21.

234 19 14
oleh unclearr
oleh unclearr
                                    
                                              Tyst gick jag över rummet för att gå ut i köket och fixa något att äta. Felix hade gått på toaletten så jag var ensam i hans rum. Min blick for över rummet och fastnade på hans skrivbord.
                          Det första som fångade min uppmärksamhet var ett papper där några rader var neddrivna. När jag läste igenom dem lät de precis som en låttext och när jag tittade extra på meningarna insåg jag att texten var riktigt bra.
                          "Kom" Felix röst väckte mig ur min bubbla. 

                          Han stod bredvid mig och höll handen mot mig i gest om att jag skulle ta hans hand. 
                          Så fort jag gjort det drog han med mig ut ur rummet och in i ett rum som jag endast hade varit i några få gånger.
                          Han släppte min hand och satte sig ner bredvid det svarta pianot som stod placerat mot en vägg i rummet. 
                          "Jag tänkte den något sånt här" yttrade han innan han placerade fingrarna över de olika tangenterna och spelade några toner.
                          Bara det lilla introt fick mig att rysa, men när han sedan öppnade munnen och sjöng rös jag om möjligt ännu mer. 
                          When he's OK
Then I'm alright
When he's awake
I'm up all night
Nothing really matters
Nothing really matters
                          I see his face
And in my mind
I seize the day
Whenever he's nearby
It's like nothing really matters
Nothing really matters
                          He completes me
How he reads me
Right or wrong
                          It's so clear he's
All that I need
All I need
                          I know what it feels like
I know what it feels like
Swimming through the stars when I see him
And I don't need air cause I breathe him
                          I know what it feels like
I know what it feels like
I breathe him
I breathe him
Every time I see him
Every time I see him, oh
                          "Eh ja, sen vet jag inte riktigt, jag har inte kommit längre" fick han ur sig och kliade sig i nacken. 
                          Jag log stort mot honom innan jag satte mig ner bredvid honom på den lilla pallen, tog den vita pennan som låg ovanpå pianot samt pappret där låttexten stod nedskriven. 
                          Vanligtvis brukade det ta mig ett tag att skriva, men nu flöt det på som aldrig tidigare.
                          When I'm lost
And need a sign
He leads the way
And I'll be fine
Nothing really matters
Nothing really matters
                          He completes me
How he reads me
Right or wrong
                          It's so clear he's
All that I need
All I need
                          I know what it feels like
I know what it feels like
Swimming through the stars when I see him
And I don't need air cause I breathe him
                          I know what it feels like
I know what it feels like
I breathe him
I breathe him
Every time I see him
Every time I see him, oh
                          När jag skrivit ned de sista ordet tittade jag mot Felix som fokuserat suttit och läst texten samtidigt som jag skrivit. 
                          Han tittade mot mig och log vilket jag besvarade. 
                          "Vad tycker du?" frågade jag honom då han inte sagt något om det jag skrev. 
                          "Det blir perfekt" log han.
                          "Jag älskar dig" mumlade jag precis innan jag pressade mina läppar mot hans.
                          ***
Felix gillade min bild på ig igen, har börjat bli en tradition att få en like en gång i veckan Hahhaaha