Med ett skratt efter något Felix sagt klev jag in genom ytterdörren med honom bakom mig. Vi trampade ur skorna och hängde upp jackorna och var precis påväg upp på mitt rum innan vi blev mötta av min mamma.
"Hej mamma" sa jag med ett leende.
"Hej killar" började hon och besvarade mitt leende.
"Skulle jag kunna få prata lite med dig Oscar?" fortsatte hon senare.
Jag visste att hon skulle vilja prata med mig, ändå hade jag inte förberett något att säga. Hon är min mamma och jag kan berätta allt för henne, men hur berättar man att man blivit tillsammans med personen som var ens bästa vän i över tio år?
Felix lämnade en svag kyss på min kind innan han gick mot mitt rum och lämnade mig ensam med min mamma.
"Såå, du har inget att berätta?" frågade hon med ett litet finurligt leende på läpparna.
"Vadå?" frågade jag och kunde nästan höra hur min röst speglade svag nervositet.
"Du och Felix?" fortsatte hon efter mitt dumma svar.
"Vad? Vi brukar ju alltid hålla på så, det vet du ju" fick jag ur mig.
Varför jag inte bara sa som det var vet jag inte, det bara flög ur mig.
"Sen när brukar ni kyssa varandra?" flinade hon mot mig och mina kinder fattade en svag röd nyans. Hur visste hon det?
"Va?" fick jag dumt ur mig.
"Jag såg er igår så fort ni gått ut genom dörren" svarade hon och mina en ännu starkare rodnad täckte mina kinder.
"Men jag är glad att du har hittat en så fin kille" fortsatte hon med ett leende när jag inte svarade.
Jag besvarade hon med ett leende även jag.
"Jag visste bara inte att du var lagd åt det hållet" yttrade hon.
Innan jag han säga något öppnade hon munnen ännu en gång.
"Men grattis älskling"
Glatt kramade hon om mig innan hon gick vidare mot köket.
***
Oklart
YOU ARE READING
Sången vi aldrig sjöng -Foscar
FanfictionFör vem hade kunnat tro att vi skulle bli som vi är nu?
