Sången vi aldrig sjöng -Foscar

19.

Jag låg hoppressad med Felix i min säng. Egentligen är det en dubbelsäng men vi båda vill vara nära varandra så det slutar alltid med att vi inte ens använder halva sängen.

Mitt huvud låg vid hans bröstkorg och hans armar låg runt min kropp medan hans fingrar gjorde små mönster över min rygg, så som han lärt sig att jag älskar.

"Jag tycker om dig jätte jätte mycket" mumlade jag mot hans bröst.

Sen Felix sa det för första gången, vilket var ungefär två veckor sen, så sa vi det hela tiden. Skulle folk höra oss skulle de inte tro att vi kunde några andra ord.

"Jag tycker om dig också. Väldigt mycket" svarade han och jag kände hur han lämnade en lätt puss på mitt huvud.

"Oscar?" började han med en tyst stämma.

Jag mumlade bara fram ett nästan omärkbart 'mm' som svar.

"Om du tycker om mig så mycket" fortsatte han.

Jag lyfte mitt huvud från hans bröst så jag såg hans ansikte. Han speglade nästan lite nervositet?

"Vill du då bli min pojkvän?" avslutade han.

Jag tittade på honom i några sekunder innan jag insåg vad han sagt, då spred sig ett stort leende på mina läppar.

"Ja Felix, jag vill bli din pojkvän" svarade jag innan jag kysste honom.

***
Jag vill träffa killarna so bad liksom varför får jag aldrig chansen att göra de? ):