6.

229 18 5
por unclearr
por unclearr
                                    
                                              "Har jag något i mitt ansikte eller vadå?" frågade Felix mig förvirrat vilket fick mig att väckas ur mina tankar. Han hade kommit på mig stirra på honom.
                          "Nej, eller jo, eller va" stammade jag ur mig medan jag kände att det hettade till litegrann på kinderna. 
                          Ogge suckade tyst och himlade med ögonen åt mig och till svars gav jag bara honom en sur blick.

                          "Nej du har inget i ansiktet, Oscar bara fastnar med blicken som vanligt och du har turen att alltid bli den hans blick fastnar på" svarade Ogge Felix vilket fick mig att ge honom en mördande blick. Skulle han berätta något om vad han vet skulle jag rent ut sagt döda honom. 
                          Felix drog ihop ögonbrynen vilket tydde på att han inte riktigt förstod vad Ogge pratade om.
                          "Tar väl det som en komplimang" flinade han lite senare och blinkade med ena ögat mot mig vilket fick en oväntad rodnad att sprida sig på mina kinder, men som tur var såg inte Felix något då han hade vänt bort blicken för något han skulle göra.
                          "OHH FOSCAR!!" ropade Omar över hela rummet och klappade med händerna. 
                          Felix flinade igen mot mig efter Omars ord och gick de metrarna det var mellan oss och satte sig gränsle i mitt knä. Ena handen la han vid mitt högra kindben medan han strök mig med tummen över min kind med den andra. 
                          För honom var det inget konstig. Närgångna brukade vi alltid vara och det var inget konstigt för någon av oss, men nu är det inte samma sak. 
                          Sen några veckor tillbaka har jag undvikit hans närhet på ett omärkbart sätt och nu när han väl sitter i mitt knä vet jag inte vad jag ska göra. Jag kan inte kontrollera mig själv. 
                          "Åh baby, du gillar det här va?" frågade han med en mörk röst innan han drog sina händer löst ner för min bröstkorg och sedan längre och längre ner. När han tillslut kom extremt nära mitt skrev knuffade jag ner honom från mitt knä.
                          "Tönt" fick jag ur mig med en skämtsam röst eftersom jag visste att något liknande måste jag säga för att inte verka konstig. 
                          Men hans händer på min kropp kändes så bra, jag ville ha mer. Jag tyckte om det så fruktansvärt mycket.
                          Jag skakade omärkbart på huvudet för att få tankarna att försvinna. Jag ville inte känna så och jag väntade bara på att allt skulle försvinna. Fortfarande var jag fast besluten om att det skulle försvinna, men jag hade det senaste dagarna börjat tvivla. Det blev ju bara mer och mer, inte mindre och mindre.
                          ***
De enda positiva med morgondagen är väll att jag får bada badtunna (: