Jag och Felix låg tätt intill varandra i den lilla soffan hos Felix. Han hade bett mig komma tidigare och då det inte var någon annan i hans familj hemma så hade vi tagit över vardagsrummet.
Någon tråkig film spelades på teven, eller egentligen visste jag inte om den var bra eller dålig, jag hade knappt sett något av den. Jag låg mest och njöt av Felix närvaro och gång på gång försökte jag gosa mig in i Felix famn ännu mer, vilket däremot var helt omöjligt då jag redan låg så nära som det gick.
"Jag tror inte du kommer så mycket närmare" skrattade Felix när jag ännu en gång gav det ett försök.
"Jo" mumlade jag och han skrattade svagt.
Vi återgick till filmen men eftersom jag inte alls varit fokuserad under den tidigare så förstod jag inte alls vad som hände. Om Felix såg filmen vet jag inte då jag låg med min rygg mot hans mage och såg därmed inte hans ansikte.
"Jag gillar dig" hörde jag honom mumla efter ett tag.
Jag vände mig om så att jag mötte hans ansikte.
"Va?" frågade jag chockat.
Trots att vi hade hållit på som vi gjort de senaste två månaderna hade jag ändå inte kunnat inse att han kanske iallafall tyckte om mig litegrann. Det han sa på restaurangen satt fortfarande kvar i mitt huvud och det var som att det var det som gällde.
"Jag börjar få känslor för dig" förtydligade han trots att jag egentligen fattade från första början.
"Jag gillar dig också" svarade jag honom innan jag tryckte mina läppar mot hans.
***
Foscar e fan mitt liv alltså
VOCÊ ESTÁ LENDO
Sången vi aldrig sjöng -Foscar
FanficFör vem hade kunnat tro att vi skulle bli som vi är nu?
