssna på vad jag vill, bara för att jag är femton betyder väl inte det att jag är för gammal!?" Säger Sanna aningen irriterat,

"Det är inte det, Martinus är min pojkvän och han och Marcus var med och hittade dig" säger jag mellan skrattattackerna,

"lägg ner" säger Sanna förvånat,

"det är sant!" Säger Felicia, jag sätter på låten och sjunger med i början, sedan lämnar jag över mobilen till Sanna och tar sedan upp min egen mobil, snabbt går in på kontakterna och letar upp Martinus nummer. Han har redan skickat ett sms.

Martinus
hallå

Miranda
hej Tinus!

Martinus
Tinus? Kom du inte på något bättre?

Miranda
haha jo men vi är på sjukhuset och jag tycker att du och de andra borde komma!

Martinus
vi är där om 5 minuter!

Miranda
Syns!

Jag lägger ifrån mig mobilen och kollar på Sanna,

"messade precis Martinus, han och Marcus kommer snart. Får se om Felix Sandman och Omar Rudberg kommer också" säger jag och ler fast jag vet att hon inte ser det,

"ÄR DU SERIÖS?!" Frågar hon glatt med ety stor leende.

"jag är fullt seriös" säger jag,

"kan du lägga in ditt nummer i min mobil så kan du lägga in mitt nummer i din mobil?" Frågar Sanna,

"ja absolut!" Svarar jag.

"Tack" säger Sanna och ler.

Hon verkar så snäll.

____________________
Ok, vem är bäst? Haha jaaa en ny karaktär. Och hon är blind! Jag satt i flera timmar och försökte komma på något att skriva! Något som aldrig händer i någon bok! Sååå VARSÅGODA!
Glöm inte att rösta och kommentera så är du bäst!
XoXo <33